Idag tänkte jag skriva om ett tema som är ganska tufft men som är viktigt att ta upp – det vill säga rädslan över att kanske inte kunna hitta ett sammanhang i en helt ny stad och i en grupp av nya människor. Rädslan i att inte passa in tror jag de flesta av er har känt någon gång i livet och det är inte konstigt om den skulle komma fram nu när man helt plötsligt blivit “vuxen” och ska kanske flytta från gamla vänner.
Do not worry, här ska ni få lite tips om olika sätt att hitta kompisar!
Nation: student-drivna föreningar som erbjuder allt ifrån boende, till aktiviteter så som sporter, gå ut och dansa eller vara med på en liten målarkväll.
Spex: student-uppsatta föreställningar där man kan ha olika roller så som skådespelare, musiker, sångare osv. Har en väldigt gammal tradition med många nyskrivna låtar men också många parodi-låtar.
Studentföreningar: Kan vara allt ifrån nationer till föreningarna som är kopplade till din utbildning.
Genom dessa olika studentsammanhang kan du träffa likasinnade som väldigt gärna pratar om era gemensamma intressen och tar del av dessa aktiviteter tillsammans med dig. Jag har själv hittat många kompisar genom att gå på sittningar med min studentförening, engagera mig som studentambassadör och genom att aktivt försöka lära känna nya personer som jag träffar genom olika kurser.
Jag har träffat folk genom att gå på konserter på nationer och genom att fira valborg i Lund. Valborg är väldigt speciellt då det är en hel veckas firande och på själva valborgsmässoafton är det en gigantisk sammankomst i stadsparken där man får slåss om platser. Där har jag lärt känna folk och haft mysiga stunder och skrattat gott i solen. Man får vara försiktig med sina öron dock, ta med hörselskydd för att skydda dig ifrån all musik och prat!
Jag och min kompis på fulsittning.
Det krävs självklart engagemang och drivkraft från din sida också. Kom ihåg att många är nervösa och tycker det är jobbigt att lämna det bekväma hemma, men att bli vuxen och skapa nya sammanhang går att göra till något positivt.
Du kommer att få nya kompisar och skapa minnen som du kommer ha med dig hela livet och du kommer att vara tacksam för att du bestämde dig för att studera i Lund.
Denna helgen var jag och mina kompisar på en bal som anordnas av Lunds nation (en av 13 nationer i Lund!). Jag och mina vänner har tidigare varit väldigt aktiva på nationen så vi blir fortfarande bjudna, vilket är väldigt roligt! Finnfesten anordnas i mars varje år och är verkligen startskottet för våren för min del.
Varför Finnfesten heter just “festen” och inte bal är på grund av att det är en “anti-bal”- alltså inte lika strikt som ni kanske tänker att en bal är.
Julia hälsar oss välkomna till henne före balen för lite mingel!
Vi började med lite mingel hos min kompis Julia och hennes sambo! Sedan traskade vi vidare mot AF-borgen i full utstyrsel: balklänningar, frack och medaljer.
Först serverades det en fördrink i Aten (bottenvåningen i AF-borgen) och sen fick man gå en trappa upp till stora salen där själva balen var. Det var sång, tal och underhållande framträdanden hela kvällen lång. Efter balen fick man gå ner till Aten igen där det var varmkorv och ett husband som spelade fram tills att klubben i stora salen öppnade.
Det är inte bara via nation som man kan gå på bal, utan även föreningar, sällskap och kårer anordnar bal. Jag rekommenderar varmt att gå på bal om ni får tillfälle under er studietid!
I det här inlägget tänkte jag istället skriva om skillnaderna mellan gymnasiet och universitetet – något som många kanske funderat på.
1. Eget ansvar (men mer frihet)
Den största skillnaden mellan gymnasiet och universitetet, enligt mig, är att man får mycket mer eget ansvar men också större frihet. På gymnasiet följer i princip allt en tydlig struktur: du går i samma klass med samma klasskamrater och lärare, har schemalagda lektioner hela dagen och gör läxor när skoldagen är slut.
