Hej alla bloggläsare! I dagens inlägg tänkte jag skriva lite kort om hur min examensdag såg ut, samt hur mina tankar gick kring de förväntningarna som jag kände under tiden.
Min examen
Jag tog examen från kandidatprogrammet Digitala kulturer förra våren. Någon vecka innan min klass tog examen hade vi en gemensam sittning (en finare middag) som några i klassen hade anordnat. Vi åt god mat, körde lekar, sjöng och avslutade kvällen med att dansa på en klubb i Lund. Det var en så rolig dag och ett väldigt fint avslut på de tre år som vi hade tillsammans. Eftersom vi bara var cirka 30 personer kom vi varandra väldigt nära, vilket jag verkligen uppskattade.
Själva examensdagen hade vi i början av juni. Den började med att jag och några från klassen åt en trevlig brunch i våra fina examensklänningar. Jag mötte sedan upp min familj, och tillsammans gick vi till salen där ceremonin skulle hållas. Där hölls några tal, och vi fick gå upp och ta emot diplom och en fin liten blomma. Efteråt tog vi massvis av bilder och jag avslutade dagen med en lunch tillsammans med familjen. Därefter hjälptes vi åt att flytta ut allt från mitt korridorsrum, och på kvällen begav jag mig hem till Växjö.
Förväntningar efter examen
Om jag ska vara helt ärlig så kändes det mest stressigt och jobbigt efter examen. Jag minns att jag kände mig tom, samtidigt som det fanns en press, både från mig själv och från personer i min omgivning, att jag skulle ha en plan. Det hade jag inte, vilket gjorde allt ännu svårare.
Jag har nog lite av samma känsla idag när jag nu slutar min praktiktermin, men samtidigt har jag blivit bättre på att ta saker som de kommer och acceptera att allt inte behöver vara planerat. Det kanske låter lite negativt, och såklart var det skönt att ta examen, men jag var inte riktigt beredd på alla känslor som skulle komma med det.
Något som verkligen hjälpte mig var att prata med personer som var i samma sits, till exempel mina klasskompisar, och höra hur de tänkte och vad deras planer var. Det jag lärde mig var att många känner sig vilsna efter examen, men också senare i arbetslivet. Många jobbar, men funderar samtidigt på nästa steg i livet. Jag tror verkligen att sådana tankar alltid kommer att finnas- det är en del av livet. Ju snabbare jag insåg det, desto snabbare kunde jag börja fokusera på min egen väg och vad jag ville göra.
Vad händer nu?
Nu känner jag att jag är redo att släppa plugget och börja jobba. Min plan är att söka jobb i en större stad, helst Stockholm eller Göteborg, eftersom jag känner mig klar med Lund.
Jag vill också passa på att tacka för mig och hoppas att ni alla får en fin sommar. Jag är så tacksam över min tid i Lund och alla människor jag har lärt känna. Det är verkligen världens bästa studentstad (inte för att jag har testat så många) <333
Kramar i mängder, Isa!