Hej på er!
Nu har jag varit iväg på utbyte i 10 veckor och tiden har inte bara gått snabbt, den har rusat förbi! Jag ska vara borta i 10 veckor till. Det som gör mig mest nervös med att komma tillbaka hem är inte att lämna Bologna, utan att jag då ska börja min allra sista termin på universitetet.
Jag började plugga hösten 2016. I sex år har min vardag bestått av seminarium, kluriga och mindre kluriga vetenskapliga artiklar, att skriva hemtentor, att läsa Michel Foucault och Judith Butler (återkommande gästskådelspelare inom min utbildning), att dansa på nationer, att värma matlådan och att söka CSN. Ganska snart (om tiden går lika fort som på den italienska halvön) är det slut med allt sånt! Jag kan helt sanningsenligt säga att de senaste sex åren har varit de viktigaste i mitt liv, och det kanske viktigaste jag har lärt mig är det rubriken skvallrar om: man får ångra sig och man får tänka om.
2016: jag börjar plugga litteraturvetenskap på annan ort än Lund. Det är en dröm sedan jag var liten att läsa littvet, diskutera klassiker och analysera text. Men det var inte riktigt vad jag väntat mig så…
2017: … söker jag till Lunds universitet. Jag kommer in på kandidatprogrammet i historia och det känns roligt och spännande.
2018: efter ett år som student i Lund söker jag en utbytestermin i Edinburgh inför året därpå. Några månader senare får jag beskedet att jag blivit antagen. Vill jag åka? Nej, jag har ångrat mig! Jag är inte redo för utbyte eller för att lämna Lund.
2019: detta året läser jag istället idé- och lärdomshistoria som inriktning inom min historie-utbildning. Det kan vara de roligaste terminerna under min grundutbuldning!
2020: det är pandemi och allt är tråkigt, men jag tar trots allt min kandidatexamen. Jag läser också en termin tyska!
2021: jag grämer mig över att ha läst tyska*, så jag bestämmer mig för en paus (jag har trots allt harvat på i redan fem år vid det här laget) och jobbar i ett halvår. Jag söker också till masterprogrammet i historia, och kommer in! På hösten dyker frågan upp igen: vill jag åka på utbyte?
* Obs! Idag är jag glad att jag har läst tyska, att kunna språk är viktigt! Jag har ångrat mig!
2022: jag söker utbyte, till Bologna, Glasgow och Berlin, och efter några om och men blir jag antagen till Università di Bologna. Jag tackar ja. I september åker jag till Bologna. I januari 2023 ska jag åka hem.
Vad vill jag då ha sagt med denna tidslinje? Jo, att ta beslut som man sedan ångrar eller tänker annorlunda kring är ingen fara! Jag började plugga ett annat ämne, på en annan ort, jag klämde in en språkkurs som tog mycket energi, men som gav många fördelar och jag tackade nej till ett utbyte för tre år sedan, men jag fick chansen att söka igen! Jag är glad att jag tog den chansen.
/Elsa, student