På universitetet förväntas du istället ta ansvar för dina studier på egen hand. Ingen lärare kommer påminna dig om vad du behöver göra utan det är upp till dig att hänga med, läsa kurslitteraturen och gå på föreläsningar för att klara kurserna. Du får inga traditionella läxor, utan måste själv planera hur du pluggar. Det kan vara en stor omställning, men friheten är också en av de bästa delarna med att studera på universitetet!
Eget arbete med läsning på ett café!
2. Inte samma relation med lärare och kurskamrater
Gemenskapen i gymnasiet är ofta starkare än på universitetet. När jag gick på gymnasiet var vi ca 25 elever i klassen, medan vi på universitetet är omkring 100, men detta varierar såklart åt beroende på vilken utbildning man läser. Ens klass på universitetet kan förändras under terminerna – vissa hoppar av, medan andra börjar läsa någon enstaka kurser som fristående kurs inom ditt program.
Relationen till lärarna är också annorlunda. På gymnasiet har samma lärare ofta flera ämnen och följer dig genom skolåren, medan universitetslärare fokuserar på sina specifika kurser. Jag har haft vissa lärare bara under en enda kurs och sedan aldrig mer. På gymnasiet känner lärarna oftast igen sina elever och hälsar i korridorerna – det är mer ovanligt på universitetet, där lärarna undervisar betydligt fler studenter och inte kommer ihåg ens namn i en klass på 100 personer.
3. Icke-obligatoriska läromoment
På gymnasiet är närvaro obligatorisk, men på universitetet är det oftast frivilligt att gå på föreläsningar. Däremot rekommenderas det starkt, eftersom lärarna är experter på sina ämnen och föreläsningarna ger en bra förståelse för kursinnehållet. Dessutom är det ett toppen tillfälle att prata och lära känna sina kursare. Samtidigt är det skönt att veta att om man missar en föreläsning en dag, kan man läsa ikapp det på egen hand.
Hyfsad tom sal en fredag eftermiddag
Detta var bara några, men de största, skillnaderna jag har upplevt sedan min gymnasietid. Även om det kan kännas lite läskigt att ta steget in till universitetet har jag glömt att säga hur kul det är! Förhoppningsvis får du studera något du verkligen tycker om, och träffa kurskamrater som tycker likadant. Dessutom finns det massor att göra vid sidan av studierna, som att engagera sig i nationer, spex och andra studentaktiviteter!
Ett vanligt orosmoment när man flyttar hemifrån och kanske långt bort från sin familj och kompisar är om man kommer hitta nya kompisar att umgås med. Jag tyckte själv att det kändes tufft när jag flyttade till Lund. Det var många nya intryck och många nya människor. Det tog ett litet tag för mig att känna mig helt bekväm och bygga upp mina sociala kretsar, men samtidigt gick det nog snabbare än vad jag tänkte mig.
Men svaret är att: ja, du kommer hitta vänner! Jag kommer skriva några vanliga sätt att hitta vänner i Lund (varav vissa funkade för mig och andra har jag inte provat).
Dina kursare
Dina kurskamrater är kanske dem mest tillgängliga att försöka bilda vänskaper med! Ni kommer förmodligen ses relativt ofta ändå och har redan en hel del gemensamt att prata om på grund av att ni studerar samma sak. Även om du inte har en klass där ni kommer följa varandra under flera år kan ni fortfarande skapa en gemenskap som kanske ändå håller i flera års tid!
Oftast finns en novischperiod (där det arrangeras aktiviteter för er nya studenter) knuten till de flesta utbildningar. Nyttja att gå på den för att lära känna dina kursare lite bättre utanför skoltid!
Det kan också vara en god idé, för den som är intresserad, att engagera sig i studentföreningen eller kåren som är knuten till din utbildning. Vi på psykologprogrammet har exempelvis Lundapsykologerna som arrangerar olika evenemang för oss psykologstudenter. Då får du chansen att även träffa studenter från andra terminer inom din utbildning.
En födelsedagsmiddag med mina kurskamrater från psykologprogrammet!
Nationer
Nationer är inte kopplade till din kurs eller ditt program. Det är föreningar skapad av studenter för studenter. De står för många sociala evenemang såsom luncher, sittningar, klubbar, pubar, etc. Det går oftast väldigt enkelt att engagera sig genom att jobba på olika evenemang och även genom att söka en ansvarspost (förman) inom nationen. Där träffar man organiskt många olika studenter som pluggar väldigt olika utbildningar. Nationerna har oftast också en novischperiod som går att skriva in sig på, t.ex. Lunds nation!
