Vad ska jag göra?

När denna blogg fortfarande mer eller mindre var på amöba-stadiet (läs: teststadiet) skrev George ett väldigt bra inlägg om att välja framtid. Och att välja/bestämma vad man vill göra i framtiden är sannerligen inte lätt, för oavsett hur säker man känner sig finns det alltid frågor och funderingar vars svar tenderar att ändra sig både en och tio gånger.

Jag har alltid varit helt säker på att jag vill doktorera inom medicin. Redan när jag var 7 år gammal insåg jag detta. Och jag ljuger inte! Jag var verkligen så ung, och säkerheten på att jag vill forska har bara växt sig starkare. Min idé om att forska fick jag en dag när jag var på sjukhuset på grund av halsfluss för femtielfte gången (jag tillhörde den barnaskaran som fick halsfluss flera gånger varje vinterhalvår). Denna gång träffade jag en läkare som ville ge mig en antibiotikakur istället för den vanliga penicillinen Kåvepenin. Han förklarade att den var starkare och mer effektiv, och jag – som alltid varit enormt frågvis – frågade hur de kommit fram till detta. Läkaren berättade då att det fanns något som hette forskare, vars jobb var att ta fram och testa nya mediciner. ”Det skall jag göra när jag blir stor!” var min spontana kommentar. Och så tänker jag än idag, även om jag nog kan kalla mig ”stor” numer =)

Nåväl. Jag är som sagt fortfarande säker på min sak, men när jag skulle välja högskoleutbildning var jag väldigt förvirrad. Jag trodde först att man var tvungen att läsa till läkare för att bli forskare, och den tanken gjorde mig skräckslagen. Som gravt synskadad med två av världens ovanligaste ögonsjukdomar har jag tillbringat så mycket tid på olika sjukhus att det enda jag var helt säker på var att jag INTE skulle bli läkare. Alla mina besök, främst akutbesöken och operationerna, hade avskräckt mig från yrket. Jag sökte därför av någon outgrundlig anledning till elektroingenjör i Lund, och kom in. Då visste jag inte att det fanns andra sätt att bli forskare på, så jag tänkte att jag kan lika bra bli ingenjör istället för matte och liknande är jag bra på. Men redan en vecka in i utbildningen hoppade jag av och bytte i lätt panik till geologi. Varför geologi undrar nog alla, då jag var intresserad av medicin? Jo, det beror på att jag är uppväxt med en far som arbetar i gruvindustrin med öppna dagbrott där de bryter olika stensorter. Och jag ville gärna lära mig hur de olika stensorterna uppkommit lite mer exakt, så geologi kändes som ett bättre val än att inte göra något alls.

Under mitt år som geologistudent besökte jag centrala studievägledare, läste på internet, träffade studievägledarna för biologi, och en massa annat. Kort sagt tog jag reda på  och insåg att jag kunde bli forskare inom medicin genom att läsa antingen till biomedicinare eller till molekylärbiolog med medicinsk inriktning (inriktningen är på masternivå). Jag var glad som en speleman över att jag funnit denna alternativa väg, så hösten 2010 påbörjade jag mina studier till det sistnämnda. Jag har ALDRIG ångrat mitt val! Jag trivs som fisken i vattnet på utbildningen och hade jag haft råd hade jag byggt ett avancerat lab i hemmet så att jag kunnat fortsätta labba även på fritiden. Jag vågar nog påstå att beslutet att läsa denna linje är det bästa jag tagit i mitt liv!

MEN. Det finns fortfarande osäkerhet på vissa plan. Att jag vill forska är jag som sagt helt övertygad om, men inom vad? Främst är jag intresserad av immunologi, men något annat som intresserar mig väldigt mycket är kopplingen mellan välfärdssjukdomar (inklusive övervikt) och fysisk aktivitet. Sedan finns det en sak som inte är medicin som intresserar mig otroligt mycket: utveckling av miljövänliga bränslen. Så det är lite beslutsångest över det hela, även om jag innerst inne tror det kommer landa i immunologiforskning.

Men det är inte helt lätt att få doktorandtjänster. Så vad gör jag om jag inte får en tjänst direkt efter jag är klar med min master? Att flytta är inte ett alternativ då jag har familj som ej är flyttbar. Och jag vill inte flytta från Lund heller, så det sköter sig liksom själv. En tanke är att försöka bli industridoktorand. Det finns ett par företag i Lund som jag har kontaktat angående masterarbete, och de sa att de inte är helt ointresserade av att ha industridoktorander heller. Men hur det faktiskt ligger till med det lär jag inte få veta förrän masterarbetet är klart.

Summa summarum så finns det mycket osäkerhet även när man är säker. Man styr inte över allt och oftast finns det som i mitt fall flera inriktningar som verkar intressanta. Så jag vet inte riktigt vad jag ska göra  i framtiden. Jag vet bara vad jag skall satsa på att göra. Men att veta det är väl å andra sidan bättre än att inte ha en blekaste aning…

Nu mer tentaplugg – på onsdag smäller det! Hur det går återstår att se – det börjar märkas av alla oregelbundna tankar i huvudet att det inte var helt smart att blanda tre ämnen samtidigt. Men jag ska i vanlig ordning göra mitt bästa och lite till!

/Elin

Det här inlägget postades i Studentliv och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Skriv en Kommentar

* Obligatoriskt