Hej!
Just nu är våren det bästa med Lund. Denna årstid vilken varje år lika överraskande bara sådär dyker upp efter (vad det känns som) en evighet. Det gick över en natt, helt plötsligt fylldes staden återigen av liv. Vintergäcken blommar nu och det får bara inte ske fler bakslag. Häromdagen promenerade jag förbi botaniska trädgården och gräsmattorna var fyllda av studenter vilka njöt bland sol, picknickkorgar och fågelkvitter. Jag har också nyligen besökt Dalby stenbrott för första gången i år. Stenbrottet är ett hett tips för varma vårdagar och sena, ljusa sommarkvällar. Våren är kanske det bästa med livet ändå. Tills sommaren kommer.
Om jag för en stund lägger de sprudlande vårkänslorna åt sidan och faktiskt funderar över frågan om vad det bästa med Lund är så leder tankarna mig till en reflektion jag gjorde alldeles nyligen när jag småpratade med en gammal kursare som jag läste grundkursen i historia med för tre år sedan. Vi stod båda i foajén till Lux (byggnaden framförallt för studenter inom humaniora och teologi) och pratade om känslan av att komma dit efter att en har pluggat något annat ett par terminer och direkt får träffa människor man känner sedan tidigare. Vi var båda slående överens om att Lux är hemma för oss båda. Den känslan vill jag lägga beslag på.
Att flytta 50 mil för att studera på annan ort är inte ett lätt val, men jag kan nog gott tala för många när en inser, efter ett tag i Lund, att det trots allt känns som att flytta hem. Att vara student i Lund är oftast inte svårt. Det är såklart trevande i början när det ska läras känna en massa människor och hitta bland scheman och listor med kurslitteratur, men när nervositeten har lagt sig är det bara att infinna sig. Efter några månader i staden är du snart en veteran här. Glöm inte att sista anmälningsdagen är 16 april. Om du väljer en utbildning i Lund vill jag önska dig ett stort lycka till!
Tack för mig, nu ska jag ut i parken, lyssna efter talgoxen och fånga solnedgången. Vi hörs! //Filip