De olika nationerna har lite olika profiler (vad de gör mer av). Vissa nationer har exempelvis spex knutna till dem (som Helsingkronaspexet eller Hallandsspexet). Det kan vara smart att läsa lite om nationerna innan man skriver in sig, men egentligen spelar det inte jättestor roll. Det går även att ändra sig i efterhand vilken nation som man är med i!
Klubb på Blekingska nation – en av 13 nationer i Lund!
Korridorsboende
Ditt boende kan definitivt vara ett sätt att hitta vänner! Ett bra tillfälle att också träffa personer i samma situation som du men från olika utbildningar. Då man träffas regelbundet i köket ökar det även möjligheten till att umgås och hitta på saker ihop. Kanske kan ni ha en pizzakväll, filmkväll eller gå ut tillsammans på nation? Förmodligen kommer ni har en gruppchatt där man kan skriva till alla i korridoren.
Spex, kör, orkester, radio, sportföreningar
Om du är intresserad av att göra något mer specifikt som är kreativt eller sportigt finns det även möjlighet att träffa likasinnade i andra studentföreningar. Det finns flertalet olika spex (en form av amatörteater med stark studentikos anknytning), körer, orkestrar, radio och sportföreningar.
Andra typer av föreningsengagemang
Det fina med Lund är att även i föreningar som inte nödvändigtvis är en del av studentlivet, finns det oftast många studenter! Så även om du går med i t.ex. en sportförening utanför studentlivet kommer du säkerligen hitta andra studenter där.
Summan av kardemumman är att du inte behöver oroa dig för att hitta vänner! Många är i en liknande situation som dig och vill också knyta nya vänskapsband. Du kommer att hitta de personerna som du bäst passar med och dina sociala kretsar kommer eventuellt att förändras och förfinas med tiden.
Kom ihåg att ansökan för höstterminen 2025 är öppen nu fram till den 15 april!
Det är mindre än en månad kvar till sista anmälningsdagen och det finns säkert många blivande studenter som funderar på om de har valt, eller kommer att välja, rätt.
Valet av utbildning är för de flesta ett av de större valen i livet. Men till den som är stressad, osäker eller lider av beslutsångest vill jag ge ett lugnande besked: Det första valet måste inte bli det slutgiltiga valet.
Många valmöjligheter gör det svårare att välja.
Eftersom jag har personlig erfarenhet av att ha valt “fel” känner jag mig manad att skriva lite om val av utbildning. I dag läser jag på juristprogrammet, men för fem år sedan (oj), direkt efter att jag tog studenten, började jag på ett annat program i en annan stad.
Jag blev kvar i tre år och tog fullt studiebidrag under hela tiden. Att börja på ny utbildning efter tre års studier var därför inget självklart val, dels för att det kändes som att jag på något vis hade slösat bort tre år, dels för att man bara är berättigad till sex års studiebidrag.
Ändå har jag inte ångrat det för en sekund, och egentligen ångrar jag heller inte att jag valde “fel” från början. Tillgången till skattefinansierad högre utbildning är en lyx och jag utnyttjar den mer än gärna till max, även om det innebär att jag måste jobba lite extra på sidan av för att finansiera mina sista terminer. De flesta får bara en relativt kort studieperiod, medan arbetslivet är långt och ständigt blir längre (när jag pensionerar mig lär väl pensionsåldern ha passerat 80-strecket…). Därför gör det mig inget att bli kvar några år längre på universitetet än normalpersonen. Tvärtom ser jag det som ett privilegium. Varför jäkta, om man inte måste?
Det är klart att det då och då, när jag kommer att tänka på mitt växande studieskuldberg, löper en kall kår längs ryggraden. Men då väljer jag att tänka på ett något daterat, och egentligen inte tillämpbart, citat av Andreas Cervenka: “Den som icke är satt i skuld är icke frisk”.
