Lundastudent

Hur mycket man än planerar kommer den där veckan. Veckan där man ska göra allt och helst vara klar med det så snabbt som möjligt. Den veckan har kommit för mig nu. Jag har två projekt som ska redovisas nästa vecka, och därför måste de vara klara den här veckan. För att få ihop det hela behöver det vara god kommunikation inom gruppen så att man kan vara så effektiv som möjligt. Detta är inte så krångligt. Om man kan prata vill säga…

Jag var förkyld hela förra veckan och var rädd att jag inte skulle kunna följa med på Kräftslaget med Centerstudenter till helgen, men tack och lov kryade jag till och kunde följa med. Under lördagskvällen märkte jag att min röst blev mörkare och mörkare och jag fick bara svårare och svårare att prata utan att rösten skar sig. Jag bestämde mig då för att lägga mig, för det gick inte att kommunicera. När jag vaknade dagen efter var jag fortfarande väldigt hes, men det gick att prata, men under dagen försämrades rösten tills det att den försvann helt, och där är jag nu. En vecka full av grupparbeten och jag har ingen röst att prata med!

Jens, min pojkvän, är läkare, och han har gett mig stränga order om att inte använda min röst över huvudtaget förrän den har kommit tillbaka. Jag får inte ens viska. Jag har därför fått spendera de två första dagarna i skolan med att låtsas att jag inte kan tala. Inte för att jag skulle få fram något om jag försökte prata, men ändå. Jag har därför gjort en “så gör du”-lista för oss som är så hesa just nu att vi inte får fram ett enda ljud:

1: Om möjlighet ges, stanna hemma

Det är otroligt frustrerande att träffa på folk i skolan och inte kunna hälsa på dem, och så måste man hålla på att peka på halsen och munnen och försöka få personen i fråga att förstå att man inte kan prata. Därför är det skönt att vara hemma och arbeta istället så att man slipper känna sig dum.

2: Tacka Facebook!

När du har grupparbeten är det svårt att undvika att vara i skolan. Därför måste du kunna kommunicera med de andra gruppmedlemmarna på något sätt. Då finns det något så underbart som meddelanden på Facebook. Det man vill ha sagt kommer fram till alla samtidigt, och om du är snabb på att skriva blir konversationerna inte allt för hackiga.

3: Drick så mycket te du bara kan

För att försöka lugna ner halsen något ska du knarka liter med te. För tillfället dricker jag tre stora koppar med te om dagen, men jag tror att jag kommer behöva öka den dosen.

Förhoppningsvis kommer jag slippa behöva vara tyst snart, men min röst har inte blivit det minsta bättre, så jag vet inte när den kommer tillbaka. Med tanke på att jag har två redovisningar nästa vecka tänker jag mig att det kan vara rätt bra om den har kommit tillbaka till dess. Det underlättar lite om man säger så.

När man pluggar på universitetet är det mycket man ska hålla reda på. Som att det inte skulle räcka med allt man har i skolan måste, i alla fall jag, ha koll på allt som händer hemma också. Om det var något som glömdes monteras in när de byggde Dennismodulen så var det minneskomponenten. Jag har jättesvårt för att komma ihåg saker. Därför blev jag överlycklig när jag hittade appen 2do.

2do är en app som finns till dator, telefon och surfplatta. Självklart har jag den till alla. Appen är till för att man ska komma ihåg saker. Man kan göra olika listor där man lägger in projekt, uppgifter och checklistor. Jag har till exempel listorna “Hem”, “Arbete”, “Träning och hälsa”, “Skola” och “Någon gång/Kanske”. Under dessa listor lägger jag då in precis allt jag behöver komma ihåg. Det kan vara allt från att skriva in att jag ska läsa kurslitteratur i min skollista till att jag i “Någon gång/kanske” skriver upp saker jag kommer på att jag kan önska mig i födelsedagspresent. Allt för att jag ska slippa oroa mig över att jag har glömt bort något. Det som är så bra med appen är att man kan ställa in när man senaste måste göra uppgiften, och så kan appen påminna en. Den kan till och med påminna en om man kommer i närheten av det ställe man har ställt in att man ska göra uppgiften.

