Hej allihopa, hoppas ni har det bra i den efterlängtade värmen!
Att vara klar med studierna är den läskigaste känslan jag har upplevt. Nu ska jag ta tag i att söka jobb, fundera på var jag vill bo sen i framtiden, vilka jobb passar mig och hur ser jag bäst ut på en CV-bild egentligen?!
Fördelen med att ha fått en yrkesexamina som Socionomprogrammet ger är att jag ändå har en ganska klar väg framför mig i hur jag ska göra. Jag vet vilka jobb som är för socionomer och (oftast) konkurrerar jag enbart med andra socionomer för att få jobbet, vilket inte ger lika mycket oro ändå!
Men det är inte egentligen det som är det mest läskiga med att sluta vara student. Att vara student brukar jag och mina vänner kalla för “att vara fejkvuxen”. Vi betalar våra egna räkningar, lagar vår egna mat och städar våra egna hem MEN samtidigt har vi säkerheten i att vi vet vad vi ska göra om dagarna: plugga! Vi vet att vi kan vända oss till universitetet för hjälp kring det mesta och vi vet vad som förväntas av oss. Att komma ut på andra sidan känns som att slita av ett plåster, lite som att flytta hemifrån igen.
Ta mig inte fel nu! Jag är så himla himla himla taggad på att komma ut i “vuxenlivet” och att ta mig an en arbetsmarknad. Men samtidigt är jag vettskrämd av allt ansvar som jag helt plötsligt har skyldigheten att ta mig an.