Jag är inte heller ensam om att ha läst en hel utbildning och sedan bytt riktning. Jag har till exempel en bekant som läste till socionom innan hon bytte spår och hoppade på det fem år långa psykologprogrammet. En annan vän läste två år på psykologprogrammet innan han blev min kurskamrat på juristprogrammet. En tredje är 27 år och inne på sin fjärde utbildning, där han äntligen verkar ha hittat rätt.
Min poäng är givetvis inte att man ska läsa en hel, eller ens en halv, utbildning för att se om det passar eller inte. Min poäng är att om man skulle hinna så långt innan man får upp ögonen för vad man hellre vill studera så behöver det inte innebära världens undergång.
Jag, och de vänner jag nämnt, är extremfall. De flesta hinner inte så långt innan de inser att de hellre vill plugga något annat. Bland mina vänner är det vanligaste att de har läst en eller ett par kurser i olika ämnen och sedan valt en utbildningsbana delvis baserat på de erfarenheterna. Hursomhelst tycker jag att rädslan för att välja fel inte borde utgöra ett hinder för att ge studierna en chans.
Jag inser nu att titeln till det här inlägget är missvisande. Jag har inte gett ett enda tips för hur man väljer rätt utbildning. Men det är en uppgift som jag nog gör bäst i att lämna till studie- och yrkesvägledare. Dessutom skrev Tilde lite om det i ett tidigare blogginlägg.
Hej alla bloggläsare! I söndags öppnade vi dörrarna till AF-borgen i Lundagård. Det var nämligen dags för Öppet hus! På utbildningsmässan var det ett fullspäckat schema med vandringar till nationer, bussrundturer genom campus, föreläsningar om studentlivet, att välja studier, hitta bostad, möjligheter till utbyte. Framförallt fanns möjlighet att prata med nuvarande studenter från alla fakulteter och studievägledare som kunde svara på frågor och ge råd. Under dagen välkomnade vi 1 845 besökare.
För de som fyllde i en utvärdering fanns chans att vinna biobiljetter!Många programpunkter på agendan.I slutet av dagen hade vi klickat oss fram till hela 1 845 besökare.Det var lugnt utanför AF-borgen strax efter sju på morgonen när vi började förbereda för mässan.
Jag var en av alla studentambassadörer på plats under Öppet hus! Som central studentambassadör kan man få lite olika uppdrag. Det är vi som reser runt i Sverige och står på mässor för att representera Lunds universitet. Den här bloggen är en del av jobbet! Och framförallt hjälper vi till under Öppet hus. Det är en härlig dag där hela Lunds universitet sluter upp för att inspirera andra att också bli Lundastudenter.
Alte Kamereren, en av Lunds två studentorkestrar, underhöll med dans och musik när dörrarna öppnades.
Nu drar det strax igång med ansökningarna till höstens studier. Jag kan tänka mig att ni alla känt er pressade och stressade angående era studieval, även inför gymnasievalet. Att vara fundersam över vad man vill, vad som är rätt för en och vad man egentligen kommer trivas med är nog inget nytt för de flesta. Men vad händer när den stressen och pressen kommer utifrån? Från folk i din omgivning, såsom föräldrar, syskon, släkt eller vänner?
Utifrån min erfarenhet är det en väldig hets och press på ungdomar idag att de ska välja något “prestigefyllt”, något man kan få jobb av och något som gör ens föräldrar stolta. En utbildning som “leder nånvart” och som får folk att säga “men vad coolt!” och tänka “den här personen måste vara riktigt smart och lyckad” när man berättar om sitt program.
Och jag tycker det är fel. Det här kommer från någon som hoppat av två program – juristprogrammet och politisk kandidat – och läst tre fristående kurser innan jag hittade rätt. Nu läser jag ett program jag verkligen gillar. Klassen är jätteliten, 10 pers, och arbetsmarknaden kan absolut vara utmanande. Jag fick göra mycket mental hjärngympa för att känna mig … nöjd med mitt val. Inte nöjd som i att jag inte gillar det, utan nöjd som i att “det är okej att jag inte läser juristprogrammet eller psykologprogrammet eller något av de ‘kända, prestigegivande’ programmen”. Att komma över den där mentala tröskeln och acceptera att det här är vad jag vill. Jag slösar inte bort mina betyg bara för att jag inte läser ett “känt, prestigegivande” program.
