Den bästa julklappen jag kunnat önska mig

I förra inlägget skrev jag att i princip alla någon gång får skriva en omtenta. Detta stämmer i hög grad på mig, då jag haft en kurs som förföljt mig i tre års tid. Nämligen humanfysiologikursen som alla molekylärbiologer måste läsa.

Varför jag inte klarade den första gången vet jag inte. Jag var nära, typ ett poäng ifrån, och kände mig säker när jag skrev tentan. Men något gick uppenbarligen snett, och det misslyckandet gjorde att jag blev väldigt osäker på mig själv och min förmåga att klara tentor.

Jag har skrivit den två gånger efter det där första misslyckade försöket. Men det har alltid gått åt helsike och det gick så långt att jag frågade studievägledaren om jag inte kunde få byta ut kursen mot någon annan. Mitt självförtroende angående kursen var i botten, verkligen totalt nedtryckt.

Men i alla fall. Den 4e december var det ett omtentatillfälle som jag anmälde mig till. Jag hann knappt plugga på grund av andra kurser, och när dagen väl kom ville jag inte gå dit. Men jag hade lovat min sambo, så jag gick dit och tänkte att det värsta som kunde hända var att jag blev ännu mer osäker på mig själv. När jag lämnade in tentan kändes det sådär. Jag tyckte att mitt försök var bra så tillvida att jag verkligen ansträngde mig. Jag satt tiden ut, tog god tid på mig och bemödade mig med att rita så tydliga och förklarande bilder jag kunde på de frågor där figurer efterfrågades. Men jag trodde aldrig att jag skulle klara den, så jag frågade läraren innan jag gick hem hur man ansöker om att göra en muntlig tenta. Tänkte någonstans att det kanske kunde vara bättre då mitt självförtroende angående att klara den skriftligt var noll.

Idag, drygt en vecka kvar till julafton, fick jag ett mail att ett resultat lagts in i LADOK på kursen. Jag blev livrädd av någon anledning. Pulsen stack upp i över hundra trots att jag satt och läste i sängen när jag fick mailet. Tänkte att det var lika bra att få sorgen och besvikelsen överstökad, så jag gick och hämtare datorn för att logga in på LADOK och kolla.

Åh, herre gud säger jag bara! Pulsen stack upp ännu högre och jag började storgråta. JAG HADE KLARAT TENTAN! Jag hade gjort det! Jag är nu godkänd på kursen som förföljt mig som en elak demon så länge. Lyckan är så totalt att jag saknar ord. Det var den absolut bästa julklapp jag kunnat få! Bildbevis syns nedan!

Human

God jul och gott nytt år allesammans! Till våren hoppas jag kunna visa er hur masterlaborationer ser ut och går till 🙂

/Elin

Det här inlägget postades i Studentliv och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Skriv en Kommentar

* Obligatoriskt