Lundastudent

Hejsan!

Nu är vi mitt i ansökningsperioden och jag kan tänka mig att ni har en hel del att tänka på. Något som jag märkt att många inte känner till, och som jag själv inte förstod förrän en bra bit in på universitetet, var det här med kurser, program och högskolepoäng. Jag läste en fristående kurs direkt efter gymnasiet, men jag fattade knappt vad det innebar eller hur jag lyckades med att söka till den. Vad är skillnaden på en fristående kurs och att läsa ett program? Vad betyder det när det står 300 HP under ett program? Hur kan en kurs bestå av delkurser och kan man läsa även dessa fristående? Jag tänkte förklara några av de här begreppen och hur man kan tänka när man lägger upp sina studier.

Kurs. Ett vanligt begrepp som syftar på det ämne och den inriktning du läser just den terminen. Du kan exempelvis säga att du läser en kurs i engelska. Det betyder att du studerar engelska i en termin. Kurserna kan läsas fristående eller ingå i program, vilket jag förklarar alldeles strax. Kurser kan vara olika “stora”, det vill säga man kan läsa både på hel-, halv- eller kvartsfart, och är “värda” olika mycket högskolepoäng (HP).  Många hel- och halvfartskurser utgörs av mindre delkurser.

Delkurser kan variera i storlek och ingår ofta i en större kurs, men även dessa kan läsas fristående. Dessa är också värda HP, och om man väljer att läsa en delkurs på 7,5 poäng, och enbart den, läser man ofta på kvartsfart och får sedan 7,5 HP i bagaget när man är klar. Man måste alltså inte studera på heltid.

Grundkurs. Det innebär precis vad det låter: kursen läses på grundnivå. Oftast kräver grundkurserna inga förkunskaper, utan bara viss gymnasiebehörighet. En grundkurs är värd 30 HP, läses på helfart (100%) och utgörs av de ovan nämna delkurserna.  En grundkurs som är värd 30 HP består ofta av fyra delkurser, värda 7,5 poäng var. Dessa 7,5-orna plussas sen ihop till totalt 30 HP och utgör tillsammans hela grundkursen. Utformningen måste inte vara såhär: grundkursens 30 HP kan utgöras av en delkurs på 15 HP och två delkurser på 7,5 HP. Men sammanlagt ska alltså delkurserna motsvara 30 HP. Se bilden för exempel.

Innan grundnivån finns även nybörjarnivå, vilken är vanligast inom språk, annars brukar inte nybörjarnivån dyka upp särskilt mycket. Som det låter är nybörjarnivån just för nybörjare, till exempel om man vill läsa arabiska och aldrig har läst arabiska tidigare. 

Fortsättningskurs. Fortsättningskursen bygger vidare på grundkursen och kräver alltså att du läst grundkursen. Låt säga att du vill läsa fortsättningskursen i engelska, då måste du först ha läst grundkursen i engelska. Även fortsättningsnivån består av delkurser och läses på helfart och är värd 30 HP.

Kandidatkurs. Kandidatkursen kan läsas efter fortsättningskursen, och här skrivs då din kandidatuppsats inom ditt valda ämne. Kandidatkursen är också värd 30 HP, men kandidatkurs är inte lika med kandidatexamen.

För att erhålla en kandidatexamen måste du ha läst 180 HP. Om du har läst exempelvis grundkursen, fortsättningskursen och kandidatkursen i engelska, så har du bara samlat ihop 90 HP. Det krävs alltså 90 HP till, tre kurser till, för att du ska kunna ta ut en examen “via” kandidatkursen i engelska. Dessa kurser kan du till stor del välja själv, och det är det här som menas med att bygga sin egen examen. Att gå ett program är alltså inte enda vägen till att få en examen, utan du kan utforma din egen. Prata gärna med en studie- och yrkesvägledare för att ta reda på hur du kan lägga upp dina studier och vad du måste läsa för att bygga en egen examen.

Fristående kurser. Fristående kurser är precis som de låter: fristående. Kursinnehållet är detsamma som kurserna på grund- fortsättnings- och kandidatnivå, utan begreppet “fristående” syftar mer på att kursen inte måste läsas som del av något annat, utan kan läsas ensamma. Men du kan givetvis läsa hur många fristående kurser du vill. Att läsa fristående kurser innan man bestämmer sig för ett program är ett jättebra sätt att känna efter lite på universitetslivet och undersöka vad man egentligen tycker är roligt att studera. 

