Klockan börjar närma sig 03.00. Utanför det dunkla festivaltältet ligger mörkret tätt. Allt ligger tyst i Lund. Det enda som emellanåt hörs är vindens tafatta försök till att riva ner tältets väggar. Men dess solida metallram ger bara ifrån sig några nonchalanta gnäll. Sedan tvingas vinden ge upp. Väggarna står intakta. Och allt återgår till tystnad.
Jag sitter själv inne i det robusta tältet med en värmefläkt och några snårigt utlagda förlängsningssladdar. Tillsammans har jag med mig vänner ur Lundakarnevalen. Vi befinner oss på det så kallade tältområdet. Här byggs alla de olika paradvagnarna som ska köras i det klassiska karnevalståget. Men för att ingen ska bryta sig in på området och stjäla eller vandalisera något vaktas det varje natt. Inatt har turen nått mig och mina vänner. 21.00 till 07.00 ska vi vaka över området. Alla andra har somnat, bara jag är vaken. Jag tror det kommer att förbli så för resten av natten…
Lund i allmänhet, och Lundakarnevalen i synnerhet, lyckas på ett fascinerande sätt få människor att lägga ned oerhörda mängder tid och energi på saker helt i ideell regi. Ingen får pengar någonstans – allt sker gratis. Det är bra eftersom det hjälper hålla ned prisbilden inom studentlivet och möjliggör otaliga arrangemang som det egentligen inte finns någon som helst ekonomi i. Men så finns det ändå stunder när man, inom sitt ideella engagemang, tänker för sig själv “…och det här gör jag gratis”. Nu när vårt vaktuppdrag börjar krypa in på småtimmarna och jag ensam sitter bland mina sovande vänner, då smyger sig de tankarna på.
Men det här med gratisarbete är ändå en fin och intressanta aspekt av studentlivet på universitetet. I gymnasiet tycktes det finnas två grupper av elever: Den stora majoriteten brydde sig inte så mycket om elevkårsverksamhet och annan ideell verksamhet medan en liten skara eldsjälar kämpade i den motvind vi känner som “pallar inte”. Själv var jag en del av den motvinden. Men så flyttar man ner hit till Lund och vips så har allting vänt. Helt plötsligt har nästintill alla man möter under något skede av sitt studentliv vigt dag och natt åt någonting – utan en tillstymmelse till pengar i ersättning. Men det är en, om än ofantligt klyschig, väldig bekräftelse på att pengar inte är allt. Och det som studentlivets ideella arbete medför är svårt att istället uppnå med en simpel lön.
