Imorgon om en vecka är terminen slut för mig här i Boston. Känns riktigt overkligt. Jag har min sista och enda tenta nästa tisdag i amerikansk konkurrensrätt. Laddade inför den med att strunta i att gå på på den näst sista föreläsningen. Med en redovisning på onsdag, uppsatsinlämning på fredag och tenta nästa tisdag tyckte jag också tydligen att det var en bra idé att börja kolla på Girls i fredags. Fyra dagar senare är jag nu inne på tredje säsongen. Under hela min utbildning har ett genomgående drag varit att kolla på mycket serier i tentaperioder. Det har ju visat sig vara ett vinnande koncept så det känns ju onödigt att sluta nu på sluttampen.
Hursomhelst, det börjar verkligen närma sig nu. Deadline för inlämning av ansökan till examensarbete är den 3:e maj. DET känns helt sjukt overkligt! Det känns inte alls som om det har gått över 4 år sedan jag började plugga på universitetet. Jag kommer fortfarande ihåg hur nervös jag var i början av uppropet, novischperioden och framför allt tackfesten för våra faddrar då vi ingen av oss fattade att på en tackfest bjuder man på allt, inklusive alkohol. Så när våra faddrar glada stövlade in och tänkte att de skulle bli bjudna på allt var det enda vi kunde tänka på var hur fan vi skulle lösa det här?! Det slutade med att Simon fick sätta sig i en taxi upp till Delphi och hämta en flaska smuggelsprit som han hade på sitt rum.
Uppdragslekar under novischperioden.
Min kompis Sebastian skrev en väldigt bra lista på topp tio saker han kommer sakna med Boston. Nu spoilar jag hans lista lite, men jag håller med honom i det att det jag kommer sakna mest när jag lämnar Lund är alla vänner. Pluggkompisar, handbollskompisar, jobbkompisar, ambassadörsgänget etc. Hanna och jag pratar ganska ofta om att lundatiden typ har varit den bästa i våra liv. Om alla vi har träffat och om alla minnen vi fått, både roliga, tråkiga och allmänt sjuka.
Min favvo på öns alpackafarm. De gaddarna är inte att leka med.
Kom förresten hem i söndags från Martha’s Vineyard. Så himla härligt ställe. Tempot är så mycket lugnare än i stan vilket gjorde att vi verkligen kunde koppla av!
Jag har varit rätt trött på sistone och ser fram emot att terminen ska vara slut nu. Har haft ett toppenår i Boston men längtar hem till Sverige väldigt mycket just nu. Men som sagt, nu är det på slutspurten och efter det väntar resor till Miami och Washington innan jag flyger hem.
Det var ett tag sedan jag bloggade nu, och vet ni vad, det är fortfarande fint väder!? Kan liksom inte sluta tjata om det! En sak som jag tycker kan läggas till på Lejlas topplista på anledningar till varför man ska plugga är att man kan vara ute i solen precis när man vill (okej nästan när man vill). Till skillnad från de som kanske måste sitta inne på kontoret, eller kassan, eller lagret eller någon annanstans inomhus och arbeta kan man som student bara bära med sig alla böcker, datorer och artiklar ut i solen. Vilket vi gör. Typ så fort minsta lilla solstråle tittar fram. Man måste ju passa på! I alla fall, ska sluta tjata om vädret nu jag lovar.
Artikelläsning i solen på innergårdenFina fina Lund
Precis som Omar skrev om i inlägget nedan så är det snart dags för valborgsfirande här i Lund. Hur brukar ni fira valborg? Här i Lund älskar vi ju traditioner, och firande! Därför firar man inte bara den siste april utan förlänger själva firandet till flera dagar. Vad jag vet så finns det bland annat kvalborg, valborg, finalborg och katastrofalborg. Har jag missat någon dag? Det har jag säkert….
Är det någon av er som ska fira valborg i Lund för första gången? Som Omar skrev så kommer ni säkerligen att få höra mer om valborgsfirandet i veckan och kanske även få en liten live-uppdatering från den stora picknicken i Stadsparken. (Hoppas det blir fint väder 🙂 )
“Om jag säger Lund och valborg, vad tänker du på då?”
Traditioner och anor som sträcker sig tillbaka i tiden? Exak-ta-mundo! 😉
Enligt legenden så flög häxorna på Valborgsmässonatten mellan 31 april och 1 maj på kvastar till offerplatser och hängde lite med djävulen för att spela kubb med livet som insats. På senare tid har man bränt bålar runtomkring i Sverige för att ge plats för det nya och inte, som många tror, att skrämma bort häxor. Låt oss för enkelhetens skull kalla det för majbrasa. Sedan gör vi det mer komplicerat och kallar det för siste april vilket är ett traditionsenligt namn för 30:e april i Lund.