En fristående kurs på heltid är vanligtvis värd 30 HP, och dessa HP kommer du sedan ha med dig resten av livet. Om du sedan påbörjar ett program kan du ibland tillgodoräkna dig dessa HP på den valbara terminen, om den fristående kursen du läste är relevant för programmet. 

Många fristående kurser ingår också i program, och i vissa fall kan man senare hoppa på det programmet. För att ta mitt program som exempel : de första två terminerna läser vi grund- och fortsättningskursen i svenska. Då läser jag tillsammans med andra språkkonsulter, men även tillsammans med de som läser svenskakurserna fristående, eller som kanske läser det som sin valbara kurs på sin valbara termin. Vissa läste också bara en av delkurserna, inte hela svenskakursen, och då träffade jag bara dem på specifikt de föreläsningarna. Man kan alltså läsa samma saker men från väldigt olika “håll”!

Program. Ett övergripande begrepp för en flerårig utbildning inom samma ämne. Programmen har en hopsatt “struktur” med förbestämda kurser. Man kan likna det vid ett program eller linje på gymnasiet. Programmets längd beror på om det är på kandidatnivå eller masternivå.

Terminerna på universitetet liknar de i gymnasiet, det vill säga att det finns en vårtermin och en hösttermin, som löper ungefär samtidigt som gymnasiets terminer gör. 

Kandidatprogram. Ett kandidatprogram är vanligtvis tre år långt och leder till en kandidatexamen. Att påbörja ett kandidatprogram innebär att du följer en förbestämd programplan, eller kursplan som det också kallas. Man läser tillsammans med de andra som går programmet och bildar då en “klass” som följs åt dessa tre åren. Men det kan även dyka upp andra studenter på de enskilda kurserna, som kanske läser vissa kurser som en del av andra program eller fristående, som jag nyss pratade om. 

Om du är intresserad av ett visst program, läs då kursplanen för att veta exakt vilka kurser du kommer att läsa. Eftersom programmet är tre år betyder det alltså att det är totalt sex terminer, alltså sex olika kurser, som man läser. Många av kandidatprogrammen har en valbar termin, där man kan praktisera, åka på utbyte eller läsa något annat i en termin. Kandidatprogrammen “är värda”, eller motsvarar, 180 högskolepoäng (förkortat HP).

Kandidatprogrammen börjar oftast på grundnivå och kräver inga tidigare poäng från universitetet. Däremot måste du ha gymnasiebehörighet för vissa program. Om du till exempel vill läsa en politisk kandidat kräver den att man läst bland annat matte 3b eller 3c. Under “Behörighet och urval” kan du läsa vilka gymnasiekurser som krävs.

Masterprogram. Ett masterprogram är vanligtvis två år långt och leder till en masterexamen. För att läsa en master behöver man först ha läst och tagit  ut en kandidat inom samma ämnesinriktning. För att ta en master i historia måste man exempelvis ha läst en kandidat i historia också. Men det måste inte alltid vara exakt samma ämne: många kandidater kan öppna upp för masters inom närliggande områden. Om du till exempel läser kandidatprogrammet Europastudier får du behörighet att läsa en master i Europastudier, men du kan även läsa en master i tillämpad kulturanalys, master i arkiv-, biblioteks- och informationsvetenskap eller entreprenörskap och innovation, för att nämna några. Om du är intresserad av ett visst kandidatprogram, kolla in Lunds universitets hemsida för att veta vilka masters programmet öppnar upp för!

Skillnaden på masternivå och kandidatnivå är att mastern fördjupar sig inom det valda ämnet ännu mer och innehåller ofta någon form av stor, djupgående uppsats och undersökning.

En del program innehåller både kandidaten och mastern i samma “struktur”, till exempel civilingenjörsutbildningarna, psykologexamen och några till. På dessa program kan du läsa att det står att de är värda 300 HP. 300 HP är ju summan av en 180 HP-kandidat och en 120 HP-master.

Vilket ska jag välja då? Du ska välja precis det du vill. Som jag skrev innan är fristående kurser ett jättebra sätt att kolla runt lite på utbudet. Jag läste en grundkurs i tyska, en grundkurs i retorik och en grundkurs i statsvetenskap, som en del av den politiska kandidaten som jag sedan hoppade av. Nu går jag ett program. Man kan alltså testa sig fram innan man bestämmer sig. Men om du redan nu spanat in ett program som låter jätteintressant, tveka inte att söka in till det heller! Det finns inget rätt eller fel vad gäller upplägg av studier. Det som passar den ena passar förmodligen inte den andra. Bara du kan känna efter och veta vad du trivs med och hur du vill lägga upp dina studier. 

