Hola i stugan,
Hoppas allt är bra med er och att livet går framåt, förra veckan såg jag några snödroppar göra entré i naturen och det kändes som att våren var här. Men häromdagen kom kallduschen, det snöade i Lund (och antagligen också i många delar av Sverige). Men det är ju mars månad?! Det är nu man ska gå runt i jeansjacka och äta den där klassiska salladen vid Lunds domkyrka – istället sitter jag här med min vinterjacka och käkar D-vitamin i brist på sol.
Livet blir ibland inte som man tänkt sig, covidsituationen och kyla i mars månad.. Visst kan jag låta lite pessimistiskt och det är okej, ibland får man lov att vara lite pessimistisk. Det är det som gör oss levande, det är ett tecken på att vi har känslor.
Innan jag går in på min deep-filosofi-mode kan jag passa på att fråga mig själv:
“Vad ska jag göra åt detta då”?
För jag antar att jag inte är den enda med dessa känslor, kanske överdriver jag men grundtanken är densamma, oavsett om man pluggar på universitet eller gymnasiet.
Här är mina tips åt vad man kan ha för åtgärder;
- Ha rutiner, vakna vid samma tidpunkt varje dag. Det hjälper verkligen, ha inte överdrivet mycket sovmorgon.
- Klä upp dig. första månaderna gick jag runt i pyjamas 24/7 (ja, jag har pyjamas). Det var visserligen bekvämt men jag blev inte lika effektiv. En vis man sa en gång att man presterar som bäst när man är uppklädd – jag är beredd att hålla med.
- Rör dig! Nu menar jag inte att du ska vara en maratonlöpare eller gymfantast, men det räcker att du promenerar eller ha den där pinsamma dansen i köket samtidigt som du lagar mat när ingen ser. Fysisk aktivitet stärker din hjärna.
- Facetime istället för vanligt samtal. Blir mer kontakt och det gillar vi i tider som dessa.
- Prova nya saker! Ny maträtt, följ ny podcast eller kanske till och med ny genre av musik? (salsa är tips hehe)
Efter att ha följt dessa steg (kanske inte slaviskt men ändå tillräckligt) märkte jag att jag mådde bättre och att vardagen flöt smidigare. Visserligen är det inte helt perfekt, men vi är inte ensamma i båten och ibland får man helt enkelt bara gilla läget och trots D-vitaminerna ser jag ljuset i slutet av tunneln.
Ser du den också? (ljug inte)
Håll ut, bättre tider är påväg.
/Fridmer