
Ska börja med att säga hej till en helt ny värld som har öppnat sej. Jag kan nu sitta längst bak på föreläsningar och ändå se helt kristallklart vad som står på tavlan. Gud så skönt. Det är som om hela världen har gått från analog till HD. Möt mitt nya jag; glasögon-ormen 🙂
Ett inlägg om vad tiden tillåter
Det här inlägget ska handla om vad som händer när man missar en föreläsning eller två. Eller en övning, ett seminarium eller något annan av de olika undervisningsformer som Omar berättat om tidigare.

Har jag tid med det här? En fråga jag ofta ställer mej. Svaret är ofta nej och ändå slutar det nästan alltid med att jag svarar ja. Varför blir det så? Jo, tidsoptimisten Susanne tror hon har all tid i världen… och ofta löser det sej.
Den här gången har jag råkat (?) säga ja till att åka iväg på skidsemester en vecka. Har jag tid med det? HAHA, så in i bomben nej. Men det löser sej.
Ta igen missad undervisning
Vad händer då, när man rymmer en vecka? Som Viktoria nämner i sitt inlägg är större delen av utbildningen frivillig. Hur fantastiskt det än låter så medföljer såklart en del skyldigheter med. Det är med andra ord helt upp till mej om jag går dit eller inte. Läraren kommer inte efterlysa mej, möjligtvis undra varför det är så tyst på föreläsningarna (ja det är jag som ställer alla dumma frågor på föreläsningarna).

Det är också helt upp till mej att ta igen det jag missar. Tack och lov lägger de flesta lärare upp sina föreläsningar, i form av PowerPoints, på respektive kurshemsida. Så jag får ha egna förläsningar med mej själv. Med hjälp av snälla kurs-kamrater kan man få lite anteckningar om det skulle sägas något viktigt som inte nämns på PowerPointen. Och kursboken har redan fått hedersplatsen i packningen.
Så ja, det löser sej. Men visst kommer jag behöva ta igen det jag missar. Och jag räknar med lite extra plugg veckan efter skidresan, helt klart. Men vet ni vad, man måste få ha lite roligt också 😉
Så med goggles, pjäxor och superställ drar jag nu norrut en vecka. Just det, en hög med Miljörätt följer också med.
Se upp i backen, tusen hål i nacken!!
Puss & Kram
//Susanne












Klyschigt men ack så sant. Även om du har ett stadigt (deltids)jobb och säkert tycker att du inte ens borde överväga en kurs borde du tänka om! Att spetsa sin kompetens gör dig dessutom konkurrenskraftig. Jag älskar att plugga, eftersom att jag ser allt med nya perspektiv! (även om jag också vill slänga böckerna genom fönstret ibland). Känslan när man kan applicera det man lärt sig i vardagen blir nästan som en kick och din hjärna utvecklas av studieformen på universitet på ett sätt som inte kan ersättas av annan aktivitet.
Ja jag var tvungen att ta en femte, att välja LUND! Lund är ett av de 100 bästa universiteten i VÄRLDEN med både anrika traditioner men även nya traditioner (allt som görs mer än två gånger blir tradition i Lund). I Lund möts historien med framtiden, och att få vara en del av den utveckling som tas del av resten världen gör mig till en stolt Lundastudent.













För det andra har varje domare sin egen rättssal. Jag tvivlar starkt på att det är likadant i svenska domstolar och i vart fall så har en svensk domare inte ett målat porträtt i oljefärger hängandes på väggen i rättssalen. Vi pratar alltså här om en District Court Judge vilket motsvarar en domare i tingsrätten (första instans). ISverige får inte ens justitieråden i Högsta domstolen egna porträtt.







Kommentarer