Lunds universitet har fler kurser än botaniska trädgården har växtarter. Det är självklart inte sant, botaniska trädgården har jättemånga arter. Men vårt fina universitet har trots allt cirka 270 program och runt 1400 fristående kurser. Att välja mellan dessa kan minst sagt kännas överväldigande. För vissa är valet lättare – Om man vet att man vill bli socionom är det ju socionomprogrammet som gäller. För andra, som mig, är valet inte lika självklart. När jag sökte till universitetet visste jag att jag 1. gillade historia, 2. gillade språk, 3. gillade Östeuropa, 4. inte hade en aning vad jag skulle göra med dessa intressen.
Jag sökte till kandidatprogrammet i historia två gånger, kom in två gånger, och tackade nej två gånger. Inte för att det var något fel på programmet, men för att jag var osäker på att det var just det jag ville gå. Andra gången som jag tackade nej valde jag istället att göra en sen anmälan till några mindre kurser, och det var genom dem min universitetstid skulle börja. Min tanke då var att jag kunde testa lite olika ämnen för att sedan bestämma mig för ett program. Istället har jag valt att bygga en egen kandidat genom fristående kurser. Idag tänkte jag berätta lite om hur det fungerar och vad som kan vara bra att tänka på.
Att läsa fristående kurser innebär att man väljer kurser varje termin istället för att välja ett färdigt program. För att ta ut sin kandidatexamen behöver man 180 högskolepoäng, vilket är tre års studier om man läser på helfart. 90 av dessa poäng behöver vara i samma ämne, alltså tre terminers studier. Resterande 90hp kan vara i precis vad man vill! Med universitetets stora kursutbud har man därmed möjlighet att skräddarsy en utbildning som passar just sig själv perfekt. Man behöver heller inte hålla sig vid endast en fakultet (om du är osäker på vad en fakultet är rekommenderar jag Lovisas inlägg från förra veckan) – Till exempel är det vanligt att kombinera kurser från samhällsvetenskapliga fakulteten och humanistiska och teologiska fakulteten.
När jag har valt kurser har jag utgått efter vad som intresserar mig och hur de kan passa in i min kandidat som helhet. Mitt huvudämne har blivit historia, men jag har även läst en del kurser om Öst- och Centraleuropa, då det är den regionen vars historia jag är intresserad av. Dessutom är jag intresserad av språk och vet att det kan vara rätt bra att kunna, och läser därför rumänska. När jag ska skriva min kandidatuppsats om ett år hoppas jag kunna använda kunskap jag fått från de flesta av mina kurser, och kanske till och med läsa källmaterial på rumänska.
Det är inte alltid särskilt lätt att själv veta vilka kurser som skulle kunna passa den profil man är ute efter. Då kan det vara bra att ha i åtanke att universitetet har ett helt gäng med kompetenta studievägledare till hands. Innan du ens börjat studera vid Lunds universitet har du möjlighet att boka in ett möte med både våra allmänna studievägledare och med de som sitter på de olika institutionerna, beroende på vilka frågor du har. Under min studietid har jag haft samtal med flera olika studievägledare – En otroligt bra resurs när man känner sig osäker (det gör vi alla någon gång).
För mig har fristående kurser passat perfekt, men jag kan också se charmen och tryggheten i att gå ett färdigt program. I de flesta program har man dessutom också möjlighet att läsa valfria kurser eller terminer, vilket ger en möjlighet att fördjupa sig i det man vill. Om du är osäker på vad du vill studera kan jag dock varmt rekommendera att testa lite olika ämnen genom att gå en termin fristående kurser (med varning för att det är lätt att fastna i detta lyxiga och fria system).
Ni kan läsa mer om skillnaden mellan att läsa program och fristående kurser här.
/ Fanny, student