Kanske är det våren som får mig att fullkomligt njuta till max när jag tar mig runt i Skåne. Men det spelar liksom ingen roll om det är på ett tåg till Båstad, bil till Malmö eller cykeln till Lomma. Vyerna! Fälten! Stad och landsbygd är så nära.
Jag vet att mina kära blogg-kollegor skrivit fina inlägg om ställen att besöka. Som Axels inlägg om Lunds parker eller Fannys inlägg om Skåneleden. Läs dem och inspireras, för naturen är något extra.
Men det är också annat som känns genuint och får mig att älska Skåne lite extra. Som de tillfällen jag står och väntar på att min falafelrulle ska bli klar, och killen i kassan räcker mig en falafel i en servett under tiden jag väntar. Det gör han alltid, och det är därför jag väljer att oftast gå till just honom.
Dialekter får man tycka vad man vill om. Personligen gillar jag skånska. Jag kan inte förklara i ord vad det är, men jag tycker om det. Som att allt som sägs blir något… mjukare?
/ Sara