En underbar vy på “Paradiset”. Detta möter samhällsvetarna varje dag!
En annan tradition som är riktigt rolig är näst siste april-lekarna. För en liten slant kan man kasta paj på Quratelet vilket enkelt förklarat – är högsta hönsen för nationerna (kul att ge igen om du inte fick plats på bruncherna som nationerna erbjuder :D). Vi fortsätter på traditionsspåret och berättar att 1:a maj sker en rektorsuppvaktning av Lunds Studentsångare. De uppvaktar rektorn för Lunds universitet för att sedan sjunga in våren från universitetshusets trappa. Lite som Beastie boys. Alla vet ungefär vilka de är men ingen kan med säkerhet beskriva bandet. Därför bör du sätta igång TV 4 Play den 1:a maj 2015 för att inte missa allt det roliga! 🙂
Detta var ett fåtal av de traditioner som omringar Valborgsmässofirandet. Sedan finns såklart, den stora picknicken i Stadsparken men det kommer säkerligen någon av mina kollegor att berätta mer om den kommande veckan :).
Jahopp, vad gör jag då?
Jag ler men inombords torkar jag lyckotårarna efter en bra dag.
Jag fortsätter att beta mig vidare som den nomad jag är just nu. Bland annat på Lux och Studiecentrum, vilket den här bilden är tagen på. Samtidigt söker jag jobb eftersom jag blir klar till sommaren. *borde skriva in “har många bollar i luften” i CV:et men vet att det är klyschigt, så jag låter bli*.
Är det inte 9 juli snart? Sådär. Då har dagen med stort D passerat. Eller nåja, det handlar inte om liv och död men ni fattar. Jag pratar såklart om 15 april, dagen då ansökan till höstens utbildningar ska vara inskickad.
Har du sökt en utbildning hos oss här i Lund? Då håller vi alla tummar och tår för att du kommer in såklart. Nu börjar den där roliga väntan. Fram till den 9 juli får vi hålla ut, då kommer antagningsbeskedet. Ja jag också måste vänta, jag måste söka mina kurser inför varje termin även att jag är antagen till ett program. Men jag är inte lika nervös, som programstudent ska det rätt mycket till för att INTE komma in på programmets kurser.
Har du sökt rätt utbildning? Hur i hela fridens namn ska man kunna veta det? Nej precis, det vet man inte förrän man har börjat. Förhoppningsvis är det precis så lärorikt, spännanade och passande som du hoppas och tror. Ibland händer det dock att det kanske inte var rätt utbildning du hamnade på. Du kanske får nya influenser och erfarenheter som mentalt puttar dej lite åt ett annat håll, utbildningen kanske inte var som du förväntade dej, utbildningen kanske leder till ”fel” sorts jobb eller något annat.
Hur ska man veta det? Återigen, det är inte så lätt att veta innan man har börjat och försökt.
Hon den där veliga… Jag tillhör den där veliga sorten. Hon som visste precis vad hon skulle bli när hon gick på gymnasiet, sökte, kom in, allt frid och fröjd. Eller?
Efter ca 1 år på Civilingenjörsprogrammet i Lantmäteri insåg jag att det inte riktigt var min grej. Jag gillade vissa bitar av utbildningen men en del bitar förstod jag inte riktigt hur dom skulle hjälpa mej att nå mitt drömjobb (vad det nu kan tänkas vara… 😉 )
Vet ni vad det bästa är då? Det går att byta utbildning.
Uteslutningsmetoden Jag ångrar inte att jag började på Lantmäteri-programmet. Jag lärde mej mycket som jag fortfarande har nytta av och en del kurser kan jag tillgodoräkna mej på mitt nya program Naturgeografi och Ekosystemvetenskap.
Tvärtom, jag är väldigt glad att jag började för det fick mej att inse vad jag var riktigt intresserad av och vad jag ville läsa mer om. Det blev lite utav en uteslutningsmetod, missförstå mej rätt (mycket märkligt uttryck…) men jag var tvungen att börja för att inse att jag inte ville läsa Lantmäteri.
Jag bytte alltså det här….…mot det här. Om man väljer att verkligen hårdra skillnaderna mellan utbildningarna. Och nej, jag visar det inte för att skrämma er (tavlorna fulla med matte alltså, även om jag förstår att någon blev rädd för konstiga människor i vadarbyxor också 😉 ), matte tillhörde den roliga delen på LTH.
Våga testa! Istället hamnade jag på Naturvetenskapliga fakulteten och Naturgeografi. Kunde inte ha blivit bättre för min del. Jag trivs kanon och utbildningen passar mej perfekt. Och det här hade jag aldrig kommit fram till om jag inte börjat på LTH där alla tekniska utbildningar finns i Lund.
