Godkväll kära läsare!
Denna termin skriver jag min sista uppsats – examensuppsatsen – på juristprogrammet. Ganska läskigt och sjukt spännande samtidigt! Examensuppsatsen på juristprogrammet är en uppsats som man ägnar hela terminen åt att skriva, dvs. den motsvarar 30 högskolepoäng (en så kallad D-uppsats), och på mitt program skriver man den själv. Det är det största arbetet man gör under hela utbildningen, och många väljer att verkligen profilera sig och vinkla uppsatsen mot det man tänker sig att man vill jobba med sen. Idag tänkte jag ge er mina 5 cent om hur man allra bäst klarar vardagen med uppsatsskrivandet och vilka saker som gör det uthärdligt när man kanske helst av allt bara hade velat…ge upp. Hehe. Det är på intet sätt något annat än min sanning, men jag tror att det går at applicera både på universitetet och när man skriver gymnasiearbete.
- Att ha valt ett ämne som man är GENUINT intresserad av underlättar väldigt mycket i arbetet. Det låter kanske som en självklarhet, men det är lätt att fastna i vad man “borde” skriva om. Man får inte glömma att man kommer lägga ooooooerhört mycket tid på att läsa in sig på området – och en hel termin, motsvarande 20 veckor a 40 arbetstimmar i veckan, det blir….väldigt mycket tid. Typ 800 timmar. Den du.
- Hitta rätt studiemiljö. Vissa pluggar sjukt bra hemma, andra får ingenting gjort och går snarare i linjetrafik till kylskåpet eller skafferiet för DENNA gången kanske det finns något gott där. Rätt plats, rätt musik, rätt pennor att skriva med – it all matters.
- En tanke som är lätt att fastna i är att det måste vara så himla originellt, det man skriver. Sanningen är nog snarare att det arbete du skriver har gjorts tidigare i ganska många upplagor. Så frågan blir: vad kan du göra för att skapa en personlig vinkling?
- Prata med andra om din uppsats eller ditt ämne. Sitter jag för länge med något har jag väldigt lätt för att “tappa fotfästet”, och jag börjar lätt ta saker för givet eller tänka “detta är inte intressant för det vet ju alla”. Nej, det gör de inte. Och det behöver kanske redovisas för att du ska kunna dra slutsatser sen. Andra kan dessutom ha input eller perspektiv du inte har tänkt på själv, eller kanske ställer de oväntade frågor som gör att saker kommer i ett nytt ljus. Att öva på att prata om sin uppsats och sitt ämne gör också att det blir lättare att hitta vad “kärnan” i arbetet är – et voila, du har din sammanfattning.
- Sitt inte för länge med en och samma sak, bara för att det inte verkar begripligt. Kanske behöver du gå vidare och läsa något mer eller något annat för att det du fastnat i ska make sense?
- Håll koll på hur länge du kör på och ta pauser. Det finns olika studier med lika olika resultat som visar att hjärnan har en ganska begränsad förmåga att behålla koncentrationen uppe under längre tidssjok. Vissa menar att 45 minuter är maxtiden, medan andra hävdar att det egentligen är så lite som 15 minuter vi kan vara koncentrerade. Jag använder en Pomodoro-timer när jag pluggar, och den är inställd på 25 minuter. Efter ett sådant pass har jag 5 minuters paus. Efter 4 pass har jag en längre paus om 25 minuter. Annan forskning har också visat att bara att ha mobilen i närheten när man pluggar, och få notiser tex, stör koncentrationen – även om du inte kollar på dem direkt. Så – hejdå notiser!
- På tal om pauser – det är okej att ta en glass i solen med vännerna också som belöning efter pluggslit. HEEELT okej.
- FYSISK AKTIVITET. Detta är mitt bästa tips. Att jobba med kroppen när hjärnan säger “tack det räcker” är ett sviiinbra sätt att dels koppla av, men också låta hjärnan lite passivt gå igenom det du lärt dig. Oftast märker jag att jag har ett nytt sätt att se på det jag gjorde precis innan tog en löptur, när jag kommer tillbaka från den.
Idag har jag haft en ganska dålig pluggdag, med motigheter och svårigheter och väääldigt lite framsteg. Precis därför stack jag ut och sprang lite – härliga backintervaller en tisdag, vem kan motstå det?
Hoppas ni haft en bra dag och kväll!
Hanne