Lundastudent

Hej i vårsolen!

Äntligen har våren kommit till Lund, och förutom att uteserveringar har väckts till liv så väcker det också tankar kring studietiden. Jag vill därför ägna detta inlägg åt att dela med mig av saker jag önskar att jag hade vetat innan jag började studera.

• Om du inte är säker på vad du vill studera – välj en kurs! Vet du inte om du skulle tycka om psykologi? Läs kursen! Osäker på vilken ingenjörsinriktning? Prata med personer/ambassadörer som läst olika inriktningar som delar med sig av deras erfarenheter av respektive inriktning! Summan av kardemumman: det är ingen som vet om något kommer passa en förrän man provar. Våga testa och framförallt – våga byt. 
• Majoriteten av din vänskapskrets kanske inte kommer från din utbildning – universitetet är inte som gymnasiet där ens sociala krets är begränsad till ens klass. På universitetet kommer antagligen majoriteten av dina vänner komma från nationen du engagerar dig i, kören du valde att gå med i, rugbyklubben, spexet, karnevalen, osv osv. Var inte rädd och känn stress bara för att du hamnade i en liten klass med begränsade aktiviteter- Lund är oändligt!
• Lär dig hur man gör en budget och håll dig till den – innan jag började studera i Lund önskar jag att jag hade antecknat mina fasta kostnader och sedan gjort en budget över vad jag har att röra mig med varje månad. Det hade underlättat stress över ekonomin och gett mig en insikt i hur livet som student kommer bli. Det som är bra med att studera i en studentstad är att de flesta caféer och affärer har lite studentrabatt som underlättar.
• Det är okej att tacka nej till studiesociala aktiviteter– i början kan man känna stor oro över vad som händer om man skulle tacka nej till aktiviteter. Man kanske är rädd att inte lära känna någon eller att bli utanför, men det är verkligen inte så! Det är viktigt att känna efter vad man orkar och i början är det väldigt intensivt med nollning, intryck och flytt. Du kommer (förhoppningsvis) spendera många år i Lund så det finns tid till allt – inklusive återhämtning.

Detta var mina mest centrala tips som jag önskar att jag hade vetat innan jag började studera i Lund. Jag hoppas att det gav lite ro mitt i all stress över att välja utbildning. Kom ihåg att sista ansökningsdagen för höstterminen är 15 april via antagning.se.

Ha en fortsatt fin dag i solen!

Rebecca, juriststudent

Hej alla!

Snart är det lite mer än en vecka kvar tills antagningsperioden stänger den 15:e april. Jag tror att många av er känner en viss oro över utbildningsvalet, vilket är helt förståeligt – Lunds universitet erbjuder trots allt omkring 240 program och 1 450 fristående kurser (och här är en länk till hela utbildningsutbudet!) Med ett så stort utbud är det lätt att känna sig vilsen och orolig över att välja fel, vilket är en mycket vanlig och rimlig tanke.

Jag hade själv påbörjat två helt andra program (socionom och industridesign) innan jag började studera systemvetenskap. De första två programmen kändes tyvärr inte helt rätt för mig. När jag läste de programmen kände jag en stress över att jag måste plugga för att komma ut i arbetslivet, men när jag väl läst ett litet tag insåg jag att det inte alls var något jag ville arbeta med i framtiden – vilket förstås skapade ännu mer stress! 

Känslan av att ha valt fel är därför helt normal. Jag har vänner och bekanta som har läst några kurser, delar av eller hela program innan de hittat rätt. När jag pluggade mina tidigare utbildningar hade jag en märklig inställning om att jag absolut inte fick hoppa av – jag skulle minsann bita ihop och läsa klart mina 3-3.5 år, trots att jag inte riktigt var intresserad av ämnena. Men till slut tog stressen och ångesten över, och jag bytte riktning. Det är något man får lov att göra.

Så för dig som känner oro inför ditt val har jag några tips:

1.Kontakta våra duktiga studievägledare!