Om du känner att du går i liknande tankar som jag gjorde för några år sedan – alltså att du känner en press på dig att plugga något du “borde” plugga för alla andra tycker det, så följer här några tips och “argument” som kan hjälpa dig att släppa de tankarna.
Det är du som ska läsa programmet, inte någon annan. Det låter kanske självklart när man säger det, men tänk på vad det hade inneburit i praktiken, i vardagslivet. Det är du som ska vakna varje morgon och gå på föreläsningarna. Det är du som ska köpa och läsa kurslitteraturen och förbereda dig för seminarierna. Det är du som ska skriva tentorna och proven och ta examen. Och detta ska du göra i flera år. Därför måste det också vara du som tycker att ämnet och programmet är roligt. Det är inte din mormor eller morfar som ska “förstå vad den utbildningen ska vara bra till”, eller dina föräldrar som “vill du ska gå i deras spår” eller dina kompisar som undrar “ska det leda någon vart”. Om de så gärna vill att du ska studera ett visst program kan de ju gå och studera det själva. Men du ska bara studera det du känner att du är intresserad av.
Det tar inte slut efter några år. Ett annat vanligt tankesätt eller argument jag stött på är det här med att “jag klarar väl av att läsa det här i några år även om det inte är det roligaste jag vet”. Syftet med utbildningen är ju att du ska förberedas på att kunna jobba inom det ämnet eller yrket. Du kanske orkar ta dig igenom några år på universitetet, men vill du verkligen jobba med något du inte är intresserad av resten av livet? (Vag överdrift: självklart kan man alltid skola om sig och byta karriärspår. Men vore det inte roligast och skönast om man kunde jobba med det man faktiskt ville från början?) Det handlar alltså inte bara om några år på universitetet. Det handlar om ditt framtida yrkesliv.
Man kan inte “slösa bort” sina betyg. Det finns säkert många som känner att bara för att man har ett visst meritvärde, så måste man läsa en viss utbildning. Att annars slösar man bort betygen, man utnyttjar inte sin fulla potential. Jag vill än en gång påminna om att om du tycker om det du gör, så är det inte slöseri. Om du har högt meritvärde betyder inte det att du måste välja ett program med hög antagning, det betyder bara att du har större valmöjligheter. Utnyttja då dina valmöjligheter och välj något du trivs med.
Arbetsmarknaden går aldrig att garantera eller förutse. Ja, självklart finns det yrkesområden som har behov av personal och där det kanske går snabbare att få jobb. Men man kan inte alltid planera efter vad som är lättast eller säkrast. Det finns så många nischade, specifika och säregna jobb och yrken här i världen, så jag tvivlar starkt på att du inte skulle kunna få ett jobb som du gillar, oavsett hur nischad din utbildning är. Jag säger inte att det är lätt eller att vägen dit är rak.
Kanske kommer du få lite olika jobb som alla snuddar vid din utbildningskompetens, utan att någon av dem prickar mitt i. Kanske kommer du knyta kontakter eller vänskaper som “känner någon som söker någon med just din kompetens” och så får du en arbetskontakt där. Vägen till ett jobb är inte linjär. Man vet aldrig hur arbetsmarknaden ser ut, vilka oväntade världshändelser som helt plötsligt ställer allt på sin spets. Jag menar heller inte att man aldrig bör slänga ett öga på arbetsmarknaden eller vilka typer av yrken du kan tänka dig jobba som, men min poäng är snarare att du inte bara kan planera efter vad som ger högst lön eller bäst möjligheter.
Det här är de argument som snurrat runt i mitt huvud när jag studsat runt mellan olika utbildningar. Jag har haft en väldig tur med stöttande föräldrar som alltid uppmuntrat mig att göra “det som känns rätt”, så för min del kom pressen huvudsakligen från mig själv. Men jag vet att det inte är så för alla, och om du känner dig pressad av någon annan att studera något du inte vill, prata med någon som du kan lita på!
Du kan även prata med våra studie- och yrkesvägledare om du känner dig vilsen eller inte vet vilka alternativa vägar som finns. Det finns både allmänna studievägledare, som pratar mer generellt om vilka program som finns eller hur man kan bygga en examen, och “specifika” studievägledare på de olika fakulteterna, som kan hjälpa dig med mer program- eller ämnesspecifika saker. Till exempel om du redan vet ungefär vilket program eller inriktning du vill studera men undrar hur du kan lägga upp utbyte eller praktik inom den linjen.
