Hej, och glad alla hjärtans dag!
Idag befinner vi oss i Umeå för att förbereda inför mässan, kom och fråga imorgon mellan 9-15 om ni undrar något och är i trakterna!
Natassjha heter jag som skriver idag, och jag läser ett masterprogram i Asienstudier samt fristående kurser i Historisk Arkeologi. När jag gick ut gymnasiet så var jag ganska skoltrött, och jag ville inte slänga mig rakt in i tre+ år till av heltidsstudier. Istället så testade jag på lite fristående kurser på deltid och jobbade samtidigt, men jag upptäckte snabbt att jag heltrivdes med universitetsstudier och att det kändes väldigt annorlunda från gymnasiet!
Det var skönt att få välja att studera endast de ämnen som jag var genuint intresserad av, och att kunna fokusera helhjärtat på dessa ämnen. Större delen av undervisningen på universitetet, framförallt på samhälle och humaniora, fungerar så att man läser en eller kanske två kurser i taget. Det gör att man verkligen får tid att fördjupa sig i ämnet och kan fokusera på en uppgift i taget.
Självklart så kan studierna fortfarande vara utmanande och tentastress är ett vanligt begrepp bland studenter. Jag pratar ofta om hur fantastiskt kul det är att studera och bo i en studentstad som Lund, och det tycker jag verkligen att det är, men det är också viktigt att prata om sådant som stress och oro inför universitetsstudier. Jag vet själv att jag ibland tvivlat på om jag valt rätt utbildning, om jag verkligen kan klara av allt jag behöver i tid till deadline. Jag tror att det är sådant som alla funderar på någon gång.
På min allra första kurs hade jag en kursare som studerat tre år i Lund redan, och när jag oroade mig över att jag kanske inte skulle lyckas med hemtentan så förklarade hon för mig att det inte var någon fara. Det var ingen press att får högsta betyg, och om jag misslyckades så kunde jag göra en omtenta. Hon var så lugn, och det lugnade mig att höra det från någon som liksom hade koll när jag bara kände mig ny och liten. Så ni som läser nu, om ni oroar er för stress och tentaångest, tro mig när jag säger att det löser sig!
Det finns omtentor, alla mina professorer har varit otroligt hjälpsamma om jag kommit till dem för att fråga om något, och en av de absolut finaste sakerna har varit gemenskapen i Lund. Att kunna snacka av sig med en vän som förstår precis vad man pratar om gör stor skillnad, och i Lund så är vi all in it together!
Så och oroa inte er i onödan för det blir bra tillslut!
(Avslutar med lite bilder från mässhallen här i Umeå, nedan ser ni vår fina monter och lite lundastudenter som tar sig en åktur!)