Vi har både allmän studievägledning och ämnesinriktad studievägledning. Jag hade faktiskt kontakt med båda när jag funderade på att hoppa av min tidigare utbildning och tyckte att det hjälpte otroligt mycket att prata med dem. Just nu erbjuder den allmänna studievägledningen endast drop-in och mejl, men vanligtvis går det även att boka ett samtal. Studievägledarna är väldigt kunniga och kan hjälpa dig att sortera dina tankar och utforska andra kurser och program som kanske passar dig bättre.

2. Våga prova!

Det är svårt att vara 100 % säker på någonting, och det gäller även utbildningsvalet. Därför behöver man också våga prova, eftersom man inte vet förrän man har testat. Om du känner att ett program eller en kurs verkar intressant, sök och läs den! Om det inte alls var som du hade tänkt dig, så vet du det i alla fall för att du har provat. Det är ändå ett steg framåt jämfört med där du var innan. Nu vet du att det ämnet inte passade dig, och du kan istället börja titta på andra alternativ.

3. Det är okej att byta

Om det ändå känns fel, kom ihåg att du alltid kan byta program. Tvinga inte dig själv att läsa flera år inom något du varken är intresserad av eller ser en framtid inom. Utbildningen förbereder dig trots allt för yrkeslivet eller vidare forskning, så det bör kännas hyfsat rätt redan från början. Även om det kan kännas jobbigt att tänka sig att hoppa av och byta, skulle jag påstå att det är ännu jobbigare att fortsätta med något du egentligen inte vill.

Ha en trevlig helg på er!

/ Emily, systemvetenskapsstudent

Jag hade många förutfattade meningar om studentlivet i Lund innan jag flyttade hit. Vissa har jag givetvis kvar, men många har försvunnit under mina två terminer här.

En av mina fördomar var att det fanns något lite töntigt och barnsligt över studentlivet, och att det inte var för mig. Den fördomen bidrog till att jag dröjde med att flytta hit. Därmed gjorde jag mig själv en björntjänst genom att så kategoriskt avfärda en tillvaro och livsstil som så många uppskattar.

Tack vare uppmaningar från bättre vetande vänner sökte jag mig, trots mina fördomar, tidigt till ett flertal olika studentföreningar. Ganska snabbt insåg jag att jag behövde ompröva många av mina förutfattade meningar om det studentikosa föreningslivet. 

Jag tror inte att det svenska föreningslivet lever starkare någonstans i Sverige än i studentstäderna, och där är givetvis Lund (och kanske Uppsala…) i topp. Här finns aktiva föreningar för allt möjligt. Här är en länk till en lista på många (men inte alla!) valmöjligheter. Om man mot förmodan inte hittar en förening som speglar ens intressen är möjligheterna dessutom goda att starta en egen ideell förening. Info om det finns här.

Jag var nyligen på en gymnasiemässa i en mindre svensk stad för att berätta för gymnasieelever om vad Lunds universitet och studentlivet har att erbjuda. Många som jag pratade med avfärdade tanken på att flytta så långt hemifrån, kanske för att de ville vara nära familj och vänner. Det är en rimlig invändning mot att flytta långt från familjehemmet, men samtidigt går man miste om en helt annan typ av gemenskap som knappast finns någon annanstans än i studentstäderna.

Det är en fin sak att man nästan oberoende av hur udda särintressen man har kan hitta och bekanta sig med människor som delar det intresset. Sociala medier har gett många möjligheten att hitta likasinnade att dela sina intressen med, men i en studentstad är tröskeln lägre än någon annanstans att faktiskt bedriva verksamhet tillsammans. Det kan ingen reddit-grupp eller discord-server ersätta.

Tack för att du läste mina tankar om studentlivet. Hej svejs!

