Om en vecka och en dag, alltså 15 mars, öppnar anmälan till höstterminens utbildningar! Vare sig man söker till universitetet för första, andra eller femte gången kan det kännas som ett rätt omvälvande beslut. Många frågor kan dyka upp i huvudet kring vad som är rätt val för en själv, hur man egentligen ska veta det, och vad som händer om man ångrar sig. Jag, som väntade ett år med att börja plugga mycket på grund av just den osäkerheten i vad jag faktiskt ville läsa, hoppas idag kunna ge lite tips och några lugnande ord.
Ta dig tid att bekanta dig med utbudet
Utbudet av kandidatprogram är långt mycket större än de gymnasieprogram som man kunde välja mellan i nian. Bara Lunds universitet har över 270 program, varav flera är inom ämnen man kanske inte ens tänker på att de existerar. Att bläddra genom vår fina utbildningskatalog kan därmed vara väldigt givande. På 130 sidor får du en sammanfattning av studentliv, alla program och ämnesområden som erbjuds, och viktig information gällande anmälan. Katalogen går att få tag på i tryckt format antingen genom besök i Lund (förslagsvis under Öppet hus den 19 mars), på någon av de mässor vi åker till, eller genom att beställa ett exemplar. Dessutom finns den i digitalt format, där man lätt kan klicka runt bland dess olika kapitel.
Ett besök på universitetets hemsida är också väl värt, där man kan söka sig genom hela utbudet och läsa mer ingående om vad varje program och kurs faktiskt innehåller. I vänsterspalten kan man välja mellan en mängd filter om man vet mer exakt vad man letar efter (eller så tar man sig tappert genom allt, som jag gjorde en gång under ett väldigt lugnt nattpass).
Testa fristående kurser
Trots det enorma utbudet av program är det inte säkert att man hittar ett som känns helt rätt, eller att man ens vill gå ett program. Själv sökte jag till kandidatprogrammet i historia två gånger, men tackade nej båda gångerna då jag inte visste om det var just historia jag ville läsa. Istället började jag med fristående kurser i en mängd olika ämnen, och uppskattade det så fria systemet så mycket att jag har fortsatt på samma spår. Trots min oro kring om historia skulle vara rätt val har det blivit mitt huvudämne, men genom att läsa fristående kurser insåg jag att jag ville rikta in min utbildning till att handla om Central- och Östeuropa – Kurser jag kanske inte hade läst om jag hoppat på programmet. Jag kan därför med värme rekommendera fristående kurser som ett sätt att antingen testa de ämnen man är intresserad av, eller helt enkelt bygga sin egen kandidatexamen. För den som är intresserad av hur det går till att bygga en egen examen går det att läsa mer om det i ett tidigare inlägg jag skrivit.
Var inte för rädd för att göra “fel” val
Som jag redan nämnt var jag själv väldigt osäker kring vad jag skulle läsa. Osäkerheten fick mig att vänta ett år med att börja plugga. Det är ingenting jag ångrar eftersom jag hann resa och få en skön paus från plugget, men i efterhand kan jag känna att jag inte behövde oroa mig så mycket över att välja fel kurs eller program. Jag har vänner som läst en termin, ett år, eller nästan en hel kandidatutbildning för att sedan ångra sig och byta till något helt annat. Med detta menar jag inte att alla som pluggar byter hej vilt mellan utbildningar, men snarare att det inte är något konstigt eller svårt att byta riktning om det inte känns rätt. Oftast kan man dessutom få användning av det man läst tidigare på något sätt – Antingen inom det man byter till eller i ens vardagsliv. De poäng man tagit kan också i många fall tillgodoräknas i ens nya utbildning, vilket innebär att man kan ta ut sin kandidatexamen snabbare.
Med detta sagt hoppas jag att du som läser hittar en utbildning som passar just dig, och att vi ses i höst!
/ Fanny, student