Under inspirationsdagarna vi hade första veckan i november var det många presumtiva studenter på besök hos Naturvetenskapliga fakulteten. Om jag förstod det hela rätt så var det besöksrekord – så himla roligt!!
Under dessa två dagar fick jag väldigt många frågor. Vissa var lätta att svara på, andra mer knepiga. Nu när det närmar sig en ny termin och universitetet återigen kommer få en hög nya studenter, tänkte jag därför försöka sammanfatta några av de vanligaste frågorna och de svar jag gav. Några av svaren gäller mest dig som är intresserad av naturvetenskap, medan andra är generella för de flesta områden och ämnen.
Är all litteratur på engelska?
I princip, ja, i alla fall inom naturvetenskap. Det finns undantag men det finns väldigt få bra böcker inom naturvetenskap på svenska, vilket gör att litteraturen blir på engelska. Dock brukar man i grundkurserna få ut listor på svåra/nya ord som är översatta till svenska, så att man lättare förstår och kommer in i fackengelskan. För man kommer in i det väldigt fort!
Vad sker om man inte klarar en tentamen?
Då får man skriva omtenta! Och jag kan lugna alla oroliga blivande studenter där ute att det får de flesta göra någon gång. Jag känner inte en enda som läst/läser på universitetet som inte skrivit minst en omtenta. Så det är inget farligt. Man dör inte av det. I värsta fall får man plugga över ett lov, och i de allra flesta fall lär man sig mer än man gjorde första gången man skrev tentan.
Måste man följa programgången?
Nja, ja, jo, nej. Både och. Det beror lite på. Det är en fördel att följa programgången eftersom vissa kurser krävs som behörighet till kommande kurser. Men det går att ta en examen utan att följa programupplägget slaviskt. Jag har inte gjort det, och det har gått bra ändå. Att jag slutade följa programgången var på grund av tristess. Så jag tog en termin och läste lite projektledning och idrottspsykologi. Terminen efter läste jag resterande kurser som var obligatoriska för kandidatprogrammet, så det går alldeles utmärkt om man har koll, disciplin och vilja!
Om man inte trivs med sin utbildning, är man körd då?
NEJ! Absolut, absolut inte!!! Känner man att man valt fel så går det alltid att välja om till nästa termin eller till och med mellan vissa program “glida över” till ett annat program. Flertalet molekylärbiologer glider exempelvis över till biologiprogrammet och tvärtom. Det går också att ta en kandidatexamen i molekylärbiologi och en master i biologi, även om detta inte direkt är att rekommendera då man alltid missat någon grundkurs som krävs för behörighet till masterkurserna.
Hur är det med vänner? Är det jobbigt att komma till en ny stad och till en ny “klass” där i princip ingen känner ingen?
Ja, det är väl klart att det är jobbigt i början. Men glöm inte: nästan alla är i samma situation som du! Så det löser sig alltid, bara man själv är villig att lära känna nya människor.
Måste man delta i studentlivet?
Nej. Man måste inte vara aktiv i kåren, man måste inte tillhöra någon nation, man behöver inte “göra som alla andra”. Det finns många alternativ på fritidsaktiviteter i Lund med omnejd. Det finns garanterat något som passar alla. Personligen har jag bara satt min fot på en nation två gånger, och det var för min del två gånger för mycket. Själv valde jag från dag 1 i Lund att söka mig till idrotten, eftersom jag är idrottare. Sen finns det alltid andra som inte heller är intresserade av det typiska studentlivet, och sådana människor brukar av någon anledning ha lätt att finna varandra. Så då skapar man sin egen variant av studentliv!
Kan man välja de kurser man tycker verkar roliga och skapa sitt eget program inom naturvetenskap?
NEJ! Väldigt många frågade detta, och alla blev lika förvånade när både vi studentambassadörer och studievägledarna inom naturvetenskap svarade nej. För att kunna ta ut en examen inom ett område finns det alltid ett visst antal kurser som är förutbestämda. Dessa är ett krav för att kunna ta ut examen. Dessa måste man alltså läsa, hur tråkiga man än tycker de är. Det finns dock också alltid minst 30 hp som är valfria. Oftast är det 60-90 hp som är valfria i ett kandidatprogram. Dessa poäng får man själv bestämma över, och de behöver inte ens vara inom sitt område. Faktiskt är det så att alla naturvetenskapliga kandidatprogram kräver att 30hp är UTANFÖR det specifika området!
Är du osäker? Prata med en studievägledare och planera dina studier!
Läs mer om universitetsstudier generellt här
Kan man ha masterkurser i sin kandidatexamen?
Absolut! Håll bara koll på så att ditt tänkta masterprogram inte kräver just den/de masterkurserna. För på masternivå är det likadant som på kandidatnivå: vissa kurser är obligatoriska för att kunna ta ut en examen (på masternivå finns det olika inriktningar såsom medicinsk biologi, mikrobiologi osv).
Om man har svårt att hänga med, hur gör man då?
Tja, det beror ju lite på anledningen. Har man något funktionshinder eller annat problem finns enheten för Pedagogiskt stöd. Men har man svårt att hänga med på grund av dålig planering, bristande intresse, för hårt festande eller dåliga prioriteringar, ja, då är det svårare. Då bör man sätta sig ned och tänka igenom varför man är på universitetet, och vad som är viktigast. Är det viktigast att klara sin utbildning, eller är det viktigast att gå på varenda fest bara för att någon kompis ringer och frågar? Det är frågor och svar varje individ får ta ställning till. Men det finns hjälp om man har svårt med planering och liknande. En bra början är att prata med studievägledaren för det aktuella programmet, som vid behov kan slussa dig vidare.
Jag fick som sagt många, många fler frågor. Men detta var de som ställdes mest och de jag tror flest funderar på/kan ha nytta av. Om någon undrar något mer så tveka inte att slänga iväg ett mail!
/Elin