Hej alla läsare! Under mina år som Lundastudent har jag ofta fått frågan hur det går ihop med studentekonomin och CSN-lån efter många års studietid. Det enkla svaret på den frågan är: planering, kassabok och extrainkomster! Dagens blogginlägg handlar om min erfarenhet av att jobba extra vid sidan av studierna och några tankar om att få en studentbudget att gå ihop. I skrivande stund är jag precis hemkommen efter ännu ett jobbpass som studentguide på Vattenhallen Science Center, min arbetsplats sedan januari 2023. Det är ett fantastiskt extrajobb att ha vid sidan om studierna, som du kan läsa mer om i ett tidigare blogginlägg!

Varför jobbar jag extra vid sidan av studierna?

Hur kommer det sig då att jag jobbar extra när jag pluggar samtidigt? Vi får ta det från början. Min tid som Lundastudent började redan höstterminen 2017, direkt efter studenten. Sedan dess har jag läst kurser vid alla möjliga fakulteter, prövat mig fram mellan olika ämnen och slutligen hittat till rätt program för mig. Det tog ett bra tag innan jag upptäckte utbildningen som passade mig bäst. Ända sedan studiestarten har jag varit medveten om att gränsen för studiemedel vid universitetsstudier är 6 år och därför planerat för att kunna ta studiemedel när jag väl skulle hitta rätt utbildning längre fram. Sedan vårterminen 2018 har jag läst 15-30 hp per termin vid Lunds universitet och periodvis tagit studiemedel, men även jobbat under längre perioder och sparat undan.

Under pandemin läste jag fristående kurser för att få behålla min studentbostad (AF Bostäder har ett krav på minst 15 godkända hp/termin), men framförallt jobbade jag. Efter flera år av att läsa framförallt humanistiska ämnen bytte jag spår. Åren 2021-22 läste jag naturvetenskapligt basår vid Campus Helsingborg och fick då höra att man kunde få studiemedel från en annan CSN-kvot än universitetsstudier, trots att utbildningen gavs vid Lunds tekniska högskola. Toppen! När jag väl började läsa kandidatprogrammet i geologi hösten 2022 hade jag med andra ord bara förbrukat 2,5 år av den 6-åriga CSN-kvoten trots mina fem år som student. Sommaren 2026 kommer jag att ta min masterexamen i kvartärgeologi. Trots nio (!) år som Lundastudent vid den tidpunkten kommer jag bara vara utan studiemedel i 14 veckor under den kvarstående studietiden. Som ni säkert förstår har det varit en hel del CSN-logistik under mina studieår.

Vilka extrajobb finns för en student då?

Det finns såklart otroligt många svar på den frågan. Här utgår jag från min erfarenhet! Min extra inkomst under studieåren har framförallt tjänats in under perioder med sommarjobb, men även helger och jullov. När jag blickar tillbaka på åren sedan jag tog studenten 2017 har jag hunnit med en hel del jobb trots alla studietimmar: vårdbiträde inom hemvården, lärarvikarie på mellan- och högstadiet, publik- och trygghetsvärd på eventföretag, SI-mentor för förstaårsstudenter i geologi och studentguide på Vattenhallen Science Center. Därtill finns mindre uppdrag, såsom Instagramambassadör på olika LU-konton (Tips! Spana in mina inlägg den här veckan under min takeover på @naturvetenskap_lu), anteckningsstöd på kurser jag har gått, och såklart som bloggare här på Lundastudent! Det gamla ordspråket “många bäckar små” funkar ju rätt bra när man lägger ihop det. I min erfarenhet är nyckeln till ett bra extrajobb flexibla arbetstider och framförallt att man trivs med arbetsuppgifterna och kollegorna. Då löser sig det mesta annat!

