Hejsan!
Nu är vi mitt i ansökningsperioden och jag kan tänka mig att ni har en hel del att tänka på. Något som jag märkt att många inte känner till, och som jag själv inte förstod förrän en bra bit in på universitetet, var det här med kurser, program och högskolepoäng. Jag läste en fristående kurs direkt efter gymnasiet, men jag fattade knappt vad det innebar eller hur jag lyckades med att söka till den. Vad är skillnaden på en fristående kurs och att läsa ett program? Vad betyder det när det står 300 HP under ett program? Hur kan en kurs bestå av delkurser och kan man läsa även dessa fristående? Jag tänkte förklara några av de här begreppen och hur man kan tänka när man lägger upp sina studier.
Kurs. Ett vanligt begrepp som syftar på det ämne och den inriktning du läser just den terminen. Du kan exempelvis säga att du läser en kurs i engelska. Det betyder att du studerar engelska i en termin. Kurserna kan läsas fristående eller ingå i program, vilket jag förklarar alldeles strax. Kurser kan vara olika “stora”, det vill säga man kan läsa både på hel-, halv- eller kvartsfart, och är “värda” olika mycket högskolepoäng (HP). Många hel- och halvfartskurser utgörs av mindre delkurser.
Delkurser kan variera i storlek och ingår ofta i en större kurs, men även dessa kan läsas fristående. Dessa är också värda HP, och om man väljer att läsa en delkurs på 7,5 poäng, och enbart den, läser man ofta på kvartsfart och får sedan 7,5 HP i bagaget när man är klar. Man måste alltså inte studera på heltid.
Grundkurs. Det innebär precis vad det låter: kursen läses på grundnivå. Oftast kräver grundkurserna inga förkunskaper, utan bara viss gymnasiebehörighet. En grundkurs är värd 30 HP, läses på helfart (100%) och utgörs av de ovan nämna delkurserna. En grundkurs som är värd 30 HP består ofta av fyra delkurser, värda 7,5 poäng var. Dessa 7,5-orna plussas sen ihop till totalt 30 HP och utgör tillsammans hela grundkursen. Utformningen måste inte vara såhär: grundkursens 30 HP kan utgöras av en delkurs på 15 HP och två delkurser på 7,5 HP. Men sammanlagt ska alltså delkurserna motsvara 30 HP. Se bilden för exempel.
Innan grundnivån finns även nybörjarnivå, vilken är vanligast inom språk, annars brukar inte nybörjarnivån dyka upp särskilt mycket. Som det låter är nybörjarnivån just för nybörjare, till exempel om man vill läsa arabiska och aldrig har läst arabiska tidigare.
Fortsättningskurs. Fortsättningskursen bygger vidare på grundkursen och kräver alltså att du läst grundkursen. Låt säga att du vill läsa fortsättningskursen i engelska, då måste du först ha läst grundkursen i engelska. Även fortsättningsnivån består av delkurser och läses på helfart och är värd 30 HP.
Kandidatkurs. Kandidatkursen kan läsas efter fortsättningskursen, och här skrivs då din kandidatuppsats inom ditt valda ämne. Kandidatkursen är också värd 30 HP, men kandidatkurs är inte lika med kandidatexamen.
För att erhålla en kandidatexamen måste du ha läst 180 HP. Om du har läst exempelvis grundkursen, fortsättningskursen och kandidatkursen i engelska, så har du bara samlat ihop 90 HP. Det krävs alltså 90 HP till, tre kurser till, för att du ska kunna ta ut en examen “via” kandidatkursen i engelska. Dessa kurser kan du till stor del välja själv, och det är det här som menas med att bygga sin egen examen. Att gå ett program är alltså inte enda vägen till att få en examen, utan du kan utforma din egen. Prata gärna med en studie- och yrkesvägledare för att ta reda på hur du kan lägga upp dina studier och vad du måste läsa för att bygga en egen examen.
Fristående kurser. Fristående kurser är precis som de låter: fristående. Kursinnehållet är detsamma som kurserna på grund- fortsättnings- och kandidatnivå, utan begreppet “fristående” syftar mer på att kursen inte måste läsas som del av något annat, utan kan läsas ensamma. Men du kan givetvis läsa hur många fristående kurser du vill. Att läsa fristående kurser innan man bestämmer sig för ett program är ett jättebra sätt att känna efter lite på universitetslivet och undersöka vad man egentligen tycker är roligt att studera.
En fristående kurs på heltid är vanligtvis värd 30 HP, och dessa HP kommer du sedan ha med dig resten av livet. Om du sedan påbörjar ett program kan du ibland tillgodoräkna dig dessa HP på den valbara terminen, om den fristående kursen du läste är relevant för programmet.