Som ni ser på bilden har jag skrivit in en hel del, och då är det inte ens allt ni ser. Jag inser att det här blir lite fulreklam, men jag är inte på något sätt sponsrad av 2do att skriva det här. Jag tycker bara väldigt väldigt väldigt mycket om den appen, och den får mig att ha koll på mitt annars tankspridda liv. Jag tänkte att jag skulle dela med mig utav den, för någon av er där ute har säkert samma problem och älskar att planera saker som jag. Om ni dessutom vill bli effektivare och bättre på att planera kan jag tipsa er om boken “Få det gjort! Svart bälte i vardagseffektivitet” av David Allen. Den anses vara bibeln för planeringsfreak som jag.

Om ni vill veta mer om appen kan ni klicka in på deras hemsida här!

Ännu en tuff vecka med textanalys av ett halvt obegripligt filosofiskt verk. Efter seminariet var det dags att inviga helgen och vilket annat sätt är inte bättre än att göra det på Lomma strand en av sensommarens sista varma dagar för i år? Tillsammans med ett gäng i klassen beslutar vi oss för att cykla dit för det är ju så mycket trevligare att cykla när det är fint väder ute än att sitta i en guppande buss.

När vi nästan har kommit till Lidl där vi tänkte stanna förbi och köpa lite till grillningen så svänger min kompis till höger precis framför mig (utan att säga något) och pang. Där small det. För andra gången under 2 veckor flyger jag och cykeln ner i asfalten och resten av fredagseftermiddagen får jag vänta på läkare, remiss och röntgen. ”Vad duktig du är som hade hjälm” säger alla till mig. ”Det kunde ha gått mycket värre”. Jodå, det hade det kunnat tänkte jag bittert där jag låg i sängen på fredagskvällen och kollade på alla mysiga strandbilder med snygga beach-poser och mänskliga pyramider framför solnedgången som laddades upp på FB.

Det som var ännu mer surt var att jag inte kunde delta i colorrun nästa dag i stadsparken och missade den ypperliga chansen som bara ges en gång per år att bli sprayad med regnbågens alla färger och få dansa runt i tyll-kjol.

På lördagskvällen kravlade jag mig ut från mitt mörka hål och hängde med på kulturnatten en stund men körsång på en novishfest fick jag tyvärr avboka för jag kände mig fortfarande ganska mörbultad efter åkturen. En av mina kompisar fixade i alla fall en annan färg på håret med någon fotoretuscheringsapp som tröst. Saker och ting blir ju inte alltid som man har tänkt sig men jag måste medge att det hade varit jobbigt att tvätta bort all färg från håret och ansiktet (en kille i min klass hade fått ofrivillig rouge på kinderna t.ex.).

För att jag nu har varit med om två cykelolyckor har några av mina vänner föreslagit att: a) skaffa mig en rustning att cykla i
b) byta ut cykeln mot en pansarvagn

Funderar kanske på att uppgradera min cyklar-look till ett par ordentliga skinnhandskar så man undviker skrapsår på händerna. Någonting som är skrämmande är dock hur få som har på sig hjälm! Ja, den hade världens töntstämpel på högstadiet men seriöst, får jag välja mellan att ha på en hjälm (och få lite plattare frisyr) eller att riskera att spräcka skallen eller få en hjärnskada eller någonting så blir det nog det första alternativet. Jag tänkte också ”det händer inte mig eftersom jag följer trafikregler” men det var inte förrän förrförra veckan som jag insåg hur andras misstag kan skada mig (ganska logiskt, eller hur?). De andra cyklisterna var helt oskadda i båda fallen, bara jag fick blåmärken, sår och fick spendera långa timmar på sjukhus. Det chocktillståndet sinnet och kroppen hamnar i satt i under flera timmar så hädanefter rekommenderar jag alla starkt att åtminstone investera i en bra hjälm.

Cykla lugnt! /Josefine 🙂