Samtalen är gratis och du kan ha dem både på plats, på Zoom eller på telefon. Du bokar samtal genom att fylla i ett bokningsformulär online, så det är hur lätt som helst att boka. Tänk på att ingen fråga är för liten eller för stor. Det är helt okej att komma till ett samtal och bara säga “Jag vet inte vad jag vill”. Mer än så behöver du inte förbereda. Studievägledarna är ju till för att just hjälpa dig att få ordning på dina tankar och vägleda dig.
Men påminn dig själv om att det är bara du som kan, och ska, göra valet om din egen utbildning och framtid. Det är såklart jobbigt att känna att man gör sina föräldrar besvikna, men är det inte värre att göra sig själv besviken?
Det var allt jag hade för den här gången. Jag önskar er lycka till med era ansökningar!
En såhär fin vattenflaska fick jag efter att ha jobbat på “Skolspåret” på universitetet en dag, och lotsat gymnasieklasser runt mellan föreläsningar och presentationer.
Idag tänkte jag berätta hur många timmar jag lägger ner på att plugga under en vanlig vecka.
Läro- och timplanswebben – LoTen
Studenter som pluggar vid LTH använder sig ofta av en sida som heter Läro- och timplanswebben, LoTen. Här kan man se vilka kurser som ingår i ens program (i mitt fall Elektroteknik), samt i vilken årskurs och läsperiod de ges. En läsperiod motsvarar ungefär en halv termin, alltså åtta veckor inklusive tentavecka.
Om man klickar på pilen bredvid kursnamnet (se bild) kan man se hur många timmar som förväntas läggas ner på kursen.
Tiden du förväntas lägga på kursen.
Bilden ovan visar en kurs jag läser just nu, där det förväntas att jag lägger ner cirka 98 timmar (eller 130 stycken 45-minuterspass) på självstudier. Det motsvarar ungefär 3 timmar per dag (7 veckor = 35 arbetsdagar). Detta är som sagt vad som förväntas, man behöver inte följa den exakt – vissa behöver plugga mer, andra mindre. Det varierar från person till person.
Hur många timmar pluggade jag förra veckan?
Så här såg min vecka ut förra veckan (där följde jag hyfsat bra skulle jag säga:)
Man kan se hur antalet timmar jag pluggade varierade från dag till dag. I torsdags pluggade jag upp till 10 timmar eftersom jag var hemma hela dagen, medan i tisdags blev det bara en timme – där jag bara förberedde mig inför en dugga (tänk dig ett mindre prov) som ägde rum timmen efter, och inget mer.
Totalt lade jag ner exakt 40 timmar på plugg förra veckan, vilket sällan blir så precist, alltså lika mycket som en vanlig arbetsvecka. Nästa vecka ska jag skriva en tenta (tänk dig ett prov på fem timmar som sammanfattar en åttaveckors kurs) på måndag, så jag gissar att jag kommer att plugga betydligt mer än 40 timmar. Baserat på tidigare erfarenheter räknar jag med minst 50 timmar.
Man brukar säga att en utbildning på 100 % studietakt motsvarar ett heltidsjobb, alltså 40 timmars arbete per vecka. Som jag nämnt tidigare är det dock inget krav att lägga exakt så mycket eller lite tid – vissa behöver plugga mer, andra mindre, eller har helt enkelt andra roliga grejer att göra utanför studierna!
Ett tips är att skriva upp en veckoplanering som jag har gjort, där man inkluderar allt från plugg till det som sker utanför studierna. På så sätt får man en bra överblick på allt! Jag brukar också skriva in tid för pauser (chilla!), eftersom det är minst lika viktigt som själva pluggandet. Det handlar om att hitta en bra balans mellan plugg, fritid och egentid!
Oavsett vad ska jag iväg och plugga nu. Vi ses i nästa blogginlägg!
(Schhhhh… kanske på Öppet Hus också! Läs gärna Rebeccas inlägg för mer info!)