Vad jag vill säga med detta är att våga testa. Det är inte hela världen om du skulle känna att du hamnat på fel utbildning, det går att lösa. Och hamnar du på rätt utbildning från början, vilket dom allra flesta gör, tuta och kör och njut av studentlivet (helst i Lund 😉 )
L is for Love – som det så fint heter på Lantmäteri-programmet Tack och lov finns det många andra som vill läsa Lantmäteri, så att det blir någon ordning på våra markfrågor, grannfejder, kartdatabaser och allt vad dom nu sysslar med. En av dom som ville läsa Lantmäteri (L som det så praktiskt kallas) är min kära pojkvän och sambo. Jag hittade honom där på LTH, för snart 4 år sedan. Så ni ser, det kan innebära hur mycket positivt som helst att hamna på ”fel” utbildning. Det där med kärlek i Lund kan förresten Dennis berätta mer om (och ja, min sambo och jag har också helt olika syn på saker och ting ganska ofta).
Nu måste jag kila. Den där lantmätaren råkar visst fylla år idag så nu ska jag äta tårta!!
Kråkorna rör sig i täta, mörka och intensiva formationer – det är nästan så att man ryggar tillbaka när de skriker i kör. De svarta fläckarna i skyn hänger som skuggor över det stora, ståtliga magnoliaträdet i Lundagård. I söder domkyrkans massiva – med åren grånade – sidoskepp; med blicken fäst åt nordväst tornar universitetshusets bländande vita – majestätiska, tydligt anspelande på – nästan längtande till – det klassiska, antika – kolonner och fasader; REGIA ACADEMIA CAROLINA berättar inskriptionen för oss, tryggt övervakad av ståtliga sfinxer.
Om våren exploderar den skära, kraftiga magnoliablomstern mot det påtagligt vita. Den blåa skyn och alla inbjudande platser att slå sig ned – hit kommer våren i tid och solen hälsar alla studenter med värme, där de sitter och lutar sig mot domkyrkans vägg. Det vita till trots: här tar det mörka över ibland. Om hösten tycks trädens avskalade grenar inta de märkligaste av skepnader – och nog går det en skugga – arvet efter den sista rättegången i Lunds akademiska domstol – och vakar utanför Locus Peccatorum? Akademiska Föreningens Borg gömmer många (hemliga?) rum i sina tinnar och torn, och vem vill inte tro på sägnen om vår ridande kung i den tjusiga trappan inne i Kungshuset?
Alla dessa ordenssällskap – alla tjusiga baler och traditioner som Lundalivet är så intimt förknippade med! I Lunds omnejd finner vi fält och bar natur; Lund ligger som ett säte mitt i ingenstans (även om tåget till Malmö tar mindre än 15 minuter). Nog är likheterna många mellan lilla Lund och häpnadsväckande Hogwarts…
Vågar jag mig på att påstå att vi är många här i Lund som en gång drömde om det där brevet som aldrig dök upp? Det skulle vara förslutet med blodrött sigill – den omisskännliga stämpeln – precis som i böckerna, i drömmarna?
En bal på slottet – stärkta servetter i våra nävar, rusiga studenter på stolarna, frackar och långklänningar så långt ögat kan nå, glitter i taket!
För mig kom dock ett tusen gånger vackrare brev. Jag glömmer aldrig den där sensommardagen år 2011 då jag för första gången äntrade den ståtliga Juridiska fakulteten. Förtrollningen var ett faktum – fina Juridicum, allt inrymt i Televerkets forna lokaler; alla vackra namn på föreläsningssalarna, den böljande kullerstenen utanför entrén, och herregud, alla torn, det enorma biblioteket med en vacker balkong och åh, de nötta öronlappsfåtöljerna, uppradade i sällskap av klassiska gröna bordslampor.
Håll i hatten ni förväntansfulla studenter, pendlandes mellan hopp och förtvivlan. För många av er väntar ett brev tusen gånger bättre än det vilket skulle er till Hogwarts ta. Det må anlända i – för dramatiken och känslan föga, men för miljön desto mer, önskvärt – modernt format – men misströsta icke, blivande studenter; brevet innehåller en biljett till en plats, en period och mängder av poäng (i högskoleformat) som överträffar era vildaste fantasier.
Never judge a book by its cover – denna modesta lilla text var för mig början på det stora.
Er edsvurna Harry Potter-fanatiker tillika blivande lundajurist,
Mathilda
P.S. För den rätta känslan, kika in i dockskåpet och njut: https://www.youtube.com/watch?v=HHJIvinWx14
Hashtag aldrig vila är något som väcker stor irritation hos mig. Jag faktiskt hatar den hasthtagen men trots detta förakt så känns det ju liksom konstigt att inte göra något. Vem behöver inte vila när vila är det bästa som finns! Det intressanta i det hela är att jag själv har märkt hur jag verkligen presterar bättre när jag verkligen vilar på riktigt. Därför har jag tänkt skriva ett litet inlägg om vila (och som en note to self)!