Några tankar om studentekonomi

Den gamla klassiska bilden av den fattiga studenten som lever på snabbnudlar och inte har råd att leva under studietiden kan väl stämma till viss del, men behöver verkligen inte göra det. Jag tror att det handlar mycket om inställning, prioritering och att kunna planera sin ekonomi. Det är möjligt att vara student utan att kompromissa med livskvalitén. I mitt fall har nyckeln varit att skriva kassabok, där man antecknar och sammanställer inkomster och utgifter i olika kategorier. Då ser man svart på vitt hur mycket pengar som kommer in varje månad och vart de tar vägen. Kassaboken gör dessutom att man får syn på mönster i ens livsstil och konsumtion, som inte alltid behöver stämma överens med hur man tror att det ligger till. Med hjälp av kassaboken blir det lättare att prioritera sina utgifter och planera budget. Det behöver inte betyda att man bestämmer exakt hur mycket pengar som ska gå till vad, men det är skönt att ha ett hum om vad som är rimligt och hur det brukar se ut.

I perioder har man ju mer utgifter än andra, av många olika skäl. Inför min utbytestermin arbetade jag extra mycket vid sidan om studierna för att jobba ihop en ordentlig reskassa. Jag var förberedd på att levnadskostnaderna kunde öka rejält under utbytestiden och ville inte behöva tänka på det för mycket väl på plats. Återigen hjälpte planering kring ekonomin väldigt mycket. Målet med sparbössan inför utbytet var att kunna uppleva så mycket som möjligt av Skottland utan att begränsas av dyra levnadskostnader och en begränsad studentekonomi. Ett generellt tips kring att jobba extra är att sätta upp ett mål för inkomsten. Det kan handla om alltifrån att kunna betala hyran under sommaren när du är ledig och bortrest till att kunna finansiera dina utbytesstudier (utöver ev. studiemedel och stipendier) eller att ha möjlighet att testa sig fram bland olika utbildningar och kunna ta studiemedel längre fram när man väl hittar rätt.

Passa på att bara vara student också

Ett långt arbetsliv väntar efter studierna. Om man inte vill eller behöver jobba extra medan man pluggar, så har man mycket att vinna på att helhjärtat vara student ett tag också. Studietiden är en begränsad tid i livet. När man blickar tillbaka kommer man minnas stunderna från studentlivet och tiden som Lundastudent starkare än vad man kommer ihåg den där extra tusenlappen man tjänade genom att jobba på helgen. Som det mesta andra i livet, handlar studietiden och studentekonomin om balans. Med lite framförhållning och planering går det galant att klara sig på en studentbudget, utan att behöva kompromissa bort sina intressen och sin livskvalitet.

Summan av kardemumman: Det kan funka hur bra som helst att jobba vid sidan av plugget! Ofta kräver det lite tid att hitta ett extrajobb som passar just dig och din livssituation, men när det väl är på plats kan det underlätta mycket. Fundera på varför du vill eller behöver jobba extra. Sätt upp tydliga mål kring din extra inkomst och ditt sparande. Skriv en kassabok! Var noga med att alltid prioritera plugget även om du har ett extrajobb. Men framförallt: njut av tiden som student. Pengar kan man alltid tjäna senare, men studietiden kommer inte tillbaka.

Ansökan till höstterminen är öppen till och med 15 april. Välkomna till Lunds universitet!

Ta hand om er!

/Malin, geologistudent

Hejsan!

Nu är vi mitt i ansökningsperioden och jag kan tänka mig att ni har en hel del att tänka på. Något som jag märkt att många inte känner till, och som jag själv inte förstod förrän en bra bit in på universitetet, var det här med kurser, program och högskolepoäng. Jag läste en fristående kurs direkt efter gymnasiet, men jag fattade knappt vad det innebar eller hur jag lyckades med att söka till den. Vad är skillnaden på en fristående kurs och att läsa ett program? Vad betyder det när det står 300 HP under ett program? Hur kan en kurs bestå av delkurser och kan man läsa även dessa fristående? Jag tänkte förklara några av de här begreppen och hur man kan tänka när man lägger upp sina studier.

Kurs. Ett vanligt begrepp som syftar på det ämne och den inriktning du läser just den terminen. Du kan exempelvis säga att du läser en kurs i engelska. Det betyder att du studerar engelska i en termin. Kurserna kan läsas fristående eller ingå i program, vilket jag förklarar alldeles strax. Kurser kan vara olika “stora”, det vill säga man kan läsa både på hel-, halv- eller kvartsfart, och är “värda” olika mycket högskolepoäng (HP).  Många hel- och halvfartskurser utgörs av mindre delkurser.

