Fem veckor inom psykiatrin – VFU period

                   Hej alla goa läsare!

Man har många fickor och mycket att fylla dem med, här är det nödvändigaste: nycklar (och mitt snygga nyckelband), RSid (Region Skåne id), namnskylt och PENNOR- har man inga pennor är man körd.

Jag tänkte berätta lite om hur mina studier sett ut den senaste tiden. Just nu är jag nämligen ute på något som kallas för VFU (verksamhetsförlagd utbildning), vilket är vad man kallar de praktikperioder som vi har på sjuksköterskeprogrammet (och övriga medicin-och vård programmen för den delen). Till att börja med så är vården uppdelad i två olika områden. Nämligen somatisk vård – det som rör kroppen, och psykiatrisk vård – det som rör sinnet och psyket.  Tidigare har vi endast haft VFU inom somatiken (se mitt tidigare inlägg om uppläg för olika terminer), men nu har vi alltså en VFU ägnad psyiatrin och jag har fått spendera den på en allmänpsykiatrisk avdelning.

Vi börjar med att under ett antal veckor läsa en kurs i psykiatri innan vi blir placerade på en psykiatrisk avdelning eller mottagning. Områdena varierar i allt från BUP (barn och ungdomspsykiatri), till rehabiliteringsvård, psykosvård, ätstörningsenheter, rättspsykiatri och almänpsykiatri. Många av oss var spända och lite oroliga inför den här VFUn. Det var måga frågor och förväntningar på hur det skulle vara. Jag kan dock säga att det varit fantastiskt på många sätt att få ha gjort den här VFUn. Jag har lärt mig oerhört mycket om människor, om mig själv och min yrkesroll. Jag har fått möta många yrkesutövande som jag kunnat se upp till och lära mig mycket av, och de som gjort mig än mer övertygad i vikten av att göra mitt jobb rätt i framtiden.

Försenad födelsedagspresent! Pennor in my <3 och jag har som en undesköterska på avdelningen på skämt sa, ”ingen som hälst respekt för spruträdda individer”. Jag håller dem gömda i fickan, lovar. Klockan var mycket efterlängtad då vi inte får bära armbandsur pga hygienrutiner.

Att vara på VFU är tröttande på många sätt, men det stärker dästo mer. Oavsett vart jag hamnar i framtiden så kommer jag ha med mig kunskap som är så oerhört värdefull och jag har fått ännu mer förberedelse i att våga möta människor i smärta såväl som glädje. Den här gången fysisk smärta såväl som psykisk.

 

 

Psykiatrihuset i Lund, som ligger nästan vägg i vägg med HSC där jag vanligtvis är, smidigt!

Nu ska jag trotts förkylning fortsätta njuta av en ledig helg innan min sista vecka drar igång. Skulle ni ha några funderingar eller tankar på sjuksköterskeprogrammet, något i inlägget, mina praktiker eller något helt annat så tveka inte att skriva!

Ha ett riktigt härligt slut på veckan och ladda batterierna ordentligt!

Kram, Stella

 

Det här inlägget postades i Bransch, Karriär, Studentliv, Studier och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Skriv en Kommentar

* Obligatoriskt