Buona sera!
Förra veckan upplevde jag min första dos hemlängtan sedan jag kom till Bologna, där jag är på utbyte. Det var helg och de andra utbytesstudenter som jag lärt känna och umgås med här i Italien hade alla redan planer eller besökare. Jag insåg hur bortskämd jag är som redan har ett stort socialt nätverk här i Bologna. Ända sedan jag kom hit har det ständigt funnits aktiviteter att delta i och folk som varit pepp på att hänga. Men dagen hade alltså kommit då jag, utan att det var självvalt, var ENSAM i en främmande stad.
Hur hanterade jag det?
1. Jag ringde min lillasyster på FaceTime för att se ett välbekant ansikte och prata strunt – det hjälpte!
2. Jag gick en runda på stan och kikade i olika second hand-butiker (och fyndade!) – det hjälpte!
3. Jag köpte en god lunch till mig själv – det hjälpte!
4. Jag satt och tittade på folk och filosoferade över livets små och stora frågor – det hjälpte!
5. Jag tog med mig själv och en bok på aperitivo och satt på ett trevligt ställe till klockan 8, då gick jag hem och lagade middag, och vet ni… det hjälpte också!
Summan av kardemumman. Att känna sig ensam kan vara olustigt och är ibland en svår känsla att skaka av sig, men att försöka hitta på saker i sitt eget sällskap är både nyttigt och ofta rogivande. Jag tror det hör utbytesstudier till att ibland känna sig lite vilsen i det nya landet och i den nya staden, där man försöker hitta sin plats och skapa sig en tillvaro. Nu har hemlängtan släppt och till helgen kommer mina föräldrar på besök!
Ciao!
/Elsa
PS. På söndag (23/10) är det högskoleprovet hemma i Sverige, lycka till alla ni som ska skriva det!