Lundastudent

Efter ca en och en halv vecka har saker och ting lugnat ner sig lite och jag har hunnit göra mig lite mer hemmastadd i min nya stad.

Det är på denna gata som jag kommer bo under mitt utbytesår. Gatan ligger typ ett stenkast (om än det är ett väldigt långt stenkast) från Charlie River.

I vårt område bor även en kalkon som ibland försöker sig på att flyga. Enligt min roomie Corinne har grannarna upprepade gånger ringt hälsoskydd men de kan inte göra något åt honom eftersom han mest bara chillar runt.

Förra veckan hade vi Orientation på Suffolk University vilket betydde två dagar fullspäckade med information om vad universitet erbjuder sina studenter. Hittills kan jag konstatera att upplägget i USA jämfört med i Sverige verkar skilja sig ganska mycket åt. För det första kommer vi läsa FEM(!) kurser parallellt som avslutas med finals i december. För det andra verkar undervisningen här vara väldigt mycket mer interaktiv än den undervisning som ges i Sverige. Detta betyder att vi studenter förväntas förbereda oss inför varje föreläsning. Tills imorgon har jag tydligen totalt ca 200 sidor att läsa… (Där rök min förhoppning om att kunna ha ett lugnt utbytesår…)

Men, även om det blir lite mer jobb än vad jag kanske hade tänkt så ser jag fram emot att kurserna sätter igång imorgon. Vi har hittills haft två introduktionsföreläsningar i US law med professor Stillman, som efter att ha visat denna youtube-video för att pedagogiskt illustrera hur makten är fördelad i USA, slog sig in på en lätt topp tre-plats på min lista för bästa professorer under juristprogrammet.

<– Linda, exchange student. Jag och Hanna var på något Welcoming-event i onsdags men bestämde oss ganska snabbt för att avvika efter att vi försett oss med ost, kex och snittar.

I helgen hyrde vi bil och åkte ner en sväng till Cape Cod med våra nyfunna tyska vänner Dora och Jana. (Jag vet inte hur vädret är hemma men jag tynar snart bort i en svettpöl av värme här borta…) Eftersom jag är den enda över 25 år så blev jag utsedd till bilförare vilket jag inte alls har något emot. Men, köra bil är ganska tricky här borta. Det finns ingen svensk mentalitet, blixtlåsprincip eller underförstått samförstånd att man anpassar sig till bilar som blinkar och vill byta fil. Nej, här tutar man hej vilt och vill man in i en annan fil får man bokstavligt talat pressa undan bilar för att ta sig in. Ett litet stressmoment i början men efter resans slut hade jag både lyckats pressa undan bilar och tutat en gång på en annan bil. (Det senare mest efter påtryckningar av Hanna.) Resan blev i alla fall superhärlig och bestod av massa sol, bad och roadtrips.

Nu ska jag börja bege mig ner mot stan för att fixa lite böcker och sedan ska jag på ett Welcome to Boston-program.

/Linda