Som jag har beskrivit i tidigare inlägg så studerar jag till ämneslärare och går mitt tredje år. Men oavsett om du är intresserad av ämneslärarutbildningen eller andra utbildningar så tänkte jag att det kan vara väldigt intressant att få se ett exempel på hur en praktik kan se ut. Jag kommer att gå igenom innebörden av att komma ut på praktik i detta inlägg. Hoppas ni finner det användbart!
Att komma ut på sin första praktik kan bli riktigt roligt och spännande. Det viktigaste är att man går in med rätt inställning och inte undviker ansvaret man behöver ta. Praktik är till för att lära sig på plats och faktiskt få uppleva det man (oftast) tänkt arbeta med. Det är helt okej att vara rädd och nervös eftersom man äntligen kommer ut i den ”vuxen” världen man har väntat på så länge men det är bara bra att vara nervös eftersom det innebär att du bryr dig om det du ska göra!
Några pros med praktik: oändligt med gratis kaffe (om man har tur), väldigt bra erfarenhet både i livet men också på ditt CV, skaffa kontakter för framtida jobbmöjligheter och eventuellt vänner för livet!
En extra lyx är att få ha sin alldeles egna kaffemugg på arbetsplatsen… Då känner man sig så mogen som det bara går!
Om du får chansen att välja praktik istället för att studera vanliga teoretiska kurser så tycker jag att du ska ta den möjligheten då det ger oerhört viktig och nyttig arbetslivserfarenhet! I min sits så innebär praktik att jag får lära mig allt det praktiska som elevhantering, hur man ska agera pedagogiskt i olika jobbiga situationer. Detta är saker en teoretisk utbildning inte kan mäta sig med. Praktisk erfarenhet kommer oftast att gynna dig och få dig att känna dig mer säker på ditt yrkesval och din roll inom ditt valda yrke.
Hoppas allt är bra med er och att vi ses på öppet hus,
Öppet hus är en fantastisk möjlighet att besöka Lund och träffa studenter, studievägledare samt lyssna på olika föreläsningar som ger en god inblick i alla program och kurser som erbjuds. Du kommer få möjlighet att gå runt i vackra Lund omringad av “studentandan”, gå på nationsvandringar och höra om studentlivet samt besöka en studentkorridor.
Du kan också åka en bussrundtur där du ser de olika byggnaderna där föreläsningar hålls. Lunds universitet är nämligen uppdelad i olika fakulteter, som man kan beskriva som utbildningsområden. Juristerna läser därmed på ett ställe, medan statsvetarna på ett annat exempelvis. Var inte rädda för att gå på Öppet hus även om ni inte vet vad ni är intresserade av än – detta är nämligen det perfekta tillfället att ta reda på det!
På utbildningsmässan i AF Borgen där Öppet hus är, får du möta studenter och du får möjlighet att ställa alla frågor du undrar över! Det kan vara allt ifrån hur de trivs på deras program är till hur de får ekonomin att fungera som student.
En bild från när jag jobbade som ambassadör på Öppet hus förra året! Fotograf: Johan Persson
Jag rekommenderar varmt att gå på Öppet hus för att få en inblick i hur er framtida vardag kan se ut och få mer information om den utbildningen ni är intresserad av.
Har ni några frågor är det bara att kommentera, eller ställa dem till någon av de studenter ni kommer att möta på söndag.
Ha en underbar vecka så ses vi söndagen den 16 mars på Lunds universitet!
Kanske är det några av er som har funderat kring hur det är att extrajobba i kombination med studier. Jag har i dagsläget två olika jobb. Ett är som studentambassadör för både min fakultet och Lunds universitet och den andra fick jag nyligen inom IT. Jag har tidigare även extrajobbat i en matbutik.
Ett (smyg)foto på mitt kontor!
Jag tycker absolut det går att kombinera jobb och studier, men det beror också på! Mina nuvarande jobb är väldigt flexibla, vilket gör att jag kan välja när och hur mycket jag arbetar. Det ger mig möjligheten att planera mina dagar bättre. Även mitt tidigare jobb i matbutik var flexibelt, då jag främst jobbade kvällar och helger. Jag har haft tur med mina arbeten, men många deltidsjobb kräver fasta tider, vilket kan vara svårt att kombinera med studier. Man riskerar att missa viktiga föreläsningar eller få för lite tid till plugg där man riskerar att komma för långt back i sina studier.