Till att börja med kräver studietiden ibland hetsveckor; Man ska plugga, engagera sig i olika saker, man ska träna och man ska vara social och vara med på mycket. Tentorna och jobb lyckas dessutom alltid synka varandra.
Men kanske är det så vi ser på vägen till framgång: Ska du lyckas så måste du jobba på, vara ständigt närvarande och hålla många bollar i luften?
Problemet för mig ligger därefter i att när jag ska ta en liten paus att jag är så van vid att vara i gång hela tiden att det känns fel att vila. Hur sjukt är inte det? Även om jag fysiskt sett tillåter mig att vara ledig, så är jag inte det psykiskt. Det är den psykiska ledigheten som är den viktigaste och jag försöker påminna mig om hur jag faktiskt behöver ställa in min hjärna på paus (då jag annars är en mästare på att tänka hundra år i förväg).
För det är ju det där, när vi hela tiden vill och ska leva upp till kraven vi satt på oss själva och på vad vi tror andra förväntar sig av oss, att det finns en risk att Vi glömmer bort varför vi från början ville göra det här och minns bara att vi måste.
För någonstans har jag för mig att studentlivet inte bara ska handla om att klara av utan också om att njuta av.
Jag vill nämna de situationer när jag på riktigt ställt in mig på vila, och det till och med inför tentor och dylikt. Jag har några dagar i förväg intalat mig själv att jag den specifika dagen ska vila, vilket gör att min hjärna ställer in sig på det och kan hantera detta vad som verkar vara ett fenomen. I vilket fall som helst så efter dessa gånger så fick jag faktiskt A på tentorna och hade till och med tid över! Ja jag fick mer tid av att vila (Lik förbannat har jag trots detta ändå svårt att fullt ut ta den där vilodagen på riktigt).
Hur en väljer att vila är väldigt individuellt men med samma ändamål hos alla; Precis som era Iphones och dylikt. När batteriet är nära 5 procent vet man att man inte kommer hinna göra mycket med den. Insta, fejsen, spotify och snapchat kan knappt användas, mobilen blir seg och man använder den ändå tills den dör snabbt. Då måste man vänta SEGA fem procent tills den är lite laddad (samtidigt som mobilen sedan är fast i laddaren för att kunna vara bruklig). När mobilen däremot är helt uppladdad kan man göra allt ordentligt på telefonen, är inte bunden till laddaren och kan vara överallt utan att tänka på att mobilen kommer dö när som. När man låter mobilen vila räcker batteriet ännu längre än om man kvantitativt i onödan ska vara inne på diverse sociala medier.
Huruvida ni vill se på detta som en metafor eller inte är upp till er men Du kommer vinna tid på att vila och För någonstans har jag för mig att studentlivet inte bara ska handla om att klara av utan också om att njuta av.
Större delen av våra liv spenderar vi köandes. I kassakön i mataffären, kö till toaletter vid evenemang, kö till bostäder och köandes till att stiga på bussen. Vi alla vet hur frustrerande det är, denna vad som känns som eviga väntan. Ett fenomen jag uppmärksammade när jag började studera i Lund är att studenter frivilligt köar i timmar.
Mängder av studenter som väntar, allt för en plats på Karnevalen
Det tydligaste exemplet är Uppropet inför Lundakarnevalen. För att få vara en av de frivilliga volontärerna på detta enorma event som endast sker var fjärde år i Lund väljer studenter att köa i upp till 30 timmar för att få arbeta utan betalning. Under det senaste Uppropet regnade det olyckligt vis hela natten men inte lät de köande studenterna regnet stoppa dem. Med musik, trevligt sällskap och en hel del paraply tog de sig igenom natten tillsammans. Allt som allt var det över 5000 personer köandes och kön ringlade sig från AF Borgen längs hela staden.
Början av en lång kö till Uppropet
Anledningen till att studenter väljer att köa för event är på grund av den stora efterfrågan av platser eller biljetter. Att delta vid event som antingen volontär eller deltagare är en stor del av studentlivet vilket väldigt många av oss studenter väljer att göra. Till de flesta av de eventen är det först till kvar när det gäller biljetterna. Att hamna på en plats i kön som gör att man får biljett är nödvändigt för att få delta på eventen. Just därför väljer man att köa tidigt för att kunna garantera sig en plats.
