Jag har aldrig firat valborg i Lund. De senaste veckorna har jag insett att det är någon slags rit in i studentlivet här. Lundastudenter tar valborg, eller siste april som det också kallas i Lund, på stort allvar.
Det är väl ingen nyhet att valborg är en stor studenttradition, men jag har inte insett omfattningen förrän de senaste veckorna. Valborgsafton är bara toppen av isberget. Festligheterna börjar redan den 28 april, på “skvalborg”. Den 29:e är det Kvalborg. Efter Valborg, den 1 maj, är det Finalborg. Det finns ingen hejd.
Det är ingen abnormitet att köa i 12 timmar för att få biljetter till nationsfesterna. Om man säger att man tänker dyka upp runt 10 på morgonen i Stadsparken kan man mötas av bekymrade miner och uppmaningar om att komma tidigare så att man får en bra plats. Enligt kommunens hemsida brukar det dyka upp runt 25 000 besökare varje år, så kanske har de rätt.
De senaste veckorna har valborg fungerat som ett socialt smörjmedel. Oavsett vem man pratar med eller i vilket sammanhang man befinner sig i kan man alltid slänga ur sig frågan “Vad ska du göra på valborg?”.
När jag själv fått frågan har jag inte haft något bra svar. Jag har inte orkat köa för biljetter, eller ens bemödat mig att ta reda på vilka evenemang som är aktuella. Det känns oöverblickbart. Samtidigt upplever jag att det finns en viss press på en att delta. Jag hör vänner säga till varandra att det är min första valborg i Lund. Då tänker jag att jag måste göra något storslaget.
Jag har nog aldrig gjort något storslaget på valborg. Under uppväxten var valborg att gå och se en eld, äta godis och kanske stanna uppe sent och spela spel. I mina sena tonår var valborg att åka till Uppsala, sitta i stadsparken på en picknickfilt och dricka billigt vin. Sedan dess har jag knappt firat valborg.
Trots att valborg är en så utomordentligt välfirad högtid här i Lund har jag lustigt nog inte hört ett enda ord nämnas om någon majbrasa. Kanske är studenterna måna om de stackars igelkottarna som brukar krypa in under bålet. För den som ändå vill se en brasa så tänds tydligen ett valborgsbål senare på kvällen i Stadsparken, när studenterna har festat färdigt där och begett sig vidare till sina efterfester.
Jag har fortfarande ingen biljett till något, och min plan för valborg är fortfarande ganska vag. Men jag antar att det är så det funkar – man kastas in i något, följer med strömmen och ser vad som händer. Det verkar vara hela poängen. Trevlig valborg!
