Är inne på sista veckan av terminen och det är såklart blandade känslor. Skönt att få en paus från skolan men mindre kul att många utav ens vänner lämnar en. Vissa för gott. Jag brukar dela upp mina “farväl-vänner” i 3 kategorier.
1. De som är svenskar: Det vill säga personer som tar examen och påbörjar jobb någonstans i Sverige. De kommer man antagligen träffa igen eftersom Sverige är ett relativt litet men det är såklart tråkigt att de lämnar Lund.
2.Utbytesstudenter från Europa: Personer som pluggar vid ett annat universitet (i sina hemländer) men valt att plugga en termin vid Lunds universitet. De flesta av mina vänner “farväl-vänner” tillhör denna kategori då Lund har väldigt många partneruniversitet runt om i Europa. Dessa gör lite mer ont att behöva säga hejdå då det är ingen garanti att man kommer träffa de igen… Men Europa är litet och under sommaren kan man resa runt Europa och ha detta som ursäkt för att besöka just deras hemländer 😉
3.Utbytesstudenter utanför Europa: Förmodligen den sorgligaste kategorin, sorgligt på så vis att man (aka jag) antagligen aldrig kommer träffa dessa personer mer. Visst säger man “aah of course I will visit you in Indonesia” – men man får också vara realistisk. Hur ofta kommer man ta spontan flyget till Mongoliet för att möta upp en vän man hängde med under 2019? Förmodligen kommer jag träffa 4-5 personer i denna kategori, men resterande 47 personer kommer jag aldrig träffa igen.
Studentperioden är vacker, men det finns stunder då det suger. Och dessa dagar kommer jag behöva säga hejdå till vänner jag delat ovärderliga minnen med. Oddsen talar inte för att vi ses igen. Och vi vet om det. Och det är okej. Men det gör ont.
/Fridmer, student