Lundastudent

Hejhej!

Ny uppdatering från Leeds! Jag har fortfarande kul och fångar varje dag. Såg att det har snöat lite hemma i Lund, ball eller kall? Personligen är jag ingen stort fan av snö, framförallt inte i Lund eftersom det blir ändå bara slask efter några dagar ändå.

Kommer ni ihåg mitt förra inlägg? Antagligen inte, men där skrev jag om min australiska vän som vägrade ge mig ett digestivekex, fast hon uttalar det inte som digestive som vi svenskar gör utan mer som [daidjestv]. Hursomhelst börjar jag tvivla på ifall hon är en riktig australiensare då hon aldrig sett musikvideon till Down Under av Men at work. Jag tänker att det är lika självklart att en australiensare har sett den musikvideon som att vi svenskar har sett en Icareklam. Hursomhelst ser ni på bilden under när jag visar henne musikvideon till Down Under. Hon är dock bara måttligt imponerad.

Ifall du inte har sett en Icareklam så känner jag att det är hög tid för lite allmänbildning. Länken tar dig till min personliga favorit.

tillbaka efter sommaren

Såg att en annan bloggare skrev ett inlägg som handlade om frågor och svar, bra grej! Jag gör samma sak. Nu är det ju tyvärr så att ingen har frågat mig om mitt utbyte så jag får hitta på en fråga som jag tror folk undrar.

Utebyte, är det värt?

Ja, det är mycket värt! Lund är ju rätt litet och även om det finns oändliga studentengagemang för att variera sin vardag med, så är det härligt att byta miljö ibland. Man söker ju till sin utbytestermin nästan ett år innan man åker och det är ju svårt att veta hur man känner så långt fram i tiden. En kurskamrat sökte också till utbyte och blev också antagen till University of Leeds men valde att inte åka. Gissa vad? Han ångrade sig när vi andra åkte. Om man mot förmodan inte skulle trivas kan man ju se det som fem månaders engelsklektion eller något.

Svaret på den påhittade frågan är nog det mest relevanta för andra studenter som jag skrivit i min tre månaders bloggkarriär. Nu är det dags att återgå till mitt (för er irrelevanta) liv här i Leeds igen. Yippie!

Något som är kul är att vara stamkund och kunna använda frasen “det vanliga, tack”. För första gången i mitt liv har jag blivit en äkta stamkund på ett ställe och kan äntligen använda den där frasen, kul! I bilden nedan ser ni när jag betalar min dagliga kaffe med en sådan där “köp 6 och få en gratis kupong”. Ni ser kanske hur casual jag ser ut när jag sträcker fram kupongen mellan pek- och långfingret. En annan sak som är roligt med att vara stamkund är att småprata lite med personalen och ha lite trevligt medan man väntar på sitt kaffe. Tyvärr har de härliga tanterna som jobbar där en väldigt brev Yorkshiredialekt, så jag fattar bara lite mer än hälften av vad de säger så jag står mest där och skrattar lite lagom obekvämt. Men jag är forfarande stamkund och det är trevligt.

Fred ut!