Eftersom kön varar i flera timmar och studenter i allmänhet är kreativa och sociala personer blir köandet till ett event i sig genom att vi studenter med musik, lekar, sånger och liknande gör det till något kul. Ibland kan det bli så kul att det är en besvikelse när det äntligen är ens tur för att kön tar slut och det roliga där är över. Sen inser man varför man köade och blir nöjd över att fått tag på en biljett för att kunna se fram emot det kommande eventet.
Tillsammans blir det mycket roligare att köa
Summan av kardemumman blir att köa kan vara tråkigt men det blir vad man gör det till. Det är ett speciellt fenomen att vilja köa men tillsammans med bra vänner och möjligtvis nya vänner blir det väldigt kul.
Att vara utklädd på en sittning på en av Lunds nationer är ett utmärkt tillfälle att skapa relationer över utbildningsgränserna. Att ha horn som jag är dock att rekommendera.
I en studentstad som Lund med alla dess studenter, nationer och kårer är det inte omöjligt att det någon gång under din utbildning kommer uppstå lite kärlek. Med Lunds cirka 42000 studenter har du därför 41999 andra studenter som skulle kunna vara en potentiell partner. Det finns dock ett angenämt problem med detta, och det är när relationer uppstår över utbildningsgränserna.
Inom ett år som student fick jag pojkvän
Jag kom till Lunds universitet som singel, men under mitt första år som student hade min relationsstatus på Facebook hunnit ändrats. Jag träffade nämligen min pojkvän, en akademiker precis som jag, som jag nu har varit tillsammans med i fyra år. Problemet var bara det att, förutom att jag var otrogen mot Lunds universitet och skaffade en pojkvän som studerade på Linköpings universitet, var att han studerade till läkare. Läkaryrket och ingenjörsyrket är minst sagt två väldigt skilda yrken. Det har därför uppstått en hel del kulturkrockar mellan honom och mig. Betydligt större än kulturkrockarna mellan Team Ryggsäck och Team Axelväska.
Olika arbetsverktyg och utbildningssystem
Vad är det då som blir en kulturkrock i ett flerakademiskt förhållande? Jo, på läkarlinjen hanterar du människor och använder känslor som arbetsverktyg i betydligt större utsträckning än du gör på en ingenjörsutbildning. På en ingenjörsutbildning är istället logik och kreativitet dina främsta arbetsverktyg. Att påstå att jag och min pojkvän har haft få samtal där missförstånd har uppstått, och där förståelsen för varandra har varit bristfällig, vore därför en stor underskattning och en ren lögn.
En annan kulturkrock som uppstår är de olika utbildningssystem våra respektive utbildningar har. Hans utbildning består utav terminer där han i slutet av varje termin har en praktisk och en skriftlig tenta. Dessa två tentor ska tillsammans tentera av en hel termin på ett och samma tillfälle. På min utbildning har jag fyra läsperioder under ett år, där jag tenterar av en eller två kurser per läsperiod. Tentamensfrekvensen på en ingenjörsutbildning är därför betydligt högre än på läkarlinjen. Något som, beroende på hur man är som person, kan föredras då samma tentamenspress inte uppstår.
Det finns dock en fråga som gång på gång kommer upp: vilket yrke är viktigast – ingenjörsyrket eller läkaryrket? Självfallet är det ingenjörerna som är viktigast, då det är vi som utvecklar alla instrument och verktyg som läkarna använder. Att min pojkvän säger att det det är läkarna som räddar liv och inte ingenjörerna är en smådetalj som inte behövs nämnas…
Få relationer över utbildningsgränserna att fungera
Att ha relationer över utbildningsgränserna kan tyckas vara jobbigt, men det finns sätt att få dem att fungera. Ett av de viktigaste sakerna att göra är att helt enkelt acceptera att du och din partner till fullo inte kommer förstå varandra. Ni tänker på olika sätt helt enkelt. En annan sak, som jag har upptäckt är otroligt effektivt, är att vara tillsammans med en extrovert som älskar att prata. Genom att då använda mycket “mmm”, “okej” och “aha” samtidigt som du nickar, ger du illusionen utav att du förstår, och att du över huvudtaget bryr dig om, de “intressanta” vårdfakta din partner pratar om. Min pojkvän använder dock samma metod när jag berättar “intressanta” ingenjörsfakta.
Skämt åsido, jag och min pojkvän har som sagt varit tillsammans i fyra år nu, och det blir faktiskt bara bättre med tiden. Genom att ha en relation över utbildningsgränserna triggar vi varandra att tänka på nya sätt som leder till intressanta diskussioner. Visst, vi håller inte alltid med varandra, och vi förstår inte alltid vad den andre pratar om, men olikheterna håller förhållandet intressant, och är det inte det kärlek ändå handlar om?