Det var det! Det är många nya begrepp och ett ganska nytt upplägg från gymnasiet, så jag förstår verkligen att det är rörigt och mycket att hålla isär. Ta dig tiden att fundera över vad du vill: vill du läsa ett program nu, eller känna runt lite först? Vill du kanske bygga en egen examen, eller vänta lite och jobba något år först? Tveka inte att bolla idéer med dina vänner, eller boka samtal med en SYV för att få mer konkreta tips på hur du kan lägga upp dina studier. Jag lovar, universitetsvärlden må vara stor och mycket att ta in, men den är inte alls läskig!

Det var allt för mig den här gången!

Hej alla!

I måndags öppnade ansökan för höstens program och kurser. Glöm inte att söka om ni vill studera till hösten! I tidigare inlägg har både Loke (“Hur vet jag att jag valt rätt utbildning?”) och Tilde (“Känner du press från andra om ditt studieval?”) delat med sig av kloka tankar inför valet av utbildning.

I det här inlägget tänkte jag istället skriva om skillnaderna mellan gymnasiet och universitetet – något som många kanske funderat på.

1. Eget ansvar (men mer frihet)

Den största skillnaden mellan gymnasiet och universitetet, enligt mig, är att man får mycket mer eget ansvar men också större frihet. På gymnasiet följer i princip allt en tydlig struktur: du går i samma klass med samma klasskamrater och lärare, har schemalagda lektioner hela dagen och gör läxor när skoldagen är slut.

På universitetet förväntas du istället ta ansvar för dina studier på egen hand. Ingen lärare kommer påminna dig om vad du behöver göra utan det är upp till dig att hänga med, läsa kurslitteraturen och gå på föreläsningar för att klara kurserna. Du får inga traditionella läxor, utan måste själv planera hur du pluggar. Det kan vara en stor omställning, men friheten är också en av de bästa delarna med att studera på universitetet!

2. Inte samma relation med lärare och kurskamrater

Gemenskapen i gymnasiet är ofta starkare än på universitetet. När jag gick på gymnasiet var vi ca 25 elever i klassen, medan vi på universitetet är omkring 100, men detta varierar såklart åt beroende på vilken utbildning man läser. Ens klass på universitetet kan förändras under terminerna – vissa hoppar av, medan andra börjar läsa någon enstaka kurser som fristående kurs inom ditt program.

Relationen till lärarna är också annorlunda. På gymnasiet har samma lärare ofta flera ämnen och följer dig genom skolåren, medan universitetslärare fokuserar på sina specifika kurser. Jag har haft vissa lärare bara under en enda kurs och sedan aldrig mer. På gymnasiet känner lärarna oftast igen sina elever och hälsar i korridorerna – det är mer ovanligt på universitetet, där lärarna undervisar betydligt fler studenter och inte kommer ihåg ens namn i en klass på 100 personer.

3. Icke-obligatoriska läromoment

På gymnasiet är närvaro obligatorisk, men på universitetet är det oftast frivilligt att gå på föreläsningar. Däremot rekommenderas det starkt, eftersom lärarna är experter på sina ämnen och föreläsningarna ger en bra förståelse för kursinnehållet. Dessutom är det ett toppen tillfälle att prata och lära känna sina kursare. Samtidigt är det skönt att veta att om man missar en föreläsning en dag, kan man läsa ikapp det på egen hand.

Detta var bara några, men de största, skillnaderna jag har upplevt sedan min gymnasietid. Även om det kan kännas lite läskigt att ta steget in till universitetet har jag glömt att säga hur kul det är! Förhoppningsvis får du studera något du verkligen tycker om, och träffa kurskamrater som tycker likadant. Dessutom finns det massor att göra vid sidan av studierna, som att engagera sig i nationer, spex och andra studentaktiviteter!

Det var allt för mig i detta inlägget.

Ha en fin helg!

/ Emily, systemvetenskapsstudent

Hej alla bloggläsare!

Ett vanligt orosmoment när man flyttar hemifrån och kanske långt bort från sin familj och kompisar är om man kommer hitta nya kompisar att umgås med. Jag tyckte själv att det kändes tufft när jag flyttade till Lund. Det var många nya intryck och många nya människor. Det tog ett litet tag för mig att känna mig helt bekväm och bygga upp mina sociala kretsar, men samtidigt gick det nog snabbare än vad jag tänkte mig.