Många fristående kurser ingår också i program, och i vissa fall kan man senare hoppa på det programmet. För att ta mitt program som exempel : de första två terminerna läser vi grund- och fortsättningskursen i svenska. Då läser jag tillsammans med andra språkkonsulter, men även tillsammans med de som läser svenskakurserna fristående, eller som kanske läser det som sin valbara kurs på sin valbara termin. Vissa läste också bara en av delkurserna, inte hela svenskakursen, och då träffade jag bara dem på specifikt de föreläsningarna. Man kan alltså läsa samma saker men från väldigt olika “håll”!
Program. Ett övergripande begrepp för en flerårig utbildning inom samma ämne. Programmen har en hopsatt “struktur” med förbestämda kurser. Man kan likna det vid ett program eller linje på gymnasiet. Programmets längd beror på om det är på kandidatnivå eller masternivå.
Terminerna på universitetet liknar de i gymnasiet, det vill säga att det finns en vårtermin och en hösttermin, som löper ungefär samtidigt som gymnasiets terminer gör.
Kandidatprogram. Ett kandidatprogram är vanligtvis tre år långt och leder till en kandidatexamen. Att påbörja ett kandidatprogram innebär att du följer en förbestämd programplan, eller kursplan som det också kallas. Man läser tillsammans med de andra som går programmet och bildar då en “klass” som följs åt dessa tre åren. Men det kan även dyka upp andra studenter på de enskilda kurserna, som kanske läser vissa kurser som en del av andra program eller fristående, som jag nyss pratade om.
Om du är intresserad av ett visst program, läs då kursplanen för att veta exakt vilka kurser du kommer att läsa. Eftersom programmet är tre år betyder det alltså att det är totalt sex terminer, alltså sex olika kurser, som man läser. Många av kandidatprogrammen har en valbar termin, där man kan praktisera, åka på utbyte eller läsa något annat i en termin. Kandidatprogrammen “är värda”, eller motsvarar, 180 högskolepoäng (förkortat HP).
Kandidatprogrammen börjar oftast på grundnivå och kräver inga tidigare poäng från universitetet. Däremot måste du ha gymnasiebehörighet för vissa program. Om du till exempel vill läsa en politisk kandidat kräver den att man läst bland annat matte 3b eller 3c. Under “Behörighet och urval” kan du läsa vilka gymnasiekurser som krävs.
Masterprogram. Ett masterprogram är vanligtvis två år långt och leder till en masterexamen. För att läsa en master behöver man först ha läst och tagit ut en kandidat inom samma ämnesinriktning. För att ta en master i historia måste man exempelvis ha läst en kandidat i historia också. Men det måste inte alltid vara exakt samma ämne: många kandidater kan öppna upp för masters inom närliggande områden. Om du till exempel läser kandidatprogrammet Europastudier får du behörighet att läsa en master i Europastudier, men du kan även läsa en master i tillämpad kulturanalys, master i arkiv-, biblioteks- och informationsvetenskap eller entreprenörskap och innovation, för att nämna några. Om du är intresserad av ett visst kandidatprogram, kolla in Lunds universitets hemsida för att veta vilka masters programmet öppnar upp för!
Skillnaden på masternivå och kandidatnivå är att mastern fördjupar sig inom det valda ämnet ännu mer och innehåller ofta någon form av stor, djupgående uppsats och undersökning.
En del program innehåller både kandidaten och mastern i samma “struktur”, till exempel civilingenjörsutbildningarna, psykologexamen och några till. På dessa program kan du läsa att det står att de är värda 300 HP. 300 HP är ju summan av en 180 HP-kandidat och en 120 HP-master.
Vilket ska jag välja då? Du ska välja precis det du vill. Som jag skrev innan är fristående kurser ett jättebra sätt att kolla runt lite på utbudet. Jag läste en grundkurs i tyska, en grundkurs i retorik och en grundkurs i statsvetenskap, som en del av den politiska kandidaten som jag sedan hoppade av. Nu går jag ett program. Man kan alltså testa sig fram innan man bestämmer sig. Men om du redan nu spanat in ett program som låter jätteintressant, tveka inte att söka in till det heller! Det finns inget rätt eller fel vad gäller upplägg av studier. Det som passar den ena passar förmodligen inte den andra. Bara du kan känna efter och veta vad du trivs med och hur du vill lägga upp dina studier.
Det var det! Det är många nya begrepp och ett ganska nytt upplägg från gymnasiet, så jag förstår verkligen att det är rörigt och mycket att hålla isär. Ta dig tiden att fundera över vad du vill: vill du läsa ett program nu, eller känna runt lite först? Vill du kanske bygga en egen examen, eller vänta lite och jobba något år först? Tveka inte att bolla idéer med dina vänner, eller boka samtal med en SYV för att få mer konkreta tips på hur du kan lägga upp dina studier. Jag lovar, universitetsvärlden må vara stor och mycket att ta in, men den är inte alls läskig!
Det var allt för mig den här gången!