Hej på er igen,
jag vet inte hur det är med er, men jag är nog lite för bra på det här med prokrastinering. Ju längre jag har varit student, desto mer inser jag hur vanligt det faktiskt är, att skjuta upp saker och säga att man gör det imorgon. Sen sitter man där, någon vecka innan tentan/deadline och undrar var tiden egentligen försvunnit.
I slutet av dagen sitter man där, trött och med lite för få aktiva timmar spenderade åt det man planerat. Detta för att sen planera in extra mycket jobb inför nästa dag, som man inte riktigt heller orkar dagen därpå. Ni fattar, det blir som en riktigt jobbig spiral.
Det finns ju många olika sätt att undvika prokrastinering, och en riktigt bra lista som summerar dessa sätt kan ni hitta HÄR. Vissa av punkterna har jag faktiskt själv börjat följa!
Annars har jag insett att det enda som man egentligen kan göra är att cut yourself some slack. Chilla lite. Det är MÄNSKLIGT att prokrastinera och alla gör det. Att inte känna sig ensam i sin prokrastinering har iallafall hjälpt mig väldigt mycket. Man tror alltid att alla andra är så duktiga, hurtiga, pigga och motiverade till att plugga/städa/jobba hela tiden. Det jag har börjat gå utefter är att:
+ Planera in färre ”do’s” i kalendern
+ Ta hellre flera kortare pauser än en lång (jag brukar köra pomodoro ibland, där man pluggar i 25 och vilar/gör något annat (helst gå ett varv) i 5 minuter)
+ Fokusera mer på att planera in återhämtning
+ Planera på ett rimligt sätt. Aldrig mer än vad du själv känner att du klarar av
+ Detta kan vara svårt, men hitta en miljö där du känner dig motiverad
+ Undivk att överföra saker som du INTE gjort på din to-dolista tills nästa dag. Försök istället att omformulera punkten så att den faktiskt går att utföra!
SÅ, hitta något som fungerar för just DIG. Och var inte för hård mot dig själv när du prokrastinerar.
Vi hörs nästa vecka hörni!
//Liza