Hej hörni!
Nu drar det strax igång med ansökningarna till höstens studier. Jag kan tänka mig att ni alla känt er pressade och stressade angående era studieval, även inför gymnasievalet. Att vara fundersam över vad man vill, vad som är rätt för en och vad man egentligen kommer trivas med är nog inget nytt för de flesta. Men vad händer när den stressen och pressen kommer utifrån? Från folk i din omgivning, såsom föräldrar, syskon, släkt eller vänner?
Utifrån min erfarenhet är det en väldig hets och press på ungdomar idag att de ska välja något “prestigefyllt”, något man kan få jobb av och något som gör ens föräldrar stolta. En utbildning som “leder nånvart” och som får folk att säga “men vad coolt!” och tänka “den här personen måste vara riktigt smart och lyckad” när man berättar om sitt program.
Och jag tycker det är fel. Det här kommer från någon som hoppat av två program – juristprogrammet och politisk kandidat – och läst tre fristående kurser innan jag hittade rätt. Nu läser jag ett program jag verkligen gillar. Klassen är jätteliten, 10 pers, och arbetsmarknaden kan absolut vara utmanande. Jag fick göra mycket mental hjärngympa för att känna mig … nöjd med mitt val. Inte nöjd som i att jag inte gillar det, utan nöjd som i att “det är okej att jag inte läser juristprogrammet eller psykologprogrammet eller något av de ‘kända, prestigegivande’ programmen”. Att komma över den där mentala tröskeln och acceptera att det här är vad jag vill. Jag slösar inte bort mina betyg bara för att jag inte läser ett “känt, prestigegivande” program.
Om du känner att du går i liknande tankar som jag gjorde för några år sedan – alltså att du känner en press på dig att plugga något du “borde” plugga för alla andra tycker det, så följer här några tips och “argument” som kan hjälpa dig att släppa de tankarna.
Det är du som ska läsa programmet, inte någon annan. Det låter kanske självklart när man säger det, men tänk på vad det hade inneburit i praktiken, i vardagslivet. Det är du som ska vakna varje morgon och gå på föreläsningarna. Det är du som ska köpa och läsa kurslitteraturen och förbereda dig för seminarierna. Det är du som ska skriva tentorna och proven och ta examen. Och detta ska du göra i flera år. Därför måste det också vara du som tycker att ämnet och programmet är roligt. Det är inte din mormor eller morfar som ska “förstå vad den utbildningen ska vara bra till”, eller dina föräldrar som “vill du ska gå i deras spår” eller dina kompisar som undrar “ska det leda någon vart”. Om de så gärna vill att du ska studera ett visst program kan de ju gå och studera det själva. Men du ska bara studera det du känner att du är intresserad av.
Det tar inte slut efter några år. Ett annat vanligt tankesätt eller argument jag stött på är det här med att “jag klarar väl av att läsa det här i några år även om det inte är det roligaste jag vet”. Syftet med utbildningen är ju att du ska förberedas på att kunna jobba inom det ämnet eller yrket. Du kanske orkar ta dig igenom några år på universitetet, men vill du verkligen jobba med något du inte är intresserad av resten av livet? (Vag överdrift: självklart kan man alltid skola om sig och byta karriärspår. Men vore det inte roligast och skönast om man kunde jobba med det man faktiskt ville från början?) Det handlar alltså inte bara om några år på universitetet. Det handlar om ditt framtida yrkesliv.
Man kan inte “slösa bort” sina betyg. Det finns säkert många som känner att bara för att man har ett visst meritvärde, så måste man läsa en viss utbildning. Att annars slösar man bort betygen, man utnyttjar inte sin fulla potential. Jag vill än en gång påminna om att om du tycker om det du gör, så är det inte slöseri. Om du har högt meritvärde betyder inte det att du måste välja ett program med hög antagning, det betyder bara att du har större valmöjligheter. Utnyttja då dina valmöjligheter och välj något du trivs med.
Arbetsmarknaden går aldrig att garantera eller förutse. Ja, självklart finns det yrkesområden som har behov av personal och där det kanske går snabbare att få jobb. Men man kan inte alltid planera efter vad som är lättast eller säkrast. Det finns så många nischade, specifika och säregna jobb och yrken här i världen, så jag tvivlar starkt på att du inte skulle kunna få ett jobb som du gillar, oavsett hur nischad din utbildning är. Jag säger inte att det är lätt eller att vägen dit är rak.
Kanske kommer du få lite olika jobb som alla snuddar vid din utbildningskompetens, utan att någon av dem prickar mitt i. Kanske kommer du knyta kontakter eller vänskaper som “känner någon som söker någon med just din kompetens” och så får du en arbetskontakt där. Vägen till ett jobb är inte linjär. Man vet aldrig hur arbetsmarknaden ser ut, vilka oväntade världshändelser som helt plötsligt ställer allt på sin spets. Jag menar heller inte att man aldrig bör slänga ett öga på arbetsmarknaden eller vilka typer av yrken du kan tänka dig jobba som, men min poäng är snarare att du inte bara kan planera efter vad som ger högst lön eller bäst möjligheter.
Det här är de argument som snurrat runt i mitt huvud när jag studsat runt mellan olika utbildningar. Jag har haft en väldig tur med stöttande föräldrar som alltid uppmuntrat mig att göra “det som känns rätt”, så för min del kom pressen huvudsakligen från mig själv. Men jag vet att det inte är så för alla, och om du känner dig pressad av någon annan att studera något du inte vill, prata med någon som du kan lita på!
Du kan även prata med våra studie- och yrkesvägledare om du känner dig vilsen eller inte vet vilka alternativa vägar som finns. Det finns både allmänna studievägledare, som pratar mer generellt om vilka program som finns eller hur man kan bygga en examen, och “specifika” studievägledare på de olika fakulteterna, som kan hjälpa dig med mer program- eller ämnesspecifika saker. Till exempel om du redan vet ungefär vilket program eller inriktning du vill studera men undrar hur du kan lägga upp utbyte eller praktik inom den linjen.
Samtalen är gratis och du kan ha dem både på plats, på Zoom eller på telefon. Du bokar samtal genom att fylla i ett bokningsformulär online, så det är hur lätt som helst att boka. Tänk på att ingen fråga är för liten eller för stor. Det är helt okej att komma till ett samtal och bara säga “Jag vet inte vad jag vill”. Mer än så behöver du inte förbereda. Studievägledarna är ju till för att just hjälpa dig att få ordning på dina tankar och vägleda dig.
Men påminn dig själv om att det är bara du som kan, och ska, göra valet om din egen utbildning och framtid. Det är såklart jobbigt att känna att man gör sina föräldrar besvikna, men är det inte värre att göra sig själv besviken?
Det var allt jag hade för den här gången. Jag önskar er lycka till med era ansökningar!