Men svaret är att: ja, du kommer hitta vänner! Jag kommer skriva några vanliga sätt att hitta vänner i Lund (varav vissa funkade för mig och andra har jag inte provat). 

Dina kursare

Dina kurskamrater är kanske dem mest tillgängliga att försöka bilda vänskaper med! Ni kommer förmodligen ses relativt ofta ändå och har redan en hel del gemensamt att prata om på grund av att ni studerar samma sak. Även om du inte har en klass där ni kommer följa varandra under flera år kan ni fortfarande skapa en gemenskap som kanske ändå håller i flera års tid!

Oftast finns en novischperiod (där det arrangeras aktiviteter för er nya studenter) knuten till de flesta utbildningar. Nyttja att gå på den för att lära känna dina kursare lite bättre utanför skoltid!

Det kan också vara en god idé, för den som är intresserad, att engagera sig i studentföreningen eller kåren som är knuten till din utbildning. Vi på psykologprogrammet har exempelvis Lundapsykologerna som arrangerar olika evenemang för oss psykologstudenter. Då får du chansen att även träffa studenter från andra terminer inom din utbildning.

Nationer

Nationer är inte kopplade till din kurs eller ditt program. Det är föreningar skapad av studenter för studenter. De står för många sociala evenemang såsom luncher, sittningar, klubbar, pubar, etc. Det går oftast väldigt enkelt att engagera sig genom att jobba på olika evenemang och även genom att söka en ansvarspost (förman) inom nationen. Där träffar man organiskt många olika studenter som pluggar väldigt olika utbildningar. Nationerna har oftast också en novischperiod som går att skriva in sig på, t.ex. Lunds nation!

De olika nationerna har lite olika profiler (vad de gör mer av). Vissa nationer har exempelvis spex knutna till dem (som Helsingkronaspexet eller Hallandsspexet). Det kan vara smart att läsa lite om nationerna innan man skriver in sig, men egentligen spelar det inte jättestor roll. Det går även att ändra sig i efterhand vilken nation som man är med i!

Korridorsboende

Ditt boende kan definitivt vara ett sätt att hitta vänner! Ett bra tillfälle att också träffa personer i samma situation som du men från olika utbildningar. Då man träffas regelbundet i köket ökar det även möjligheten till att umgås och hitta på saker ihop. Kanske kan ni ha en pizzakväll, filmkväll eller gå ut tillsammans på nation? Förmodligen kommer ni har en gruppchatt där man kan skriva till alla i korridoren.

Spex, kör, orkester, radio, sportföreningar

Om du är intresserad av att göra något mer specifikt som är kreativt eller sportigt finns det även möjlighet att träffa likasinnade i andra studentföreningar. Det finns flertalet olika spex (en form av amatörteater med stark studentikos anknytning), körer, orkestrar, radio och sportföreningar.

Andra typer av föreningsengagemang

Det fina med Lund är att även i föreningar som inte nödvändigtvis är en del av studentlivet, finns det oftast många studenter! Så även om du går med i t.ex. en sportförening utanför studentlivet kommer du säkerligen hitta andra studenter där.

Summan av kardemumman är att du inte behöver oroa dig för att hitta vänner! Många är i en liknande situation som dig och vill också knyta nya vänskapsband. Du kommer att hitta de personerna som du bäst passar med och dina sociala kretsar kommer eventuellt att förändras och förfinas med tiden.

Kom ihåg att ansökan för höstterminen 2025 är öppen nu fram till den 15 april!

Tjolahopp!

/Nicole, student

Det är mindre än en månad kvar till sista anmälningsdagen och det finns säkert många blivande studenter som funderar på om de har valt, eller kommer att välja, rätt. 

Valet av utbildning är för de flesta ett av de större valen i livet. Men till den som är stressad, osäker eller lider av beslutsångest vill jag ge ett lugnande besked: Det första valet måste inte bli det slutgiltiga valet.

Eftersom jag har personlig erfarenhet av att ha valt “fel” känner jag mig manad att skriva lite om val av utbildning. I dag läser jag på juristprogrammet, men för fem år sedan (oj), direkt efter att jag tog studenten, började jag på ett annat program i en annan stad.

Jag blev kvar i tre år och tog fullt studiebidrag under hela tiden. Att börja på ny utbildning efter tre års studier var därför inget självklart val, dels för att det kändes som att jag på något vis hade slösat bort tre år, dels för att man bara är berättigad till sex års studiebidrag.