Delkurser kan variera i storlek och ingår ofta i en större kurs, men även dessa kan läsas fristående. Dessa är också värda HP, och om man väljer att läsa en delkurs på 7,5 poäng, och enbart den, läser man ofta på kvartsfart och får sedan 7,5 HP i bagaget när man är klar. Man måste alltså inte studera på heltid.

Grundkurs. Det innebär precis vad det låter: kursen läses på grundnivå. Oftast kräver grundkurserna inga förkunskaper, utan bara viss gymnasiebehörighet. En grundkurs är värd 30 HP, läses på helfart (100%) och utgörs av de ovan nämna delkurserna.  En grundkurs som är värd 30 HP består ofta av fyra delkurser, värda 7,5 poäng var. Dessa 7,5-orna plussas sen ihop till totalt 30 HP och utgör tillsammans hela grundkursen. Utformningen måste inte vara såhär: grundkursens 30 HP kan utgöras av en delkurs på 15 HP och två delkurser på 7,5 HP. Men sammanlagt ska alltså delkurserna motsvara 30 HP. Se bilden för exempel.

Innan grundnivån finns även nybörjarnivå, vilken är vanligast inom språk, annars brukar inte nybörjarnivån dyka upp särskilt mycket. Som det låter är nybörjarnivån just för nybörjare, till exempel om man vill läsa arabiska och aldrig har läst arabiska tidigare. 

Fortsättningskurs. Fortsättningskursen bygger vidare på grundkursen och kräver alltså att du läst grundkursen. Låt säga att du vill läsa fortsättningskursen i engelska, då måste du först ha läst grundkursen i engelska. Även fortsättningsnivån består av delkurser och läses på helfart och är värd 30 HP.

Kandidatkurs. Kandidatkursen kan läsas efter fortsättningskursen, och här skrivs då din kandidatuppsats inom ditt valda ämne. Kandidatkursen är också värd 30 HP, men kandidatkurs är inte lika med kandidatexamen.

För att erhålla en kandidatexamen måste du ha läst 180 HP. Om du har läst exempelvis grundkursen, fortsättningskursen och kandidatkursen i engelska, så har du bara samlat ihop 90 HP. Det krävs alltså 90 HP till, tre kurser till, för att du ska kunna ta ut en examen “via” kandidatkursen i engelska. Dessa kurser kan du till stor del välja själv, och det är det här som menas med att bygga sin egen examen. Att gå ett program är alltså inte enda vägen till att få en examen, utan du kan utforma din egen. Prata gärna med en studie- och yrkesvägledare för att ta reda på hur du kan lägga upp dina studier och vad du måste läsa för att bygga en egen examen.

Fristående kurser. Fristående kurser är precis som de låter: fristående. Kursinnehållet är detsamma som kurserna på grund- fortsättnings- och kandidatnivå, utan begreppet “fristående” syftar mer på att kursen inte måste läsas som del av något annat, utan kan läsas ensamma. Men du kan givetvis läsa hur många fristående kurser du vill. Att läsa fristående kurser innan man bestämmer sig för ett program är ett jättebra sätt att känna efter lite på universitetslivet och undersöka vad man egentligen tycker är roligt att studera. 

En fristående kurs på heltid är vanligtvis värd 30 HP, och dessa HP kommer du sedan ha med dig resten av livet. Om du sedan påbörjar ett program kan du ibland tillgodoräkna dig dessa HP på den valbara terminen, om den fristående kursen du läste är relevant för programmet. 

Många fristående kurser ingår också i program, och i vissa fall kan man senare hoppa på det programmet. För att ta mitt program som exempel : de första två terminerna läser vi grund- och fortsättningskursen i svenska. Då läser jag tillsammans med andra språkkonsulter, men även tillsammans med de som läser svenskakurserna fristående, eller som kanske läser det som sin valbara kurs på sin valbara termin. Vissa läste också bara en av delkurserna, inte hela svenskakursen, och då träffade jag bara dem på specifikt de föreläsningarna. Man kan alltså läsa samma saker men från väldigt olika “håll”!

