Hej,
Polly heter jag som har fått äran att fortsätta gästbloggandet den här veckan. Jag har efter fyra år som student på LTH och Teknisk Nanovetenskap påbörjat mitt exjobb. Om allt går som det ska tar jag min civilingenjörsexamen i januari. 20-åriga Polly som precis kommit hem från en backpackerresa i sydostasien, och lite av en slump bestämt sig för att kasta sig på en ny utbildning i en ny stad, hade aldrig kunnat ana att hon drygt fyra år senare skulle vara så många erfarenheter, vänner och lärdomar rikare.
Men nu är jag ändå här, två månader från examen med ett ben på väg ut i arbetslivet och ett kvar i ett spännande exjobbsprojekt på MAX IV. MAX IV är en helt ny högbrilliant röntgenkälla som kommer kunna användas för att göra framsteg inom många olika forskningsområden, till exempel nanovetenskapen. Stället ser dessutom ganska coolt ut.
Vardagen som exjobbsstudent kan vara ganska bekväm. Efter att ha mötts av ett kvävande tjockt molntäcke och 97% luftfuktighet bestämde jag mig imorse för att spendera förmiddagen hemma med en kaffekopp i ena handen och laptopen i knät istället för att jobba på plats.
Vid lunchtid hade vädret klarnat upp sig såpass mycket att jag bestämde mig för att hälsa på mina kollegor på Sol Voltaics – ett företag jag fått chansen att jobba hos vid sidan om skolan de senaste två åren. Det blev prat, planering och förstås ännu mera kaffe.
Efter lunch styrde jag cykeln mot MAX IV för att fortsätta min arbetsdag. Mitt exjobb går ut på att utveckla en prototyp för en experimentstation på NanoMAX som är ett av de första strålrören som kommer komma på plats.
Efter ett relativt lyckat försök att tillaga falafel med min sambo i vårt inte allt för väl tilltagna studentlägenhetskök avslutades till sist dagen framför TV:n med besök från min kompis Hanna.
Jag är glad och tacksam att jag hamnat där jag är. Det har varit roliga år på LTH och jag är taggad på ett arbetsliv som ingenjör.
Ha det så bra,
Polly