Igår landade jag Montréal efter en lång resa. Flygplanet från Boston var sönder så fick vänta i nästan 3 h tills nästa flyg skulle gå. Riktigt segt när jag hade pallrat mig upp klockan 06:30 på morgonen för att hinna i tid. Som kompensation fick jag en meal voucher. På 8 dollar. Hade dessutom precis ätit frukost men köpte vatten, te och en muffin. Det var ju gratis liksom!
Montréal by night.
Hursomhelst är jag här över helgen och hälsar på Kajsa, en gammal kursare som är på utbyte och studerar vid McGill University. Kajsa har tidigare jobbat som forskningsassistent för Christian Dahlman och forskat om bevisvärderingen i brottmål. Med en fot inne i den akademiska världen har vi därför börjat kalla henne för doktor Sture.
Ute på mässor har jag ofta betonat hur många utbyten Lunds universitet har och hur det inte bara handlar om studier utan också om att ha kul. Jag tänkte därför ta tillfället i akt och göra en liten exklusiv intervju med doktor Sture om hennes tid här i Montréal.
Hur är det att plugga på McGill?
Universitetsområdet och deras hockeyrink.
Det är ett väldigt bra, seriöst och mycket organiserat universitet, både när det gäller utbildning och sociala aktiviteter för studenterna. McGill rankat bland topp 21 bästa universiteten i världen vilket man märker både på lärare och studenter. Många är väldigt ambitiösa. Dessutom får man “shoppa” kurser under en två-veckorsperiod för att sedan bestämma sig för de kurser man vill ta. Det är en stor fördel jämfört med Lund.
Du nämnde sociala aktiviteter vilket tyvärr är något som jag har saknat på Suffolk och det är inte alls samma studentatmosfär på min skola som det är i Lund. Hur är studentlivet i Montréal?
Det finns väldigt många studentföreningar som riktar sig både mot utbytesstudenter och för de som har specialintressen, t.ex. Outdoors Club för de som vill paddla, åka skidor och vara ute i naturen. Första veckan på terminen har vi något som heter Frosh Week där man kan anmäla sig till olika typer av “Frosh” men jag gjorde den via juridiska fakulteten här. Tillsammans med förstaårsstudenterna på juristprogrammet här delades vi in i olika grupper där vi fick ett schema med olika sociala aktiviteter. Jag skulle vilja säga att studentlivet innefattar samma gemenskap som vi har i Lund och jag uppskattar verkligen att McGill har försökt att integrera oss utbytesstudenter med de “vanliga” studenterna.
Det låter verkligen som att McGill levererar. Vad har varit det bästa med ditt utbyte?
Take Out Monday.
Mina housemates i mitt hus där jag bor. Det är ett “grad house” där lite äldre studenter bor. Vi hänger mycket tillsammans, kollar tv-serier och går ut. Jag och två andra tjejkompisar virkar. De andra är på en helt annan nivå och virkar helt galet komplicerade gosedjur, bl.a. en Simba till min systerdotter Vera. Själv virkar jag en filt. Den viktigaste traditionen i huset är dock “Take Out Monday.” Då ringer vi Chef on Call och beställer stans bästa hamburgare. En annan sak som har förhöjt mitt liv här är att åka längdskidor. Jag kan gå 2 min från där jag bor direkt till ett jättefint dubbelspår som de underhåller varje dag. Säsongen har dessutom varit riktigt lång med tanke på att det är varit en riktigt jäkligt kall vinter.
Kajsa och hennes housemates.Fin natur och skidspår två minuter från huset.
Oj, stans bästa hamburgare alltså… Hanna och jag är ju numera något av burgarexperter efter vårt år i USA så det ska blir spännande att testa. Men annars, hur är Montréal och kanadensarna?
Kanada är väldigt likt Sverige på många sätt. Många har en aktiv livsstil och vistas ute i naturen. Politiken och ekonomin är väldigt lik den svenska med den skillnaden att kanadensare generellt är mer positiva till immigration och de sätter en stolthet i att vara det. Kanadensarna ÄLSKAR även hockey. Att småprata om hockey här är ett lika säkert kort som att småprata om vädret hemma i Sverige, speciellt om Peter “the Wolf” Forsberg. En riktig icebreaker.
Det låter som en bra och vettig inställning. Jag märkte även att hockeyn genomsyrar Montréal. Det kryllade ju av hockeyfans när jag kom hit. Kan du ge en 24-timmars guide till Montréal?
Man måste definitivt äta en “smoked meat bagel.” Den är riktigt god. De har även en
Smoked meat bagel.
annan specialitet som heter “poutine.” Det är pommes, gravy och ost. Kanske lite bacon också om man är en poutine-fantast. Jag tycker den är riktigt vidrig men det upplevs som offensive att säga det så det är inget jag pratar högt om. Förutom mat skulle jag vilja rekommendera ett konstmuseum som heter MAC. Det är ett museum för contemporary konst. Passa även på att vandra lite i bergen och åka skidor.
