Våren 2017 hade jag bestämt mig, det var dags att börja plugga i Lund kommande höst. Jag hade två terminer litteraturvetenskap vid ett annat lärosäte i bagaget, och började surfa runt på Lunds universitets hemsida för att navigera mig bland utbudet av kurser och program. Jag hade sedan ungefär ett år tillbaka haft ögonen på ett specifikt program, Europastudier med humanistisk profil, och sökte det. Veckorna gick. I juli kom antagningsbeskedet: jag var inte antagen.
Först blev jag otroligt besviken. Jag hade varit säker på att jag skulle komma in, mina betyg från gymnasiet stämde överens med antagningspoängen för programmet året innan, men 2017 hade de inte varit tillräckliga. I min ansökan till Lunds universitet hade jag däremot också sökt ett par andra utbildningar, andrahandsvalet var jag antagen till: Kandidatprogrammet i historia.
Jag tackade ja till platsen och började läsa historia. Som bekant gör jag det fortfarande, såhär 4,5 år senare. Det visade sig att jag hade hamnat helt rätt. Efter två veckor på universitetet fick jag ett samtal från en koordinator för programmet i Europastudier som meddelade att jag hade kommit in som reserv, och undrade om jag ville hoppa på utbildningen. Jag tackade nej, för utbildningen i historia hade redan visat sig vara det jag ville hålla på med. Förutom givande och spännande studier, en examen och många roliga år i Lund har faktumet att jag valde mitt andrahandsval gjort att jag träffat många av mina närmsta vänner, min pojkvän och kommit på vad jag vill bli när jag blir stor.
Jag visste att jag verkligen ville plugga i Lund och inte någon annanstans, och jag är glad att jag lät den viljan styra. Såhär i efterhand har det visat sig att mitt andrahandsval i själva verket var mitt förstahandsval!
/Elsa, student