Program. Ett övergripande begrepp för en flerårig utbildning inom samma ämne. Programmen har en hopsatt “struktur” med förbestämda kurser. Man kan likna det vid ett program eller linje på gymnasiet. Programmets längd beror på om det är på kandidatnivå eller masternivå.

Terminerna på universitetet liknar de i gymnasiet, det vill säga att det finns en vårtermin och en hösttermin, som löper ungefär samtidigt som gymnasiets terminer gör. 

Kandidatprogram. Ett kandidatprogram är vanligtvis tre år långt och leder till en kandidatexamen. Att påbörja ett kandidatprogram innebär att du följer en förbestämd programplan, eller kursplan som det också kallas. Man läser tillsammans med de andra som går programmet och bildar då en “klass” som följs åt dessa tre åren. Men det kan även dyka upp andra studenter på de enskilda kurserna, som kanske läser vissa kurser som en del av andra program eller fristående, som jag nyss pratade om. 

Om du är intresserad av ett visst program, läs då kursplanen för att veta exakt vilka kurser du kommer att läsa. Eftersom programmet är tre år betyder det alltså att det är totalt sex terminer, alltså sex olika kurser, som man läser. Många av kandidatprogrammen har en valbar termin, där man kan praktisera, åka på utbyte eller läsa något annat i en termin. Kandidatprogrammen “är värda”, eller motsvarar, 180 högskolepoäng (förkortat HP).

Kandidatprogrammen börjar oftast på grundnivå och kräver inga tidigare poäng från universitetet. Däremot måste du ha gymnasiebehörighet för vissa program. Om du till exempel vill läsa en politisk kandidat kräver den att man läst bland annat matte 3b eller 3c. Under “Behörighet och urval” kan du läsa vilka gymnasiekurser som krävs.

Masterprogram. Ett masterprogram är vanligtvis två år långt och leder till en masterexamen. För att läsa en master behöver man först ha läst och tagit  ut en kandidat inom samma ämnesinriktning. För att ta en master i historia måste man exempelvis ha läst en kandidat i historia också. Men det måste inte alltid vara exakt samma ämne: många kandidater kan öppna upp för masters inom närliggande områden. Om du till exempel läser kandidatprogrammet Europastudier får du behörighet att läsa en master i Europastudier, men du kan även läsa en master i tillämpad kulturanalys, master i arkiv-, biblioteks- och informationsvetenskap eller entreprenörskap och innovation, för att nämna några. Om du är intresserad av ett visst kandidatprogram, kolla in Lunds universitets hemsida för att veta vilka masters programmet öppnar upp för!

Skillnaden på masternivå och kandidatnivå är att mastern fördjupar sig inom det valda ämnet ännu mer och innehåller ofta någon form av stor, djupgående uppsats och undersökning.

En del program innehåller både kandidaten och mastern i samma “struktur”, till exempel civilingenjörsutbildningarna, psykologexamen och några till. På dessa program kan du läsa att det står att de är värda 300 HP. 300 HP är ju summan av en 180 HP-kandidat och en 120 HP-master.

Vilket ska jag välja då? Du ska välja precis det du vill. Som jag skrev innan är fristående kurser ett jättebra sätt att kolla runt lite på utbudet. Jag läste en grundkurs i tyska, en grundkurs i retorik och en grundkurs i statsvetenskap, som en del av den politiska kandidaten som jag sedan hoppade av. Nu går jag ett program. Man kan alltså testa sig fram innan man bestämmer sig. Men om du redan nu spanat in ett program som låter jätteintressant, tveka inte att söka in till det heller! Det finns inget rätt eller fel vad gäller upplägg av studier. Det som passar den ena passar förmodligen inte den andra. Bara du kan känna efter och veta vad du trivs med och hur du vill lägga upp dina studier. 