Ut på tur aldrig sur!
Åh, jag längtar redan! Såg att det ska bli sol och 17 grader på söndag så då måste vi vandra i bergen. Avslutningsvis, skulle du rekommendera det här utbytet till andra studenter?
Absolut. Jag älskar Kanada.
Hanna och jag har ju uppenbarligen en kanonhelg framför oss och jag hoppas att ni också får en fin helg där hemma!
I början njuter du av den lediga tiden. Handledarna påtalar vikten av att starta i tid och producera minst tio sidor text efter första veckan. Du tittar på din uppsatspartner och ni flinar, ni hånler och tänker samtidigt “Yes! Lov i två veckor”.
Nixpix. Att skriva en uppsats handlar om att planera, strukturera och att vara disciplinerad.
Hitta ämnet
I början gäller det att hitta ett ämne som man tycker är intressant. Du diskuterar med din partner om vad som är bra och inte bra. Ni väljer och sedan brainstormar ni idéer om ämnet och försöker komma fram till ett vagt skelett. Detta är superkul och många skämt varvas med seriositet blandat med lagom mycket kaffe.
Strukturera
Det här stadiet utgår ifrån struktur. Du/ni ska skapa en struktur för arbetet så att era handledare och andra läsare snabbt skulle kunna förstå ert ämne, kapitel och innehåll. Ni skriver, suddar ut, skriver igen, suddar ut för att återigen skriva om.
Slita ut tangentbordet
Nu börjar “mitten” av uppsatsen. Det är skratt, gråt, pauser, mysiga långdagar i skolan osv. Här gäller det att skriva mycket fakta om just ditt ämne, kanske t.om. hitta ett ramverk som du kan utgå ifrån?
Ön Orust utanför Göteborg – Påskledigheten gjorde susen!
Ön Orust utanför Göteborg – Påskledigheten gjorde susen!
Vi studenter är ju inga robotar, utan vi är människor-som-gillar-att-njuta-av-livet-innan-vi-måste-börja-jobba människor! 🙂 Därav var jag på Orust under påskledigheten och njöt av den vackra naturen och den fina göteborskan´.
Tillbaka i Lund den här veckan kan jag väl säga att ledigheten var precis vad som behövdes för vår uppsats. Den här veckan har jag skrivit så mycket att intresseklubben hade haft svårt att hänga med! Vi har även lyckats boka en intervju med en produktchef på ett stort, internationellt företag vilket kommer att firas med en pizza ikväll.
Förseminarium
Vi på Magisterprogrammet i Informationssystem har något som kallas för förseminarium i början av Maj. Det handlar om att handledaren samlar alla uppsatser inom sin grupp och fördelar de så att en opposition kan ske. Det går ut på att ge konstruktiv kritik gentemot en annan uppsats (det kan det blir hetsigt) och försöka hitta styrkor och svagheter hos respektives uppsats. När alla har opponerat ger handledaren en rekommendation om man bör gå upp eller ej till slutseminariet som också fungerar som en slutgiltig bedömning.
Detaljarbete
Återstoden av Maj handlar mycket om att förfina och förbättra. Man bör ha en nästintill färdig uppsats. Detta hindrar dock inte en från att radera, redigera och skriva om. Det är smärtsamt men ack så kul, för nu börjar man känna att slutet är nära! 🙂
Inlämning
Efter blod, svett, tårar, kaffe, Facebook, Instagram, matlådor och en massa skratt så är man klar! Detta brukar oftast vara första veckan i Juni och den känslan av att skriva ut ca 70 sidor är oslagbart!
Under uppsatsskrivandet sker det såklart massa saker i Lund. Bland annat Valborg, Lomma Beach, International Market osv. Uppsatsen handlar helt enkelt om disciplin och frihet under ansvar – vilket har och kommer att prägla mitt liv den här vårterminen.
Idag ska jag öva på något jag är rätt kass på; att skriva en kortfattad text. Många av mina pluggkompisar lider av motsatt problem, att man har svårt att skriva så mycket som krävs för en viss uppgift. Mitt problem har alltid varit att jag skriver för mycket. “Det är väl inget problem” kanske en del av er tänker. Men jo, det kan det visst vara. Ganska ofta här på universitetet får man en max-gräns och inte en min-gräns för arbeten, uppsatser med mera. Som jag får kämpa för att alltid hamna under denna max-gräns…
Nästan helt normala
Jag känner redan att det inte går så bra 😉 Anledningarna till mitt försök att kortfatta mej idag är flera. Den främsta (och den mest pinsamma) är att jag hade glömt att det var min tur att skriva här på bloggen idag. Att skriva listor och “To-do-lists” är lite min grej och för den här veckan hade bloggandet totalt fallit bort från den listan. Jag skyller på att hjärnan fortfarande är inne i någon slags ledighets-stämning efter en veckas påsklov. Och att det dessutom är ett bevis på att även studenter är helt normala människor. Även vi som skriver på den här bloggen, tro det eller ej.
