Jag såg att antagning.se nyligen öppnade ansökningsperioden för HT-14. Det blir några intensiva veckor för landets SYO-konsulenter. Jag minns själv hur alla i klassen fick en bokad tid hos vår SYO. Jag hade dock inte så mycket att säga, jag visste redan var jag ville. Och för det är jag väldigt glad. Nu vet jag inte längre var jag vill, men jag har i alla fall börjat på något.
Varför jag öppnar mitt skrivande så här är för jag tycker just denna aspekt av universitetslivet är väldigt prominent – ovissheten om framtiden alltså. Det är dock inte nödvändigtvis något dåligt. Det bara är vad det är. Vissa vet var de vill, väldigt många andra gör det inte. Vad jag försöker säga är att universitetsvalet, till skillnad från vad jag trodde, inte kommer avgöra ens framtid. Att läsa ekonomi, som jag gör, innebär inte att man kommer jobba på en bank när man blir stor. Självklart ökar chanserna eftersom utbildningen handlar om det, men likaså ökar många andra chanser.
Min pappa brukar som ett mantra recitera att universitetet handlar om att öppna många fönster för att sedan stänga de flesta. Och det är nog ungefär hur det ser ut för många. Man hoppar runt, läser tre terminer det ena, börjar med det andra, kan tillgodoräkna sig 30 HP statsvetenskap hit och måste komplettera matematik dit. Det hela kan verka som en röra, men det är också som en frihet. Jag trodde mitt civilekonomprogram var som att välja Natur-natur eller Sam-språk på den eller den skolan. Jag trodde man gick sin linje och gjorde som programmet angav. Men så är det inte. Man kastar om, byter ut, åker på utbyten och tar uppehåll.
Det finns många dimensioner av att gå på universitet, en av dem är utbildningen. Många av de andra är svårare att sätta ord på, men jag ska försöka. En sak kan man i alla fall veta säkert – ens framtid fastställs inte när ansökningsperioden på antagning.se stänger den 15 april.
/George
Kommentarer