Hej på er.
2 veckor sen sist. Jag tänker inte ens försöka förklara hur snabbt tiden går här (och säkert hos er också). Hur som helst. Sen jag skrev här sist har jag hunnit med att krångla lite när det gäller mina kurser. Påbörjade höstens andra kurs och insåg en vecka in i kursen att jag redan hade läst det där. Det var inget nytt. Tyvärr kan det bli lite dumt med överlapp/repetition ibland men tack och lov finns det snälla människor som är villiga att hjälpa. Repetition i all ära men jag tycker om att lära mej nya saker. Sagt och gjort, jag hoppade över till en annan kurs. Hade hunnit missa den första veckan men fick lite uppgifter för att komma ikapp och nu är jag nog på samma bana som dom andra. Kursen jag bytte till (Global Ekosystemdynamik) lät jätteintressant och jag trivs redan kanon. Tur att det löste sej.
Ett visst ökat intag av kaffe
Det här inlägget ska handla om en helt egen empirisk studie (nej, det är inte rocket science… ) jag gjort dom senaste veckorna. Det här med kaffe. Ni har säkert läst både Omars och Emelies inlägg om hur kaffeintaget har en viss förmåga att öka efter att man börjat på universitetet. Mina egna vanor är inget undantag från detta. På 10-rasten är det så gott som standard att kila iväg till Studenten eller Café Lux för att köpa sej en kopp. Och just där har vi min studie. Köpa sej en KOPP. Varenda gång köper man en kopp. Stor eller liten, med eller utan lock men alltid dessa pappersmuggar. Bara jag själv hinner förbruka minst 5 per vecka. Och så var det några studenter till i den här staden…
Höstens inköp
Så nej, så kan vi inte ha det. Vilket slöseri. Jag kan inte göra så mycket åt vad alla andra gör men jag kan göra något åt mej själv. Så därför har nu den exemplariskt snygga stålmuggen inhandlats, efter att ha varit lite avis på min klasskompis som hade en. Nu kan muggen följa med när jag köper kaffe, helt perfekt. Nej, alla ställen tillåter inte att man har med sej en egen kopp och fyller men tack och lov gör ”mina” kaffe-ställen det. High five!
Så istället för 5 pappersmuggar i veckan har jag nu en mugg som får följa med resten av studietiden och alldeles säkert ut i arbetslivet också, när vi väl kommer dit…
Jag blir glad, miljön blir glad och caféerna borde bli glada för dom kan sälja kaffe till samma pris utan att bli av med en mugg (det där lät bättre i mitt huvud än i text, men ni fattar poängen). Det blir ”win-win” för alla helt enkelt.
Tack för mej.
//Susanne
PS. Det funkar med te också men jag har inte hunnit testa det än.