Mer eller mindre intensiva perioder
Den andra anledningen är att det är lite mycket att göra just nu. Precis som med allt annat här i livet går arbetsbelastningen och stressnivån upp och ner. Just nu är det lite upp. En övning som ska göras, en rapport som ska skrivas och dessutom ropar tvättmaskinen att han saknar mej. Ni ser, även här ett tecken på att det vanliga Svensson-livet gäller även för studenter ibland.
Den bästa anledningen – Öppet Hus
I detta pampiga hus, Universitetshuset, hoppas jag att vi ses på Öppet Hus. Foto från @lundsuniversitet på Instagram
Den sista och bästa anledningen till att jag ska försöka kortfatta mej (hur tycker ni att det går? Precis, ni förstår ju mitt problem…) är att det är mycket bättre att ni kommer och pratar med mej på söndag istället. In real life. För då kommer jag, och alla andra trevliga studentambassadörer, att jobba på Lunds universitets öppet hus. Ses vi där?
Du drömmer om flygpoäng och om att backpacka i Australien. Din mamma drömmer om att du ska ta flera hundra högskolepoäng inom de närmsta åren. Med facit nästan i hand kan jag säga att det finns nackdelar (och fördelar!) med båda två!
När jag tog studenten 2010 var jag inte redo för universitetet. Förvisso har jag alltid pluggat mycket och haft disciplin men jag kände ändå att jag ville göra annat efter gymnasiet. Jag bestämde mig därför för att resa!
Först flyttade jag som 19-åring till Nice, där jag skulle läsa lite franska. Som 19-åring var ju detta mitt första steg ut på egen hand, vilket gjorde att jag upptäckte det ljuva i att vara självständig. Värt att nämna är att när man flyttar ner till Lund för studier är att det också kan vara ens första steg ut på egen hand och att man får uppleva det i Sverige precis som jag gjorde i Nice.
Sedan flyttade jag hem för att jobba och sedan backpacka i Australien och Nya Zeeland. Jag har nog aldrig vuxit så mycket som människa som då och jag kände mig hemma på riktigt i Australien. Jag kom hem och kände mig mogen. Eller det kommer jag nog aldrig riktigt att bli men jag kände att jag hade fått skinn på näsan, hade fantastiska minnen i bagaget (bokstavligt talat också) och var redo för nya utmaningar! Jag avslutade mitt sabbatsår som kom att bli sabbatsåren med en roadtrip i USA.
Drömmen om Bondi beach VS studier som leder till dina drömmars mål
Till slut 2013 sökte jag till Lund och hamnade här samma höst. När jag började kände jag mig givetvis förvirrad, något som de flesta gör, något som snabbt hamnar under kontroll och något som jag ser tillbaka med nostalgi. Min (stora) förvirring som uppstod då vill jag också tro berodde på att jag hade tagit tre hela år off vilket gjorde att hjärnan helt och hållet hade vant av sig allt som hade med studier att göra.
Innan jag reste tog jag ansvar men jag visste inte egentligen varför. Jag pluggade mycket för att jag borde och inte kanske för att jag ville. Jag jobbade bara för att det var det man skulle. Jag behövde nog leva i en ryggsäck och se hur andra har det och egentligen lära känna mig själv på riktigt. Jag behövde missa flyg, sova på flygplatser och hoppa fallskärm för att göra något jag aldrig skulle göra hemma.
Känns bra att byta ut backpackryggan mot böcker också. Grym resa detta med 🙂
Alla är vi olika och tur är väl det och du kan lika väl vara den som inte behöver göra denna typ av resa utan väljer att göra studieresan direkt som också kan ses som en resa med massa kulturkrockar, saker du aldrig skulle göra hemma där du minst sagt får en självinstinkt som är svår att få på annat håll. Du kan mycket väl vara både mer mogen och redo än mig och vet dessutom vad du vill plugga! Då ska du bara tuta och köra.
Jag tycker absolut att ni ska fortsätta utvecklas och att plugga på universitet (typ Lund) är roligare än gymnasiet, men jag tycker också att många inte är redo för studier på universitet kanske, men man kan alltid söka och ta beslutet senare.
I slutändan är det du som bestämmer vart och hur du ska ta ditt första stora steg som är ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för dig själv.
Kommentarer