Jag växte upp i ett mindre samhälle någonstans i Skåne, åker man med bil igenom kan man se härliga skånska fält och medeltida slott. Det ser väldigt vackert och idylliskt ut. Men det var många gånger svårt att växa upp där. Reglerna om hur man skulle vara och framförallt om hur man inte skulle vara som ung var väldigt strikta. Vi som på något sätt bröt mot de här reglerna fick med detsamma höra det. Jag var en av de som inte levde upp till de här “reglerna”. Jag försökte passa in, men det hjälpte inte. Hur jag än försökte passa in var jag alltid annorlunda, alltid lite konstig.
Det värsta av allt var att man fick mig att känna att det var mitt fel att jag var konstig, jag kände skam för att jag inte passade in. Jag kände att det var mig det var fel på. Jag önskar att jag kunde åka tillbaka till mitt pojkrum och säga till den taniga Fridmer att livet kommer bli bättre, du kommer få det så mycket bättre. Livet är ganska fett ändå.
För det blev bättre. När det var dags att ta studenten så hade de flesta tankarna att bo kvar i byn och börja jobba. Jag däremot valde att åka till Lund för universitetsstudier.
Det blev min fribiljett ut. Jag bestämde mig när jag flyttade att nu skulle jag sluta spela, nu skulle jag kunna va mig själv. Det var ett jobbigt beslut, jag var rädd att omvärlden skulle vända mig ryggen men det blev faktiskt tvärtom, det var när jag började vara ärlig mot mig själv som allt vände.
Att börja plugga i Lund och träffa studenter från alla Sveriges (och världens hörn) var det bästa valet jag gjort, det var då man insåg att det inte alls var fel på mig, jag hade bara haft “olyckan” att växa upp på “fel ställe”. +40 000 studenter med olika bakgrund och tankar, statistisk sätt är det höga odds på att du kommer träffa likasinnade i Lund, och du kommer förmodligen ha the time of your life.
Jag kan inte åka tillbaka i tiden och berätta detta för gymnasie-Fridmer, men det jag kan göra är att skriva här. Berätta för dig som nu sitter på ett pojkrum, bland de här tusentals fruktansvärda hålorna som finns runt om i Sverige och säga att det blir bättre. Det kommer en dag där du kan flytta ifrån din by (eller kanske till och med stad), kanske blir slutdestinationen Lund?
“Some birds aren’t meant to be caged, their feathers are just too bright“
/Fridmer, student