Hej allihopa!
Tiden går fort, vi är redan inne i december och det sista inlägget för terminen, för min del!
Jag tänkte prata om en vanlig tanke eller oro många har, nämligen: Är jag för ung/gammal för att plugga?
När man börjar plugga kan man nästan tro att det kommer kännas som en fortsättning på gymnasiet. Ny klass, nya ämnen, visst, men ändå typ samma grej. Alla är i samma ålder, samma fas i livet, alla vill samma saker… eller?
Nej, så är det faktiskt inte alls.
En av de största och bästa skillnaderna med universitetet är att du inte möter folk som är exakt som du. Det kan kännas lite ovant i början, men det är något som kan göra din studietid ännu roligare och lärorikare.
På universitetet träffar du människor i alla möjliga åldrar och livssituationer. Det kan vara:
- 19-åringen som flyttat direkt från gymnasiet och gör sin första tvätt själv någonsin
- 33-åringen som byter bransch mitt i livet
- 41-åringen som just fått sitt andra barn men vill förverkliga en gammal dröm
- 54-åringen som redan haft ett långt yrkesliv och nu pluggar bara för att det är kul
Och det tycker jag själv är bland det bästa och mest befriande. Pressen minskar och tanken om att “alla borde ha gjort X vid Y ålder” försvinner. I grundskolan och gymnasiet är både klasserna och utbildningen väldigt utstakade: alla är lika gamla och följer samma mönster. Har du gått om en klass, gör ett uppehåll eller byter inriktning så hamnar du “efter”. Men på universitetet är det snarare tvärtom: här är det “ovanligt” att man hittar sitt program direkt efter studenten och följer hela den planen de kommande fem åren. De flesta gör uppehåll mitt i studierna, byter linje, tar ett extra sabbatsår eller väntar några år med att börja plugga.
I föreläsningssalen möter man folk med helt olika erfarenheter, vilket också bidrar till diskussionerna. Någon kanske har jobbat i vården i tio år, en annan har bott utomlands, en tredje är ny i Sverige och ser saker du själv aldrig tänkt på.
Visst kan det absolut kännas lite jobbigt. Kanske är du yngst och tänker “jag har varken arbetserfarenhet eller har bott utomlands i ett år, tänk så tycker alla att jag är omogen?” Eller så är du äldst och tänker “passar jag ens in, jag som måste hämta mina barn på hockeyträning direkt efter föreläsningar?”
Det fina är att universitetet inte bygger på ålder – det bygger på nyfikenhet. När ni pluggar samma kurs, kämpar med samma tenta eller skrattar åt samma misslyckade inlämning, så blir det ännu tydligare. Oavsett tidigare erfarenheter, så är ni alla jämlikar i klassrummet. Du kanske får nya vänner du aldrig hade förväntat dig. Eller inspireras av någon som gjort något helt annat innan. Eller bara inser att det inte finns ett “rätt sätt” att leva livet.
Så om du känner dig orolig eller stressad över att börja plugga – eller att vänta med att börja plugga – kom ihåg att det inte finns någon rätt “ålder” att börja på universitetet. Du kan vara hur gammal eller hur ung som helst.
Tack för mig, och så får jag passa på att önska alla ett trevligt jullov!