Jag tänker ofta på det. Den långa underjordiska passagen mellan T-centralens tunnelbana och centralbyggnaden på Stockholms centralstation är såvitt jag vet Sveriges enda vänstertrafikerade sträcka. Den konstant strida strömmen människor går alltid på sin vänstra sida av gången. Det är en märklig företeelse.
I slutet av den vänstertrafikerade gången kommer jag fram till den beryktade Ringen. Jag passerar under den. Jonas Gardell skriver om Ringen i sin bok Torka aldrig tårar utan handskar. Det var här homosexuella män möttes på 80-talet. Allt jag kan tänka på är “hoppas ingen spottar”. Det var någon sorts sanning en fritidsledare eller klassföreståndare befäste på den tiden man godtog allt som sas av en vuxen. “Ringen på centralen kallas för spottkoppen eftersom så många spottar ner på de som går under”. Jag har aldrig blivit spottad på. Jag undrar om någon har det?
Det ser annorlunda ut nu. De senaste årens omfattande renovering har ändrat stora delar av centralbyggnaden. När jag började mina tågresor fanns varken rulltrappan eller Coop där. Men det är nya tider nu. Och bättre för den delen. Jag använder ofta både rulltrappan och Coop.
Malmötågen brukar avgå från spår 10. Precis på samma sätt verkar Lunds central ha spår 4 som sitt “Stockholmsspår”. Och jag sitter numer alltid i vagn sju. Helst i tågets färdriktning. Man lär sig ganska snabbt hur man bokar just sådana platser med hjälp av SJ:s nedladdningsbara översiktskarta på alla vagnar och stolsnummer.
Så här ser det ut när man åker tåg ofta. Och bor man 60 mil hemifrån åker man ofta tåg.
/George