Det var det! Det är många nya begrepp och ett ganska nytt upplägg från gymnasiet, så jag förstår verkligen att det är rörigt och mycket att hålla isär. Ta dig tiden att fundera över vad du vill: vill du läsa ett program nu, eller känna runt lite först? Vill du kanske bygga en egen examen, eller vänta lite och jobba något år först? Tveka inte att bolla idéer med dina vänner, eller boka samtal med en SYV för att få mer konkreta tips på hur du kan lägga upp dina studier. Jag lovar, universitetsvärlden må vara stor och mycket att ta in, men den är inte alls läskig!

Det var allt för mig den här gången!

Hej alla!

I måndags öppnade ansökan för höstens program och kurser. Glöm inte att söka om ni vill studera till hösten! I tidigare inlägg har både Loke (“Hur vet jag att jag valt rätt utbildning?”) och Tilde (“Känner du press från andra om ditt studieval?”) delat med sig av kloka tankar inför valet av utbildning.

I det här inlägget tänkte jag istället skriva om skillnaderna mellan gymnasiet och universitetet – något som många kanske funderat på.

1. Eget ansvar (men mer frihet)

Den största skillnaden mellan gymnasiet och universitetet, enligt mig, är att man får mycket mer eget ansvar men också större frihet. På gymnasiet följer i princip allt en tydlig struktur: du går i samma klass med samma klasskamrater och lärare, har schemalagda lektioner hela dagen och gör läxor när skoldagen är slut.

På universitetet förväntas du istället ta ansvar för dina studier på egen hand. Ingen lärare kommer påminna dig om vad du behöver göra utan det är upp till dig att hänga med, läsa kurslitteraturen och gå på föreläsningar för att klara kurserna. Du får inga traditionella läxor, utan måste själv planera hur du pluggar. Det kan vara en stor omställning, men friheten är också en av de bästa delarna med att studera på universitetet!

2. Inte samma relation med lärare och kurskamrater

Gemenskapen i gymnasiet är ofta starkare än på universitetet. När jag gick på gymnasiet var vi ca 25 elever i klassen, medan vi på universitetet är omkring 100, men detta varierar såklart åt beroende på vilken utbildning man läser. Ens klass på universitetet kan förändras under terminerna – vissa hoppar av, medan andra börjar läsa någon enstaka kurser som fristående kurs inom ditt program.

Relationen till lärarna är också annorlunda. På gymnasiet har samma lärare ofta flera ämnen och följer dig genom skolåren, medan universitetslärare fokuserar på sina specifika kurser. Jag har haft vissa lärare bara under en enda kurs och sedan aldrig mer. På gymnasiet känner lärarna oftast igen sina elever och hälsar i korridorerna – det är mer ovanligt på universitetet, där lärarna undervisar betydligt fler studenter och inte kommer ihåg ens namn i en klass på 100 personer.

3. Icke-obligatoriska läromoment

På gymnasiet är närvaro obligatorisk, men på universitetet är det oftast frivilligt att gå på föreläsningar. Däremot rekommenderas det starkt, eftersom lärarna är experter på sina ämnen och föreläsningarna ger en bra förståelse för kursinnehållet. Dessutom är det ett toppen tillfälle att prata och lära känna sina kursare. Samtidigt är det skönt att veta att om man missar en föreläsning en dag, kan man läsa ikapp det på egen hand.

Detta var bara några, men de största, skillnaderna jag har upplevt sedan min gymnasietid. Även om det kan kännas lite läskigt att ta steget in till universitetet har jag glömt att säga hur kul det är! Förhoppningsvis får du studera något du verkligen tycker om, och träffa kurskamrater som tycker likadant. Dessutom finns det massor att göra vid sidan av studierna, som att engagera sig i nationer, spex och andra studentaktiviteter!

Det var allt för mig i detta inlägget.

Ha en fin helg!

/ Emily, systemvetenskapsstudent

Hej alla bloggläsare!

