Idag ska jag öva på något jag är rätt kass på; att skriva en kortfattad text. Många av mina pluggkompisar lider av motsatt problem, att man har svårt att skriva så mycket som krävs för en viss uppgift. Mitt problem har alltid varit att jag skriver för mycket. “Det är väl inget problem” kanske en del av er tänker. Men jo, det kan det visst vara. Ganska ofta här på universitetet får man en max-gräns och inte en min-gräns för arbeten, uppsatser med mera. Som jag får kämpa för att alltid hamna under denna max-gräns…
Nästan helt normala
Jag känner redan att det inte går så bra 😉 Anledningarna till mitt försök att kortfatta mej idag är flera. Den främsta (och den mest pinsamma) är att jag hade glömt att det var min tur att skriva här på bloggen idag. Att skriva listor och “To-do-lists” är lite min grej och för den här veckan hade bloggandet totalt fallit bort från den listan. Jag skyller på att hjärnan fortfarande är inne i någon slags ledighets-stämning efter en veckas påsklov. Och att det dessutom är ett bevis på att även studenter är helt normala människor. Även vi som skriver på den här bloggen, tro det eller ej.
Mer eller mindre intensiva perioder
Den andra anledningen är att det är lite mycket att göra just nu. Precis som med allt annat här i livet går arbetsbelastningen och stressnivån upp och ner. Just nu är det lite upp. En övning som ska göras, en rapport som ska skrivas och dessutom ropar tvättmaskinen att han saknar mej. Ni ser, även här ett tecken på att det vanliga Svensson-livet gäller även för studenter ibland.
Den bästa anledningen – Öppet Hus
Den sista och bästa anledningen till att jag ska försöka kortfatta mej (hur tycker ni att det går? Precis, ni förstår ju mitt problem…) är att det är mycket bättre att ni kommer och pratar med mej på söndag istället. In real life. För då kommer jag, och alla andra trevliga studentambassadörer, att jobba på Lunds universitets öppet hus. Ses vi där?
Allt för mej idag. Hoppas vi ses på söndag.
//Susanne