Nu är jag ytterligare 2 veckor in på mitt utbyte i Amman, Jordanien och ska alltså då komma med briljanta insikter och helt fantastiska uppenbarelser. Tyvärr så är det enda jag kan komma med fesljummen visdom och medioker, men nyfunnen, självkännedom. Det är väl den största sanningen jag kan komma med gällande utbyten. Allting är inte guld och gröna skogar (guld och öken i mitt fall), utan i slutändan är man fortfarande samma person men i ett annat land. Jag hade säkerligen kunnat komma till den här insikten mycket tidigare, hade jag åkt till Asien för att hitta mig själv™.
En annan idé jag hade fått om utbyte var att det var billigare än att bo kvar hemma. Det kanske stämmer, beroende på vilket land man åker till. Vad man inte inser är att man lever ett betydligt mycket mer dekadent liv när man är på utbyte. Man äter ute, man turistar, man unnar sig en lyxig kaka för man saknar hem och så vidare. Så något jag starkt rekommenderar är att man söker så många stipendier man kan, så snart möjligheten finns. Det är ju gratis pengar™ (jag har redan blockat alla ekonomer som skriver arga meddelande om att det finns inget som heter gratis pengar, sådeså 😜).
Nu undrar ni ”Alexander, har du det inte så bra där borta? Behöver du prata med någon”. Jag har det bra, tack som frågar. Pratet sparar jag till terapeuten när jag kommer hem, jag betalar inte de för ingenting. När man läser mycket om utbyten så blir man otrolig taggad och man har en bild som kanske är lite förskönad. Jag ångrar inte en sekund att jag har åkt iväg på utbyte, jag har lärt mig otroligt mycket om.
- Landet jag är i
- Mig själv
- Vad jag tycker är viktigt och vad jag tycker är mindre viktigt
Så sök utbyte! Det är värt det, jag lovar.
//Alexander
