Då var det alltså min tur att bli utbytesstudent, en sk. bytis, i ett annat land. Jag och en kursare, Hanna, landade i fredags i Boston. Trötta och ganska ofräscha tog vi en taxi till vår lägenhet i Brookline som ligger ett stenkast från Fenway Park där Boston Red Sox spelar. Lägenheten delar vi med en supergullig tjej som heter Corinne som läser till läkare här.
Jag har stora förväntningar på det här året. I 3,5 år har jag väntat. Och jag måste erkänna att den här dagen inte kunde komma mer lägligt. För hur bra Lund än är som studentstad så var jag riktigt trött på den.
Hittills har Boston levererat. Staden är verkligen helt fantastisk. Känslan här är svår att beskriva men staden känns vänlig, mysig och rolig. Framför allt välkomnande. Igår träffade jag och Hanna en kvinna som jobbade på t-banan och skulle hjälpa oss skaffa t-banekort. Fem minuter senare visste vi att hon hade gift sig med en man från Egypten, skaffat ett pass för hon ville hälsa på honom varpå de hade skiljt sig. Så nu satt hon på ett pass som hon inte använt på fyra år för hon tänkte att det inte var någon idé att åka någonstans eftersom alla andra ändå hatar amerikanare. En öppenhjärtig kvinna helt enkelt. Lite så känns Boston. Det kommer komma bilder men håller på att försöka få min kamera att fungera. Okej, det var en lögn. Jag har varit för lat för att ladda in de bilder jag har tagit och just nu är mina linser lika torra som fnöske och jag sitter och blinkar som en galning så därför orkar jag inte göra det nu heller. Men den som väntar på något gott!
I vart fall tror jag den här tiden kommer bli helt fantastisk och jag tycker verkligen att man ska ta chansen att åka på något av LUs utbyten. Om det så bara är till Köpenhamn. (Fast det finns såklart över hela världen som t. ex. Japan, Kina, Singapore, Australien, Sydamerika, Europa etc.) Det är en grym erfarenhet och en bra merit på CVt. Dessutom är det gratis, dvs. man betalar ingen tuition fee. Och sådant gillar vi studenter.
/Linda