Ändå har jag inte ångrat det för en sekund, och egentligen ångrar jag heller inte att jag valde “fel” från början. Tillgången till skattefinansierad högre utbildning är en lyx och jag utnyttjar den mer än gärna till max, även om det innebär att jag måste jobba lite extra på sidan av för att finansiera mina sista terminer. De flesta får bara en relativt kort studieperiod, medan arbetslivet är långt och ständigt blir längre (när jag pensionerar mig lär väl pensionsåldern ha passerat 80-strecket…). Därför gör det mig inget att bli kvar några år längre på universitetet än normalpersonen. Tvärtom ser jag det som ett privilegium. Varför jäkta, om man inte måste?

Det är klart att det då och då, när jag kommer att tänka på mitt växande studieskuldberg, löper en kall kår längs ryggraden. Men då väljer jag att tänka på ett något daterat, och egentligen inte tillämpbart, citat av Andreas Cervenka: “Den som icke är satt i skuld är icke frisk”.

Jag är inte heller ensam om att ha läst en hel utbildning och sedan bytt riktning. Jag har till exempel en bekant som läste till socionom innan hon bytte spår och hoppade på det fem år långa psykologprogrammet. En annan vän läste två år på psykologprogrammet innan han blev min kurskamrat på juristprogrammet. En tredje är 27 år och inne på sin fjärde utbildning, där han äntligen verkar ha hittat rätt.

Min poäng är givetvis inte att man ska läsa en hel, eller ens en halv, utbildning för att se om det passar eller inte. Min poäng är att om man skulle hinna så långt innan man får upp ögonen för vad man hellre vill studera så behöver det inte innebära världens undergång. 

Jag, och de vänner jag nämnt, är extremfall. De flesta hinner inte så långt innan de inser att de hellre vill plugga något annat. Bland mina vänner är det vanligaste att de har läst en eller ett par kurser i olika ämnen och sedan valt en utbildningsbana delvis baserat på de erfarenheterna. Hursomhelst tycker jag att rädslan för att välja fel inte borde utgöra ett hinder för att ge studierna en chans.

Jag inser nu att titeln till det här inlägget är missvisande. Jag har inte gett ett enda tips för hur man väljer rätt utbildning. Men det är en uppgift som jag nog gör bäst i att lämna till studie- och yrkesvägledare. Dessutom skrev Tilde lite om det i ett tidigare blogginlägg.

Tack för mig, lycka till och hej svejs.

Hej alla bloggläsare! I söndags öppnade vi dörrarna till AF-borgen i Lundagård. Det var nämligen dags för Öppet hus! På utbildningsmässan var det ett fullspäckat schema med vandringar till nationer, bussrundturer genom campus, föreläsningar om studentlivet, att välja studier, hitta bostad, möjligheter till utbyte. Framförallt fanns möjlighet att prata med nuvarande studenter från alla fakulteter och studievägledare som kunde svara på frågor och ge råd. Under dagen välkomnade vi 1 845 besökare.

Jag var en av alla studentambassadörer på plats under Öppet hus! Som central studentambassadör kan man få lite olika uppdrag. Det är vi som reser runt i Sverige och står på mässor för att representera Lunds universitet. Den här bloggen är en del av jobbet! Och framförallt hjälper vi till under Öppet hus. Det är en härlig dag där hela Lunds universitet sluter upp för att inspirera andra att också bli Lundastudenter.

Vid Lunds universitet kan man välja mellan 240 program och 1 450 fristående kurser. Med andra ord finns verkligen något för alla! Nu är ansökan inför höstterminen öppen. Välkommen till Lund och lycka till med din ansökan! 

Ha det fint!
/Malin, geologistudent

Hejsan hejsan, nu är det bloggdags!

Idag tänkte jag berätta hur många timmar jag lägger ner på att plugga under en vanlig vecka.

Läro- och timplanswebben – LoTen

Studenter som pluggar vid LTH använder sig ofta av en sida som heter Läro- och timplanswebben, LoTen. Här kan man se vilka kurser som ingår i ens program (i mitt fall Elektroteknik), samt i vilken årskurs och läsperiod de ges. En läsperiod motsvarar ungefär en halv termin, alltså åtta veckor inklusive tentavecka. 

Om man klickar på pilen bredvid kursnamnet (se bild) kan man se hur många timmar som förväntas läggas ner på kursen.