Ett vanligt orosmoment när man flyttar hemifrån och kanske långt bort från sin familj och kompisar är om man kommer hitta nya kompisar att umgås med. Jag tyckte själv att det kändes tufft när jag flyttade till Lund. Det var många nya intryck och många nya människor. Det tog ett litet tag för mig att känna mig helt bekväm och bygga upp mina sociala kretsar, men samtidigt gick det nog snabbare än vad jag tänkte mig.

Men svaret är att: ja, du kommer hitta vänner! Jag kommer skriva några vanliga sätt att hitta vänner i Lund (varav vissa funkade för mig och andra har jag inte provat). 

Dina kursare

Dina kurskamrater är kanske dem mest tillgängliga att försöka bilda vänskaper med! Ni kommer förmodligen ses relativt ofta ändå och har redan en hel del gemensamt att prata om på grund av att ni studerar samma sak. Även om du inte har en klass där ni kommer följa varandra under flera år kan ni fortfarande skapa en gemenskap som kanske ändå håller i flera års tid!

Oftast finns en novischperiod (där det arrangeras aktiviteter för er nya studenter) knuten till de flesta utbildningar. Nyttja att gå på den för att lära känna dina kursare lite bättre utanför skoltid!

Det kan också vara en god idé, för den som är intresserad, att engagera sig i studentföreningen eller kåren som är knuten till din utbildning. Vi på psykologprogrammet har exempelvis Lundapsykologerna som arrangerar olika evenemang för oss psykologstudenter. Då får du chansen att även träffa studenter från andra terminer inom din utbildning.

Nationer

Nationer är inte kopplade till din kurs eller ditt program. Det är föreningar skapad av studenter för studenter. De står för många sociala evenemang såsom luncher, sittningar, klubbar, pubar, etc. Det går oftast väldigt enkelt att engagera sig genom att jobba på olika evenemang och även genom att söka en ansvarspost (förman) inom nationen. Där träffar man organiskt många olika studenter som pluggar väldigt olika utbildningar. Nationerna har oftast också en novischperiod som går att skriva in sig på, t.ex. Lunds nation!

De olika nationerna har lite olika profiler (vad de gör mer av). Vissa nationer har exempelvis spex knutna till dem (som Helsingkronaspexet eller Hallandsspexet). Det kan vara smart att läsa lite om nationerna innan man skriver in sig, men egentligen spelar det inte jättestor roll. Det går även att ändra sig i efterhand vilken nation som man är med i!

Korridorsboende

Ditt boende kan definitivt vara ett sätt att hitta vänner! Ett bra tillfälle att också träffa personer i samma situation som du men från olika utbildningar. Då man träffas regelbundet i köket ökar det även möjligheten till att umgås och hitta på saker ihop. Kanske kan ni ha en pizzakväll, filmkväll eller gå ut tillsammans på nation? Förmodligen kommer ni har en gruppchatt där man kan skriva till alla i korridoren.

Spex, kör, orkester, radio, sportföreningar

Om du är intresserad av att göra något mer specifikt som är kreativt eller sportigt finns det även möjlighet att träffa likasinnade i andra studentföreningar. Det finns flertalet olika spex (en form av amatörteater med stark studentikos anknytning), körer, orkestrar, radio och sportföreningar.

Andra typer av föreningsengagemang

Det fina med Lund är att även i föreningar som inte nödvändigtvis är en del av studentlivet, finns det oftast många studenter! Så även om du går med i t.ex. en sportförening utanför studentlivet kommer du säkerligen hitta andra studenter där.

Summan av kardemumman är att du inte behöver oroa dig för att hitta vänner! Många är i en liknande situation som dig och vill också knyta nya vänskapsband. Du kommer att hitta de personerna som du bäst passar med och dina sociala kretsar kommer eventuellt att förändras och förfinas med tiden.

Kom ihåg att ansökan för höstterminen 2025 är öppen nu fram till den 15 april!

Tjolahopp!

/Nicole, student