Pendling till jobbet
Vissa utbildningar har längre skoldagar med fler föreläsningar och lektioner vilket gör det svårare att hinna med jobb. Att vila ut sig från tentor och plugg är ett måste för välmåendet. Jag har i snitt fyra föreläsningar i veckan och kan därför planera in jobb när jag är ledig, men för andra kan det vara svårare där man förlorar sin fritid.
Det går att både jobba och plugga samtidigt, men det handlar om att prioritera och planera. Studierna är det viktigaste och är en heltidssyssla, men om man har tid och ork kan extrajobb vara en bra erfarenhet och ge klirr i kassan – så länge det inte blir för stressigt!
Idag tänkte jag skriva lite kort om min praktik på psykologprogrammet. Praktikperioden kallas även för VFU (verksamhetsförlagd utbildning). På psykologprogrammet har man sin VFU under termin 6 under cirka 3 månader.
Hur blir man placerad på sin VFU-plats?
Vi fick reda på vilken VFU-placering vi fick i början på december 2024. Om vi önskade att välja vår egen praktikplats kunde vi söka till privat sektor runtom i landet, men om vi önskade att vara inom offentlig sektor (t.ex. Region Skåne) behövde vi delta i ett lotteri. Innan lotteriet kunde vi rangordna om vi helst ville arbeta med vuxna (t.ex. vuxenpsykiatrin och vårdcentral), barn och ungdomar (t.ex. barn- och ungdomspsykiatrin) eller på skola.
Det fanns även möjlighet att söka egen praktikplats utomlands! Det var tre stycken i min klass som nu har åkt till Australien för att fullfölja sin VFU där. Föregående klasser har åkt till bland annat Rwanda, Norge och Togo. Tips är att kika på Lundapsykologernas Instagram för att se exempel på praktikupplevelser!
Vad får man göra på VFU-platsen?
Det kan vara väldigt olika vad man får göra beroende på organisation och handledare. Tanken är att man ska få ett smakprov på hur det är att jobba som psykolog och att vi ska få öva på olika arbetsuppgifter, t.ex. hålla i samtal, utöva terapi, skriva journal, genomföra olika utredningar och liknande. Detta görs under handledning. Vi är fortfarande studenter som håller på att lära oss. Om du vill läsa lite mer kring kursplanen så kan du klicka här.
Var blev jag placerad?
Jag placerades på Smärtrehabiliteringen på Lunds Universitetssjukhus, vilket är en vårdenhet som har cirka 11 psykologer. Till Smärtrehabiliteringen kommer patienter för att undersökas och rehabiliteras av team för långvarig smärta som inte beror på cancer. Det kan exempelvis vara smärta och störningar i hur muskler, senor, skelett eller leder fungerar. Vid undersökningen sker bland annat en psykologisk bedömning samt att flera av interventionerna som kan eventuellt erbjudas efter en undersökning innehåller terapeutisk behandling. I regel handlar det om gruppterapi, men emellanåt finns även möjlighet till individuella samtal. Samtlig vårdpersonalen, inklusive såklart psykologerna, jobbar utifrån en terapimetod som heter ACT (acceptance and commitment therapy).
Denna bok fick jag rekommenderad av min praktikplats! Den är menad lite som en ”självhjälpsbok”.
Vad tycker jag om min VFU-plats hittills?
Jag har tyckt att det har varit väldigt spännande hittills att få följa med i arbetet på min VFU-plats! Jag har lyxen att få ha två (!) handledare som jag kan ställa extra mycket frågor till och som har ansvar över mig på arbetsplatsen. Handledarna har avsatt tid under veckan för att gå igenom det jag upplever och gör på praktiken. Jag har hittills observerat och hängt med på undersökningar, bedömningssamtal, terapisamtal, läst i journal och lite annat. Det har varit spännande att även se undersökningarna från t.ex. fysioterapeutens och läkarens håll. Snart ska jag få vara lite mer aktiv som VFU-kandidat, vilket känns väldigt kul!
Det var det jag hade att skriva om denna gången! Jag kan uppdatera lite mer kring praktiken och hur det har varit i ett senare inlägg.
Kommentarer