Bilden ovan visar en kurs jag läser just nu, där det förväntas att jag lägger ner cirka 98 timmar (eller 130 stycken 45-minuterspass) på självstudier. Det motsvarar ungefär 3 timmar per dag (7 veckor = 35 arbetsdagar). Detta är som sagt vad som förväntas, man behöver inte följa den exakt – vissa behöver plugga mer, andra mindre. Det varierar från person till person. 

Hur många timmar pluggade jag förra veckan?

Så här såg min vecka ut förra veckan (där följde jag hyfsat bra skulle jag säga:) 

Man kan se hur antalet timmar jag pluggade varierade från dag till dag. I torsdags pluggade jag upp till 10 timmar eftersom jag var hemma hela dagen, medan i tisdags blev det bara en timme – där jag bara förberedde mig inför en dugga (tänk dig ett mindre prov) som ägde rum timmen efter, och inget mer.

Totalt lade jag ner exakt 40 timmar på plugg förra veckan, vilket sällan blir så precist, alltså lika mycket som en vanlig arbetsvecka. Nästa vecka ska jag skriva en tenta (tänk dig ett prov på fem timmar som sammanfattar en åttaveckors kurs) på måndag, så jag gissar att jag kommer att plugga betydligt mer än 40 timmar. Baserat på tidigare erfarenheter räknar jag med minst 50 timmar.

Man brukar säga att en utbildning på 100 % studietakt motsvarar ett heltidsjobb, alltså 40 timmars arbete per vecka. Som jag nämnt tidigare är det dock inget krav att lägga exakt så mycket eller lite tid – vissa behöver plugga mer, andra mindre, eller har helt enkelt andra roliga grejer att göra utanför studierna! 

Ett tips är att skriva upp en veckoplanering som jag har gjort, där man inkluderar allt från plugg till det som sker utanför studierna. På så sätt får man en bra överblick på allt! Jag brukar också skriva in tid för pauser (chilla!), eftersom det är minst lika viktigt som själva pluggandet. Det handlar om att hitta en bra balans mellan plugg, fritid och egentid!

Oavsett vad ska jag iväg och plugga nu. Vi ses i nästa blogginlägg!

(Schhhhh… kanske på Öppet Hus också! Läs gärna Rebeccas inlägg för mer info!)

Tack och hej!

//Irene

Civilingenjörsstudent i Elektroteknik, https://www.lth.se/utbildning/elektroteknik/

Fristående kursstudent i Kinesiska kurser, https://www.sol.lu.se/kinesiska/kurser/

Som jag har beskrivit i tidigare inlägg så studerar jag till ämneslärare och går mitt tredje år. Men oavsett om du är intresserad av ämneslärarutbildningen eller andra utbildningar så tänkte jag att det kan vara väldigt intressant att få se ett exempel på hur en praktik kan se ut. Jag kommer att gå igenom innebörden av att komma ut på praktik i detta inlägg. Hoppas ni finner det användbart! 

Att komma ut på sin första praktik kan bli riktigt roligt och spännande. Det viktigaste är att man går in med rätt inställning och inte undviker ansvaret man behöver ta. Praktik är till för att lära sig på plats och faktiskt få uppleva det man (oftast) tänkt arbeta med. Det är helt okej att vara rädd och nervös eftersom man äntligen kommer ut i den ”vuxen” världen man har väntat på så länge men det är bara bra att vara nervös eftersom det innebär att du bryr dig om det du ska göra!

Några pros med praktik: oändligt med gratis kaffe (om man har tur), väldigt bra erfarenhet både i livet men också på ditt CV, skaffa kontakter för framtida jobbmöjligheter och eventuellt vänner för livet!

En extra lyx är att få ha sin alldeles egna kaffemugg på arbetsplatsen… Då känner man sig så mogen som det bara går!

Om du får chansen att välja praktik istället för att studera vanliga teoretiska kurser så tycker jag att du ska ta den möjligheten då det ger oerhört viktig och nyttig arbetslivserfarenhet! I min sits så innebär praktik att jag får lära mig allt det praktiska som elevhantering, hur man ska agera pedagogiskt i olika jobbiga situationer. Detta är saker en teoretisk utbildning inte kan mäta sig med. Praktisk erfarenhet kommer oftast att gynna dig och få dig att känna dig mer säker på ditt yrkesval och din roll inom ditt valda yrke. 

Hoppas allt är bra med er och att vi ses på öppet hus,

Hanna!